Som medlem i ActiveDog.se kan du ställa frågor till våra hundexperter.

Här kan du ställa frågor till våra Hundexperter Sandra Ohlsson och Kim Kullenberg.
Läs deras presentationer och välj sedan vem du vill ställa din fråga till.
Välj Hundexpert och skriv din fråga i fältet, klicka sedan på skicka!

Priset för att ställa en fråga är totalt 60 kr och betalas i förskott via PayPal. Med PayPal kan du betala med kreditkort, antigen med ett befintligt konto eller via gästkonto där du inte behöver vara medlem.

Efter inkommen betalning besvaras din fråga normalt inom 6 arbetsdagar. Du får ett svarsmail som berättar att din fråga är besvarad.

Sedan kan du läsa ditt svar på denna sida – klicka på länken ovan "Mina besvarade frågor".
Utvalda frågor och svar kan komma att visas på andra sidor på ActiveDog.se. Dessa visas då utan personuppgifter.

Läs om Sandra Ohlsson

Läs om Kim Kullenberg

Här under ser du svaren på några av de frågor som våra hundexperter har svarat på tidigare.

2012-12-13 11:09

Hej sandra jag har en shiba inu på nästan 6 år ,hane,kastrerad,vi fick honom hem när han var 8 veckor . vi hade inte så mycket kunskap om rasen ,i början han vaktade mycket min tjej ,även mot mig ,men blev mycket bättre, han blev bitten 2 gånger ,efter första gången han var lite reserverad mot andra hundar ,han morrade och visade tänder även mot oss och alla som ville komma närmare mot honom, han blev bitten för andra gången av 2 stora hundar . nu är han väldigt osäkert och reserverad mot andra hundar det händer så sällan om han vill andra hundar komma nära,(men mot hans barndoms vänner han är inte sånt). hemma ibland om han ligger nånstans och vi närmar oss då morrar han eller skäller och visar tänderna,det är samma sak mot andra som kommer till oss, .jag och min tjej är skilda sedan 2 år tillbaka och vi försöker att ta hand om honom ,men samtidigt vi är rädda för att om vi inte får expert hjälp ,det händer nåt ,jag vill inte lämna bort honom och behöver hjälp.
om du har tid och du tycker att vi kan komma till dig att du ser hans beteende,det kan vi göra ........ MVH jafar ghalebi

Hej Jafar,

Det var trist att höra att ni har problem i vardagen med er hund. Eftersom problemet funnits länge är de alltid svårare att träna än om det uppkommit nyligen eftersom de blir ett inlärt beteende.

Er hund är förmodligen osäker och behöver bygga upp självförtroendet.
Först och främst är de viktigt och inte bestraffa hunden när den morrar eller vaktar eftersom det kommer öka osäkerheten och risken är att man bara bestraffar språksignalerna och man får en hund som biter direkt utan förvarning.
Han behöver få förväntningarna omvända från att ha negativa förväntningar när andra hundar kommer eller ni närmar er.
Ta för vana att ha lite godis i fickan eller utplacerat hemma. Och när ni närmar honom/går förbi så kasta några riktigt goda godisbitar till honom. Säg inget, titta inte på honom utan gå bara förbi. Försök att inte gå så nära att han börjar morra,skälla eller visa tänder. Sedan vart efter hans förväntningar förändras kan ni träna på att gå närmare och närmare. Lika så gäller att ni ibland tränar med andra bekanta. Och de personer man inte tränar med behöver inte gå nära alls. Då kanske han kan vara i ett annat rum om det skapar osäkerhet.

Eftersom problemet funnits länge och verkar ganska utbrett skulle jag rekommendera att ni gjorde en problembeteende utredning. Där går vi till botten med problemet genom en intervju och sedan sätter vi ihop ett träningsprogram som är individanpassat till er hund och er vardag.
Du kan kontakta oss på info@hundsteg.se för att boka en tid.

Med vänliga hälsningar
Sandra Ohlsson

2012-12-07 08:42

Hej,

Jag och min sambo har skaffat en 9 månader hund. Det är en tik som är blandras. Hon är 50% King Charles, 25% Amerikansk Spaniel, 25% Engelsk Spaniel. Den tidigare ägaren har inte haft någon vidare uppfostran utan hunden har fått göra lite som den ville. Hon är rumsren, kan sitt,ligg osv. Väldigt lydig. Hon verkar absolut inte ha något problem med andra hundar. Vi har varit ute och gått med svärföräldrarna som har 2 hundar(en tax och en Engelsk Spaniel)Det var absolut inga problem. Det problemet vi har är att hon verkar vara väldigt osäker och rädd hela tiden. Hon skäller alltid på nya människor. Hon skäller inte på hundar utan alltid när det kommer någon ny människa som går nära eller försöker hälsa på henne lugnt och fint så skäller hon på personen. När hon väl lärt känna personen så verkar det inte vara några problem. Vi får känslan av att det har hänt henne något sedan tidigare men känns samtidigt konstigt att hon verkar ha lite fobi för människor och inte för hundar. Vad kan vi göra för att lära henne att främmande människor inte är farliga? Vi har testat att ge vissa personer godis i handen och sträckt fram till henne men hon tar godiset och sedan börjar hon skälla vid minsta rörelse. Jag har med henne på jobbet ganska ofta då jag sitter på kontor. Varje gång det går förbi någon så blir hon orolig men har inte skällt så mycket direkt när det går förbi någon utan det är när någon närmar sig henne.
Hon har inte gått någon valpkurs tidigare. Vi känner att vi behöver hjälp och tips på vad man ska göra när hon börjar skälla på folk. Bara vi vet hur vi ska gå tillväga så kan vi träna på det. Tack på förhand.

Mvh
Micke

Hej Micke.

Det låter som om hon är osäker som du beskriver. Det är möjligt att de har hänt något som skrämt henne tidigare men det är också så att hon är i en känslig ålder. Där de är lättskrämda och kan bli lite osäkra. Rasen King charles har som rasdrag att ofta vara reserverade och det kan också ha en inverkan.

Det viktiga är att inte tvinga henne eller skälla på henne när hon skäller. Det ökar bara osäkerheten.
När ni gav använde er utav godis i en hand så var ni inne på rätt spår tycker jag. Men förmodligen gjorde ni det lite för svårt. När man tränar rädslor ska man tänka på att låta hunden närma sig det den tycker är obehagligt och inte tvärt om.
Du skulle kunna börja på kontoret till exempel. Ha en liten godisskål på skrivbordet och när de kommer folk gående förbi kasta/ge en godisbit till henne. Var noga med att inte kasta godisen till henne om hon är på väg att börja skälla. För då finns risken att du belönar skällandet. Försök att ligga steget före och ge godiset innan hon börjar skälla.
På så sätt börjar du sakta ändra förväntningarna på att människor kommer. Istället för att hon blir orolig så förknippas människor med något positivt.
När ni har fått det i system och du börjar se framsteg så kan du börja växla mellan att ge henne godis och bara uppmuntra henne med rösten när de kommer folk förbi.
Men som sagt, låt inte folk komma in och hälsa på henne. Måste de komma in på kontoret ska de ignorera henne och undvika att gå nära.

Ni kan också träna liknande som ni har gjort tidigare men enklare för henne.
Fråga personer i er omgivning om de kan hjälpa er. Och så kan man dela upp det i följande steg:

1. Personen sitter på huk eller står med sidan åt hunden. Varken tittar mot eller pratar med hunden. Kasta en godbitar till hunden. ca 5-10 stycken.
2. Personen sitter på huk eller står med sidan åt hunden. Men med godis i handen.
3. Personen sitter på huk eller står vänd mot hunden. Ansiktet är riktat mot den, men inte blicken. Personen får inte titta på hunden.
4. Personen står nu upp med sidan vänd mot hunden med en godbit i handen (om man tidigare suttit på huk)
5. Personen står vänd mot hunden och pratar med den. Man får inte böja sig fram över hunden för att ge godisbiten, utan man böjer på knäna
6. Personen står vänd mot hunden och rör lite på sig.
6. Hunden står nu still och personen kommer mot den, men inte rakt emot, utan strax bredvid. Personen stannar vid hunden och bjuder på en godbit och går sedan vidare

Träna ett steg i taget och gå inte vidare fören hon klarar av det utan att börja skälla.
Som sagt undvik att tvinga henne in i möten med människor. För varje gång hon börjar skälla så har man kommit för nära och då backar man ett steg i träningen man gjort. Det kommer att hända men att ha de i åtanke och göra sitt bästa att undvika det är en bra utgångspunkt.

Lycka till i träningen och ha en god jul och gott nytt år!

Vänliga hälsningar
Sandra Ohlsson

2012-10-31 19:35

Hej Kim! Jag har en Tysk spets(klein spitz) valp, Hulken, på 4,5månad här hemma och han har aldrig varit skällig sen vi skaffat honom. Men för några veckor sedan blev han attackerad av en knähöjdstor hund, Mio, som bet tag i nacken på honom. Detta skedde hemma hos min sambos föräldrar och det var alltså en av deras två hundar som bet honom. Hon bara högg tag i honom och släppte inte. Jag fick slita upp Mio och då slungades Hulken iväg och oj vad han tjöt! Han fick två kala små fläckar vid ena ögat och ett blodkärl i ögat sprack sedan var han öm i nackskinnet annars helt oskadd. Attacken skedde helt plötsligt utan att hon morrade eller gav någon varning och Hulken gjorde absolut inget fel, han bara fanns där. Hundarna har träffats förut och då markerade hon och han lyssnade. Men den här gången högg hon honom bara. Jag tycker detta är jätte konstigt då alla andra djur vi träffat förstår att Hulken är en liten valp och har lite extra tålamod med honom(trots att han inte var påflugen eller något han gick till mig och så högg hon). Men nu till problemet. Efter denna attack har han börjat skälla och morra på allt och alla. På människor, på hundar(framförallt!) och det räcker med att han ser en hund 30m bort för att han ska skälla. Jag är inte rädd och känner inte att jag medför någon rädsla eller oro inför andra hundar. Många gånger hinner jag inte ens förstå att han ska skälla på en hund långt bort. Hela hans beteende har ändrats sen attacken och jag vet inte hur jag får tillbaka min hund som han var innan, glad och tyst. Han har även börjat kissa på sig och kissa inne igen trots att vi såg honom som rumsren innan attacken då han inte kissade inne på flera veckor. Jag ger honom beröm om han är tyst och lugn ute men ändå skäller han även om hunden är långt bort. Känner han sig inte trygg med mig och sambon längre då han blev attackerad med oss i närheten? Hur ska vi få bort osäkerheten och få stopp på skällandet? Han var så himla duktig innan allt detta hände och skällde aldrig nu skäller han tom på barn som gåpr förbi. Med vänlig hälsning Matilda

Hej!
Detta är ett ganska klassiskt problem efter en traumatisk upplevelse för en valp. Precis som du säger så är det osäkerhet och otrygghet som gör att han reagerar som han gör nu. Han tar det säkra före det osäkra och morrar och skäller. Många gånger så överför dom osäkerheten till både människor och hundar även fast det var en hund som bet honom. Varför det är så tror jag har att göra med att det fanns människor i närheten när det hände. Han har svårt att förstå vem eller vad som utlöste attacken.
Men nu till lösningen, det finns inga genvägar. Ni måste börja om med socialträningen. Han ska få träffa andra hundar, gärna äldre som är dokumenterat snälla och helst ignorerar honom. Han kommer att skälla på dem också men när han inte får respons kommer det att minska. Samma sak med människor, ingen ska gå fram och försöka klappa honom (om han inte vill såklart). Det viktiga är att han lär sig att andra varelser inte vill honom illa och det gör han bäst genom att vara i närheten av hundar och människor som ignorerar honom och då menar jag inte ens ögonkontakt.
När han börjar acceptera detta är det dags att börja vända på hela hans bild inför andra hundar och människor med sk skvallerträning. Så här skriver Eva Bodfäldt (Hundkonsult) om skvallerträning:

"Det är fint att skvallra!

Visst vore det skönt att inte behöva gå runt som en radar och scanna omgivningen i en evig jakt på vem som först upptäcker kompisar, antagonister och harar, jag eller hunden. Därför lär jag mina hundar att skvallra.

Det innebär att när hundarna tex. ser en annan hund stannar de upp och tar kontakt med mig utan att jag ger dem ett kommando. Istället utgör den mötande hunden en signal till att mina hundar stannar/kommer tillbaka. Jämför det med en vanlig inkallning där hunden i inkallningsögonblicket rör sig i riktning mot den mötande hunden. Åtgärdande men knappast förebyggande. Jag vill ju inte att hunden överhuvudtaget ska springa fram mot någon under promenaden om jag inte ger min tillåtelse.

Det sitter i ryggmärgen på oss hundägare att snabbt lära valpen komma på inkallning. En bra inkallning är grunden till det mesta, eller hur? Men med ett konventionellt tänkande och med inställningen att en bra inkallningssignal är lösningen på alla problem, så bortser vi från en faktor; nämligen att en inkallningssignal är åtgärdande och inte förebyggande. Felet har redan skett då vi avbryter ett felaktigt beteende med en inkallningssignal, hunden har stuckit. Är förresten inte ett ”nej” eller en inkallningssignal, egentligen två sidor av samma mynt? Oberoende vilken signal vi väljer, så är ju bägge signalerna i förlängningen menade att avbryta ett oönskat beteende.

Vad innebär det att vara förebyggande?
Fördelarna med att använda en extern signal istället för ett verbalt kommando är många. Du behöver inte gå runt med din radar påslagen, för den uppgiften sköter hundarna. De scannar av omgivningen men inte i jakt på någonting de kan springa fram till, utan inför möjligheten att skvallra till sig godis, lek eller en rolig arbetsuppgift och i förlängningen kanske ett ”varsågod” till hälsning.

Sedan tidigare kan Trix skvallra på rådjur (Kontaktkontraktet) men när jag flyttade till mer bebyggda trakter och dessutom köpte min labrador Kuling som är väsentligt mer intresserad av att umgås med sina artfränder än vad Trix är, så ökade behovet av att det är hundarna som håller koll på vad som dyker upp i omgivningen och rapporterar till mig istället för tvärtom. Även hundarnas bästisar skvallrar. Det är en fröjd att vara ute och gå med 2 belgare, en schäfer och en labrador där det inte visslas och tjoas, utan vi tvåbenta istället kan gå och prata om ditt och datt och hundarna vid behov kommer och skvallrar på hundar och annat som hastigt dyker upp. Pia, matte till de andra hundarna, berättade att en dag när hon var ute och gick med hundarna hade Ginza kommit tillbaka i full fart och tiggt godis. Pia kunde först inte förstå vad Ginza skvallrade på, men så rundade Pia en kurva och upptäckte en bilväg längre fram. Ginza är inte tränad i att skvallra på bilar men i brist på annat så tyckte väl Ginza att de dög lika bra. Ett skolexempel på hundars generaliseringsförmåga.

Börja med att fånga rätt beteende
Du är ute och går med din hund. Plötsligt stannar hunden därför att den får syn på någonting. Vad gör du? Ropar du nej till din hund eller ryter du till för att den ska komma tillbaka? Vår spontana reaktion är ofta att ”neja” hunden när den stannar och tittar på någonting. Men hallå, det gör ju rätt! Den markerar ju att den sett någonting. Varför inte istället belöna beteendet? Är det inte precis det vi vill – att den stannar upp och inte springer sin väg? Valpar stannar nästan alltid upp när de får syn på något på avstånd. Deras mod är sällan så stort att de vågar sig ända fram när de får syn på någonting. Men, hur ofta belönar vi att hunden spontant stannar upp och markerar något den ser eller känner vittring av, istället för att kalla in den när den sticker? I värsta fall riskerar vi att lära hunden att det är lönsamt att springa ifrån oss eftersom hunden får en belöning när den återvänder.

Tänk, planera, träna
• Bestäm kriteriet för belöning, nämligen att hunden spontant stannar upp i olika situationer och miljöer, oavsett om den går i koppel, lina eller om den är lös.

Hur ska jag förstärka beteendet?
• Det bästa och enklaste är om du använder en klicker. Om du inte använder klicker så kan du prova med ett annat positivt ljud, typ en pipboll. Även beröm fungerar utmärkt förutsatt att du vet att det har ett positivt värde för din hund.

Hur belönar jag?
• Du kan välja att belöna hundens position när den spontant stannar upp genom att slänga något gott/skojigt till din hund. Då lär du den att stanna kvar på platsen.

• Du kan belöna hos dig själv vilket leder till att din hund kommer att stoppa upp, för att sedan vända och komma tillbaka till dig. Förväntan på belöningen gör att hunden vänder och kommer tillbaka.

• Du kan slänga iväg något till höger eller vänster så kommer din hund att röra sig mot den kastade godbiten vilket kan vara en fördel om du går längs en väg. Belönar du hunden konsekvent genom att kasta en godis i diket så kommer hunden samtidigt som den skvallrar att flytta sig från vägkanten och ut i diket. Även sättet du belönar på, kommer att påverka hundens beteende. Förväntan på en godbit i diket gör att den själv kommer att röra sig bort från vägen i samband med att den skvallrar.

• Du kan belöna med ett ”varsågod”, dvs. låta hunden gå fram till det den skvallrat på.

• Du kan belöna med en aktivitet som hunden tycker om.

En hund som har lätt att söka ögonkontakt med oss, kommer antagligen som en bieffekt av belöningen, skvallra genom att stanna upp och söka vår kontakt medan en annan hund kanske skvallrar genom att stanna upp och ”peka”.

Det här sättet att lära hunden att skvallra är lätt att använda när du är ute och går med din hund. En mer styrd inlärning som passar bra på kurs är denna inlärning av skvallerträning;

1. Kontaktövning. Stå stilla med hunden i koppel framför dig. Visa att du har något som din hund vill ha och som du sedan gömmer bakom din rygg. Vänta tills hunden söker din ögonkontakt. Belöna.

2. Skvaller/kedja. Repetera kontaktövningen men nu när din hund tar kontakt med dig låter du någon göra ett ljud så att hunden släpper kontakten med dig. Störningen ska dock inte vara så stark att din hund lämnar dig. Omedelbart din hund spontant tar kontakt med dig igen, belönar du.

3. Fortsätt att planera typen av störningar men var noga med att din hund inte tittar och rör sig mot den som stör för att sedan ta kontakt med dig. Vad lär du då in?

4. När du sedan byter miljö är det inledningsvis du själv som får leta efter skvallerobjekt. När du ser någon, stannar du på ett lämpligt avstånd och visar någonting som din hund vill ha och sedan gömmer undan. Nu vill du att din hund ska känna igen situationen och söka efter någon med blicken, för att sedan vända sig mot dig och skvallra.

När hunden kan skvallra när ni står i stillhet, upprepar du samma träning men under rörelse. Undvik att din hund skvallrar vid vänster sida i fotposition om du parallellt tävlingstränar din hund.

Min erfarenhet är att hundar som skvallrar får en mer neutral inställning till omgivningen eftersom det är fritt från konflikter, fritt från nervösa röster som signalerar oro, rädsla och kanske även aggression.

Eva Bodfäldt "

Stort lycka till!

Mvh Kim Kullenberg

2012-03-11 16:08

Hej! Jag har en 2.5 år gammal strävhårig taxtik. Extremt lojal, inlyssnande och supersnäll. Men sedan ca 1 år tillbaka har hon blivit aggressiv mot framförallt stora hundar: hon skäller och morrar mot dem, och ett fåtal gånger har hon ryckt sig lös och nästan attackerat jättestora hundar. Jag och min familj har stor hundvana och har aldrig varit med om något liknande. När hon var valp/unghund lekte hon med ALLA hundar och vi har alltid varit väldigt noga med hennes socialisering och aktivering. Detta bara växte fram från ingenting, hon har aldrig blivit attackerad eller liknande. Hon är (som alla taxar) egensinning med mycket personlighet, men är verkligen trogen och supersnäll mot oss. Vi har försökt med skvallerträning och att vara "naturliga" och hälsa på andra större hundar för att visa att det inte är farligt, men då står hon antigen 5 m bakom oss och gömmer sig, eller, i vissa fall har hon gjort utfall. Jag förstår att hon är rädd, men jag förstår inte varför. I perioder går det okej, och då hoppas vi att det gått över, men sen är vi tillbaka på ruta ett igen. Hon är väldigt lekig och vi leker mycket med henne, och hon har alltid älskat att leka med andra hundar men även det har avtagit, hon vill inte alls leka med ens mindre hundar längre. Bara med oss. Dom enda hon kan tänka sig att hälsa på/leka med är jättesmå hundar och valpar, det tycker hon är jättekul (förutom en gång då hon gjorde utfall mot en liten pudel utan någon anledning). Hon är så otroligt oberäknelig och jag bara väntar på att något kommer hända! Vad kan allt detta bero på? Vad ska jag göra? Hur ska jag träna bort detta? Är VÄLDIGT tacksam för alla råd och tips! Tack!! Magdalena och Ärtan

Hej!
Det låter som att hon är bra socialiserad så det är nog inte problemet. Men det jag kan misstanka om det plötsligt blev så här för ett år sen är någon form av smärta. Taxen har ganska lätt för att få ryggproblem. Mitt råd är att göra en ordentlig koll hos en veterinär och ev hundkiropraktor för att utesluta smärta. Smärta är en vanlig orsak om beteendet kommer helt plötsligt.

Lycka till!

/Kim

2012-02-13 12:21

Hej! Jag och min sambo skaffade oss en Amstaff/mastiff i Nov-11, en omplaceringshund. Just när vi fått hem honom var han hur snäll och go som helst mot oss båda två ( husse & matte ) men nu efter ett tag när vi verkligen märkt att han satt husse som ledare i huset ( trots att min sambo jobbar hela dagarna och jag är hemma med hunden så är det sambon som är ledaren ) så har hunden börjat göra utfall mot mig, morrar/skäller och hoppar mot mig och vill gärna bita mig i armen, helt utan anledning, lite samma är det när jag och sambon sitter i tvsoffan en kväll och kanske håller om varandra så kommer våran hund och gör dessa utfall mot mig.. Min fråga till dig nu är, VAD kan jag/vi göra för att få våran lille kille att sluta med detta? Han är strax över 1 år gammal och har haft en kemisk kastrering, vet inte om detta är något som kan ha med hans förändrade beteende att göra ? Hoppas på att kunna få hjälp!!

/ Anna-Maria

Hej Anna-Maria,

Jag tror inte hans beteende har något alls att göra med ledarskap.
Han är en unghund med mycket energi och som han ibland riktar mot dig.
Ett relativt vanligt problem bland unghundar.

Viktigt är att han har lagom med aktivering (för mycket aktivering kan stressa precis som lite aktivering kan ha samma effekt)
Låt honom gärna springa/rusa av sig ett par gånger i veckan och resterande dagar ge honom lite hjärngympa. Det kan vara träning, spår, godissök, aktiveringsleksaker etc.
Det är bra att även ha en vilodag i veckan där ni inte gör någonting mer än "rastnings"promenader. Det för att hitta balansen och inte överaktivera honom.

Det här är förmodligen orsaken bakom problemet.
Sedan har vi även själva situationen när det sker.
Den kan man hantera på lite olika sätt.
Antingen så ignorerar du honom, vänd ryggen till och stå helt still.
Eller så tar handen och håller honom borta ifrån dig. Säg ingenting utan vänta ut honom att han lugnar sig och beröm honom för att han är lugn.
När han är lugn så ge honom någonting att stimulera sig med. Det kan vara en fylld kong, ett tuggben, en toarulle med lite godis i eller annat.

Som sagt beror nog förmodligen det här på att han är unghund. Och då har det MASSVIS med energi stunds vis.
Att skälla på honom kommer inte att hjälpa utan bara skapa en lyfta mellan er i relationen. Så försök istället att aktivera honom rätt och sen vara den lugna trygga matte som förstår att han inte alltid kan rå för sitt beteende när det är så mycket energi som ska ta vägen någonstans. Så kommer det också med tiden har går ur unghundsperioden att lugna ner sig.

Jag hoppas det här ska vara till hjälp för er och önskar er lycka till med träningen.

Vänliga hälsningar
Sandra Ohlsson

2012-02-02 22:09

Hej!Har en Siberian husky tik på 2,5 år som vi tagit som valp, en 10-årig SH tik som vi tog som 9-åring, samt en 4-årig SH hanne som vi tog nu i höstas (nu kastrerad).
De 2 äldre hundarna är uppvuxna i hundgård och har gått som draghundar i turistspann - inga problemhundar, den ena pensionerad ledarhund o hannen lite för stressad för att passa in i stora spann. De är hur goa som helst o inga problem med dem. Man kan tex. borsta tänderna på dem o de älskar det, trots att de aldrig gjort något liknande i sitt liv!
Problemet är vår 2,5 åringa tik, som vi fostrat från början. Hon har alltid varit orädd i de flesta situationer (där de andra två kan se osäkra ut o stå med svansen melan benen). Men samtidigt har det nog alltid funnits en osäkerhet hos henne vi inte riktigt fått bort. Hon "parkerar" fortfarande ibland på marken om det kommer någon hund hon är osäker på. Gillar inte att smörja tassarna o springer o gömmer sig, även fast vi försökt belöna när vi smörjer.
Vi har kört massor av handling med henne sen valp och klickertränat, och gör det fortfarande. Hon har vid tandborstning i perioder visat tänder och ibland fräst lite. Men aldrig markerat. Vi är två i hushållet, jag o min man. Det är mest mig hon gjort det här mot, hon verkar osäkrare på mig.
Men det har gått över och då genom att samarbeta kring en belöning.
Men innan jul blev hon sjuk och jag blev tvungen att åka till veterinären (vilket hon älskar, kan knappt bärga sig för att få komma in). Hade stopp i magen och skulle röntgas och jag skulle mata henne med kontrastvätska i doseringsspruta. Det gick helt snett och det slutade med att veterinären fick sätta munkorg på henne för hon fräste, visade tänder o markerade massor och ganska hårt.
Hon försökte igen när hon lagts upp på röntgenbordet och jag skulle hålla fast henne så det blev munkorg igen(vi hade röntgat innan flera gånger samma dag och då hade det gått bra!)(Det hela slutade med operation)
Till saken hör att hon hade varit retlig mot de andra hundarna o markerat under de två tidigare veckorna innan operationen. Hon har varit under allergiutredning och åt vid tillfället Atarax (antihistamin), vilket vi påtalade för veterinären o behandlingen avbröts då eftersom det var en bieffekt o det blev kortison igen.
Allt verkade gå tillbaka till det normala i hennes humör, men efter operationen så har de 2 andra hundarna inte velat leka med henne längre. Speciellt hannen som busat med henne massor innan verkar plötsligt tycka hon är för bufflig o hård i sin lek, han flyr undan till oss.Hon har oxå gått påp specialfoder sedan sommaren pga av allergiutbrott och jag har tyckt att hon blivit grinigare med att bli bevakande o lite naffsig i luften mot de 2 andra hundarna om hon tror att det vankas något gott.
Sedan några dagar tillbaka kör vi nu ett matprovoceringstest för att se om det är matallergi. Hennes grinighet mot de 2 andra är nu bortblåst och hon känns mycket gladare igen.
Och nu har hon markerat mot mig igen!
För några dagar sedan vid tandborstning och idag när jag kontrollerade en tass på henne. Jag har alltid kunnat hålla på med hennes tassar, på sin höjd har hon ryckt bort sin tass någon gång. Det hon inte gillat är att smörja dem,ta på dem har aldrig varit problem.
Hon markerar snabbt! Det kommer knappt en varning innan - jag hann se att hon darrade lite på läpparna, möjligtvis en höjning av läppen , sen naffsa hon så tänderna nuddare, blixtsnabbt.
Så nu undrar jag om du kan ha något råd att ge mig? Vill verkligen ta tag i det nu med en gång så problemet inte växer! Hon visar ju inte aggressivitet (eller osäkerhet är det väl kanske?) i andra situationer. Är annars en glad o vänlig hund.
Tacksam för hjälp!
Camilla

Hej Camilla!

Tycker ni har hanterat det bra som de låter på det du skriver. Att ni har försökt samarbeta kring belöning istället.
Det är mycket troligt att hennes lättretlighet kring maten mot de andra hundarna beror på att matsituationen, att hon äter annat foder och kanske är extra hungrig eller inte har sitt behov tillgodosett.

Det låter som om hon är lite osäker och förmodligen så blev hennes upplevelse hos veterinären som inte var så positiv att hon kände sig ännu mer osäker och då framför allt kring hantering. Något som egentligen inte alls är konstigt.

De bästa du kan göra är att inte tvinga henne till kroppshanteringen. Utan jobba med belöning och ta det i små steg. Belöna henne för att du får smeka på tassen, sedan att du får lyfta tassen etc. Men gå inte vidare fören du känner hon är okej med det du gör. Det gäller att bygga upp hennes förtroende för dig, att kroppshanteringen inte är något obehagligt utan till och med positivt (åtminstone något hon kan tänka sig stå ut med för att det är värt det i slutändan).

När de kommer till sådana här problem har klickerträning visat sig vara väldigt effektivt. Så använd gärna det. Klicka för en lugn reaktion på din hantering.
Men som sagt viktigt att ta det i små steg och inte tvinga henne. Men med klicker brukar de gå ganska fort är lära om.

Jag hoppas att det ska lösa sig för er!

Vänliga hälsningar
Sandra Ohlsson

2012-01-23 21:23

Hej Kim!
Har du några förslag på hur man ska få mina hundar att äta bättre UTAN att blanda i något 'godare' i maten?!
Mvh Moa

Hej Moa!
Generellt brukar man säga att man ska ge hunden mat en gång om dagen, på kvällen om dom är kräsna. Men man kan även prova att byta foder till färskfoder, det brukar de flesta hundar älska. Testa även att blötlägga maten om det är torrfoder. Då kommer smaken fram bättre. Låt det bara stå framme ca 15 min och om dom inte äter tar du bort det så får dom vänta tills nästa mål. Förhoppningsvis så lär sig hundarna att det är bäst att äta när det serveras annars riskerar dom att bli utan.

Lycka till!

2011-12-26 16:54

Hej!

Jag har två schäfrar på 1,5 år, en hanne och en hona båda i väldigt bra hälsa. Min hane är kastrerad, är lugn, harmonisk och väldigt pålitlig, har haft honom sen har var 8 veckor. Det är tiken som är mitt stora dilemma, henne har jag haft sen hon var 5 1/2 månader. Sen jag köpte henne har hon alltid haft svårt att lita på människor, varit rädd och osäker. Det verkar som hon har varit med om något innan hon kom hit, men nu litar hon på familjen och beter sig väldigt bra - inne. När vi är ute så blir hon en helt annan hund, hon blir vaktig och gör utfall mot andra hundar, människor och till och med objekt och ärpå helspänn hela tiden (ännu mer när hanen är med). Har gått valpkurs, går hundpromenad i grupp minst en gång i veckan, tränat henne socialt (gått i centrum), hon motioneras ordentldigt, tränar vardagslydnad det går fint i rastgården även med andra hundar. Vill inte göra mig av med henne, men måste få ändring på detta. Nu har det gått så långt att jag blivit gatans skräck när jag kommer gående med mina hundar, folk vänder och går åt andra hållet eller ger mig en massa otrevliga kommentarer. Har hittills inte kunnat få några fungerande tips av kursledaren här, vad ska jag ta mig till?

/ Dennis

Hejsan Dennis

Förstår din situation, det är aldrig rolig med hundar som gör utfall. Det är stress samt för hunden, dig och omgivningen.

Låter som att du har kunskap om hund och vet vad rasen kräver och varit flitig i träning. Så roligt att läsa om!

Jag tror som du att något måste ha hänt innan du fick henne, som skapade denna osäkerhet. Det är då lite knepigt när man inte helt vet bakgrunden och vad som orsakat osäkerheten.

Du berättar inte hur du hanterat problemet och det är lite svårt att råda då.

Men jag skulle ge henne tid, hon är i en väldigt känslig ålder. Mycket hormoner, är i utveckling och håller på hitta sin plats. Att bygga upp hennes självförtroende är nog en viktig pusselbit. Det är viktigt att du är lugn och trygg i mötena och inte tillför henne obehag - det kommer bara skapa mer osäkerhet hos henne.

Träna på det avståndet som hon kan hantera mötena och närma dig successivt andra hundar. Det är tidskrävande och tålamodskrävande träning - men ända sättet. Hon behöver känna sig trygg i hundmöten och de kan ta tid.

Skulle gärna ge er mer hjälp men behöver mer info om hur du tränat hundmöten tidigare för att kunna ge rätt hjälp. Du får gärna maila mig mer info så kan vi ta det därifrån!

/Sandra, Hundsteg
sandra@hundsteg.se

2011-12-19 07:18

Hej!
Har en labbe på 5 år som vi har ägt sen han var valp. Han är världens smidigaste på alla sätt men han har fått en ovana som har utvecklats succesivt med tiden. När någon knackar på dörren eller kommer in så morrar han och kan skälla till. Vi har sagt åt honom att vara tyst för att jag har upplevt att det accelererat när vi har ignorerat problemet. Vi har sagt åt honom ganska bestämt och detta är en vek hund som brukar lyssna på minsta lilla tillsägelse men inte i detta fallet. Vi har även gjort så att han inte fått springa fram till dörren och hälsa förräns vi har sagt okej. Medans han väntar på att få hälsa så ligger han och småmorrar på ett otrevligt sätt. Han är glad när han väl fått hälsa. Jag upplever att problemet blir värre eller åtminstånde inte det minsta bättre. Vad ska vi göra? Jag vill att han är tyst och sedan glatt hälsar på våra gäster. MVH Vania

Hejsan Vania

Tack för din fråga, och det verkar som ni fått en trevlig hund!
Sedan kan man stöta på olika problem, som man kör fast med.

Med tanke på hans ålder så misstänker jag att han gjort detta beteende ett tag och blir då väl befäst och kan ta lite tid att få bort.

Jag funderar på om det är så att han pratmorrar? Alltså inte alls är arg utan är hans sätt att prata/uttrycka sig? Eftersom han sedan hälsar glatt på era gäster.

Oavsett, så för att han ska sluta göra detta så måste ett annat beteende löna sig mera, exempelvis att vara tyst. Detta är ert gjort att se till att ett annat beteende lönar sig mera. Exempelvis genom att uppmuntra honom när han är tyst, till en början måste ni vara snabba med att belöna innan han börjar morra. Att ha en figurant som hjälper till och ringer på dörren är en god idé så ni kan styra situationen.

Kasta en godbit till honom när han är tyst och det ringer på dörren, efter några upprepningar kommer han förmodligen ha en förväntan positivt riktad mot er när de ringer på dörren. Godbitarna får ni sedan långsamt minska på.

Är det så att han är osäker så måste hans osäkerhet jobbas bort först, genom att stärka hans självförtroende generellt sätt och trygghet i just den situationen ni har problem vid. Annars kommer ni inte få bort beteendet.

Lycka till!

/Sandra, Hundsteg

2011-11-28 09:31

Hej Sandra!
Jag och min Sambo har två st blandras tikar Border/Aussie. 50/50.
Den älsta som heter Qira blir 2 år i jan 2012 har börjat markerat mot lill hunden Meja som blir 1 år nu i dec. I bilen nyper hon henne över nosen och innomhus har hon börjat valla bort henne från sovrummet,maten och leksaker. Men ute är det som om del lilla tar för sig då hon inte känner sig trängd.
Hon har även börjat visa tänderna när barnen och min sambo försöker ta i henne i halsbandet då hon gjort något dumt. Hon var även till att markera mot min systers barnbarn på 1 år i helgen. Hon gjorde inget men det gör mig så orolig att hon gör det. Till det hörde att min dotter satt och gullade med barnet. Och Qira är så otroligt fäst vid min dotter som inte bor hemma längre. Även om det det kan vara ren avundsjuka ska hon inte uppföra sig så.
Vad ska jag göra?
Mvh Marita

Hejsan Marita!

Det låter som att Qira inte känner fullt förtroende för er och är lite osäker.
Börja med att ändra hennes förväntan när ni tar henne i halsbandet. Exempelvis genom att ta henne i halsbandet och beröm henne eller ge henne lite godis när hon inte reagerar med att visa tänderna. Träna det gärna i alla fall en gång om dagen. Gör detta framför allt när hon inte gjort något dumt till en början.
Likadant kan ni göra tillsammans med barn. Ändra hennes förväntan på barn till något positivt istället för osäkerhet. Belöna henne för att hon tittar på barnen och
beter sig på ett önskvärt sätt. Belöningen kan komma både från dig och barnen.

Ni kan hjälpa Qira att släppa lite på kontrollen över Meja genom att tala om när det räcker. Om exempelvis Qira vallar bort Meja från sovrummet så gå fram till Qira eller ropa in henne och säg enkelt "nu räcker det". När hon då slutar sitt beteende så beröm henne för att hon låter bli.

Vallningsbeteende hos vallraser är givetvis vanliga men brukar bli värre och skapa problem om de inte har ett arbete i sitt liv. Då tar de sig ett arbete och då ofta i form av att valla familjemedlemmar, cyklar, bilar etc.
Så se till att de har ett arbete i vardagen som de får utföra 1-2 gånger i veckan. Det kan vara att valla, spår, drag etc.

Lycka till!

Vänliga hälsningar Sandra, Hundsteg

2011-11-08 17:18

Hej Sandra,

Jag och min kille tog över en hund för lite mer än 1 månad sedan. Han heter Cletus och är en Cirneco Dell'Etna (som för övrigt inte finns på er lista bland raser). Han är 1 år och 5 månader, blev kastrerad precis innan vi fick honom. Han är född och uppvuxen hos uppfödaren. Anledningen till att dom inte kunde ha kvar honom var bland annat att han inte var tillräckligt "snygg" för att vara utställningshund och att hans pappa mobbade honom.

Han drog mkt i koppel när vi fick honom men jag övar med honom varje dag och nu går han lydigt för det mesta. När vi fick honom kunde han ingenting. Jag klickertränar vardagslydnad med honom varje dag och det har gett stora framsteg på kort tid.

Jag tror att han är stressad efter flytten även om han verkat komma till rätta bra här i sitt nya hem. En bra hund på många sätt men problemet kommer när vi går till en hundgård runt hörnet. Han försöker rida alla hundar, stora som små, tikar och hanar. När han vill leka skäller han hysteriskt och jagar upp de andra hundarna. När de väl börjar leka med honom nafsar han de andra hundarna i nacken och morrar och visar tänder. Han gör aldrig så i koppel. Anledningen till att vi går med honom till hundparken är att han är en racer-hund och behöver mkt motion. Vill gärna han ska kunna få sig ett gott spring och rolig lekstund med andra hundar.

Varför tror du han försöker agera dominant gentemot andra hundar? Det känns som att det är ett inlärt beteende, men hur blir man av med det? Det slutar alltid med att de andra hundarna blir sura på honom och drar sig undan och då börjar han skälla hysteriskt för att dom inte leker med honom. Det går bara runt och runt och jag känner mig väldigt osäker i hur jag bör agera. Vi kan sitta i hundgården på bänken när han är kopplad och det är inga problem. Jag kan sitta mitt på en gata fylld av förbipasserande hundar och människor men han är lugn.

Uppfödaren säger att han alltid varit väldigt snäll och motsatsen till aggressiv. Han har bott med 10 hundar innan och nu helt plötsligt är han ensamhund. Kan det vara det som gör honom stressad?

Tack! /Sandra

Hejsan Sandra

Tack för din fråga! Vilken spännande ras ni skaffat er, precis som du nämnde är detta en riktig "spring hund" /vinthundstyp med stort behov av att få gallopera och få sträcka ut. Så vill börja med att ge er beröm för att ni vill tillgodose detta behov - bra jobbat!

Jag vet inte om jag skulle vilja kalla honom aggressiv, detta är nog hans leksätt. Förmodligen har han alltid gjort så och fått förstärkning för det. Det beteendet har lönat sig att göra på ett eller annat sätt för honom.

Att han vill få igång de andra hundarna till jakt lekar är helt normalt med tanke på hans ursprung och genetik och att han sedan blir frustrerad över att de inte fungerar vilket kan leda till att han biter dem i nacken och morrar. Men jag uppfattar detta helt som lek och inte aggression. Men är svårt att säga när jag inte sett det själv dock =)

Kan du inte efterlysa likasinnade hundar för honom att leka med? Andra raser med vinthund i? Träffas en gång i veckan och låta dem få leka jaktlekar och få rusa av sig ordentligt. Så slipper han frusttrationen och istället möta sådana som leker som honom och tänker som honom =)

Finns massvis av hundforum att söka "hundkompisar" på eller varför inte själv lägga ut en annons någonstans? Ta kontakt mer vinthunds ras klubbar, där finns massa likasinnade för er hund att leka med.

Önskar jag kunde ge dig ett mer konkret svar, men jag tror du får svårt att få bort beteenden då de ligger så mycket genetik i det, heller försöka finna lösning på det.

Återigen, bra jobbat med att ta över en omplacering och förstå rasens behov. Är så roligt att få höra om sånt.

Lycka till!

/Sandra, Hundsteg

2011-10-24 12:34

Hej!

Jag har en eng. springer spaniel tikvalp på 14 veckor.

Nu har vi fått två små problem:

1. Hundmöten. Då vi möter en annan hund har jag svårt att hålla kvar hennes uppmärksamhet, hon börjar dra och hänga i kopplet för att komma fram till hunden. Jag har provat att locka och hålla hennes uppmärksamhet och lite hårdare att ta tag i henne och säga nej. Inget fungerar, hon bara ignorerar mig och tittar på hunden. Tilläggas kan att hon har haft kennelhosta och inte har fått leka med andra hunder på över 10 dagar.

2. Skällande. Då hon inte får som hon vill, t ex mat börjar hon skälla på oss. Det största problemet är egentligen att hon skäller då hon vill leka. Om vi t ex är ute kan hon börja skälla på mig och håller på riktigt länge om jag försöker ignorera henne. Vad är bäst, att ignorera eller att korrigera?

Tacksam för hjälp!

Hejsan Emelie

Låter som du har en energi tik liten tösa =)
Att hon agerar som hon gör i hundmöten tycker jag låter väldigt normalt speciellt med tanke på att hon inte fått leka med andra hundar på en tid.

För speciellt valpar är andra hundar jättespännande och det är svårt att konkurrera med det som hundägare. Man får se till att ha riktigt gott godis och skapa de avstånd till den andra hunden så att min hund kan behålla fokus på mig. Undvik att "neja" henne eller tillföra obehag i dessa situationer då det bara kommer leda till att hon förknippar andra hundar med obehag och hon kommer kanske börja göra utfall i kopplet och liknande. Jobba istället på att det ska vara positivt och roligast att vara hos dig.

Gällande skällandet ska du ABSOLUT ignorera! Ha tålamod, första gångerna kanske du får ignorera i 10-15 minuter men för varje gång kommer det minska i tid. Och oftast precis innan de tystnar blir de lite värre, tar i lite mer, men då vet du att snart är vi i mål. När hon tystnar ger du henne massa uppmärksamhet.

Lycka till

/Sandra, Hundsteg

2011-10-20 08:40

Hej.
Jag behöver få ett tips hur man får sin hund att gå i trapphus trappor?
När han var 5 veckor blev han nedknuffad från en trappa, om det har något med saken att göra. Han går i trappor utom hus men inte inne, och bor man en trappa upp med hiss och hissen står så är det ett stort problem. Jag har försökt med guld godis, rostbiff och det ända som händer är att han går med frambena, bakbena lämnar aldrig våningen, och försöker man tvinga honom som Ceasar gör så skriker han så att grannarna tror att man misshandlar honom och han sätter sig i ett hörn och kissar på sig. Vad kan jag göra för att få honom att gå i trappan?
MVH
Marina

Hejsan Marina!

Tack för din fråga, förmodligen hänger hans rädsla och ovilja ihop med en tidig erfarenhet. När valpen är så ung kan obehagliga upplevelser sätt stora spår i hunden.

Jag skulle absolut inte tvinga honom, då du förmodligen bara skapar ännu mer obehag i situationen och han kommer inte lita på dig. Något som är oerhört viktigt!

Bra att du har försökt med godis och riktigt gott sådant, det är vägen att gå! Hunden har ofta inte så bra koll på sitt bakställ och sina bakben, så det har säkert med saken att göra i ditt fall också. Jag skulle träna mycket balans med honom, gå på stockar och sten, lära sig sitta vackert, stå på bakbenen och liknande så han "lär känna" sin bakdel och blir trygg i sin kropp.

Sedan är det bara att träna som du gjort i trappan. Testa gärna en annan trappa, så ni får en bra början. Belöna mindre steg, inte att han ska lyfta upp benen på trappsteget, men kanske att han lyfter en tass, eller kanske till och med att han bara flyttar baktassarna. Så får ni ta det i myrsteg!

Glöm inte att träna ofta men korta pass och aldrig med högre krav än han klarar av!

Lycka till!

/Sandra

2011-10-04 14:11

Hej!

Jag har en springer spaniel på drygt 4 år som har ett behov av att försvara/vakta saker som är ätbara. Han reagerar inte på människor men andra hundar och katter. För ett år sedan skaffade jag en till hund och han har börjat vakta mer och mer när han är i närheten. Från början så markerade han när den andra hunden kom i närheten, den backade och jag la mig inte i. Men det har blivit värre och värre, han började efter ett tag att springa efter honom och skälla/morra/markera när han bara gick förbi en bit bort utan att knappt titta på honom. Den andra gör sig liten och springer därifrån. Det kan handla om att han har ett ben eller annat (så de får inte längre ben i närheten av varandra) men han kan också vakta något som ligger på en hylla/i en låda någonstans långt bort från honom eller bara att jag har min mat på bordet så det är svårt att ha koll på alla situationerna. När han börjar jaga honom så tar jag fast honom och leder bort honom eftersom jag inte vill låta han springa efter den andra och det kanske gör det värre. Jag vet hur jag kan träna förtroende för människor men går det att minska försvarslusten mot andra hundar? Tycker synd om den yngre som ibland inte vågar komma nära utan gömmer sig i sin bur när det blir en situation som han någon gång blivit ivägjagad i.

Hej!

Vaktande är så svårt att förklara då det finns så många olika sorters vakt. Generellt så kan man säga att en hund som vaktar måste man "hålla kort". Dom behöver väldigt tydliga regler och ska be om lov om i stort sett allt. Man måste ha kontroll på dem.
Av egen erfarenhet så vet jag att det är det svårt att få en hund som vaktar att sluta vakta helt men däremot kan man begränsa den och undvika situationer som den kan vakta i.
Men mitt råd till dig är att försöka få tag i en utbildad hundpsykolog i närheten som har erfarenhet av dessa beteendena som hjälper dig. Ibland går det snabbt att få bukt på det men ibland kan det ta lång tid. Det beror helt på hur länge den hållit på och vilken grad av vakt det handlar om.
Gå in på www.immi.nu och sök efter någon hundpsykolog där i ditt län.

Lycka till!
//Kim

2011-09-25 15:08

Hej igen Sandra.

Hur mycket kan en hnd på 25 kg dra som tyngst?

Mvh Josephine

Hej Josephine

Detta beror ju givetvis på hur vältränad hunden är.
Men är den tränad för det brukar man säga att sin egen vikt är max att dra.

Att hunden är fullvuxen är också viktigt, så leder och skelett inte beslasts onödigt hårt innan de är färdiga.

/Sandra, Hundsteg

2011-09-10 07:38

Hej Sandra.

Jag har en goss d'atura catala(katalandsk vallhund) hane på 3,5 år.Han är 55 cm hög o väger ca 20 kg.
Jag skulle vilja lära honom att dra mina barn i pulka..
Vad behöver jag och hur börjar man?
mvh josephine

Hejsan!

Så roligt att du vill träna drag.
Se till att ha en riktig dragsele, så du inte skadar hans kropp när han drar. Den ska sitta ganska tajt kring halsen, så den inte ligger på bogbladen när han drar. Sedan ska den sluta vid svansfästet när du drar ut den, så den slutar med andra ord en bit upp på ryggen när den inte är i ytterläge.

Börja gärna med att träna med en trasmatta eller dylikt bara för att vänja honom vid att ha något som är bakom honom. Att använda en trasmatta som inte far i rumpan på honom när han stannar är klokt, så han på så vis inte blir rädd -för de kan ödelägga all träning.

Sedan är det bara att successivt öka vikten, kedjor är bra och tunga utan att riskera att de kommer ikapp honom när han springer. När du börjar med pulkan är det bra om du har lite vikt i så skramlar den inte på samma vis som tom.

Lycka till!

2011-08-29 15:16

Hej!
Jag har en shetland sheepdogvalp, snart 8 månader, som varit "konstig" av och till sista tiden. Misstänker själv könsmognad, men jag känner ändå inte riktigt igen symptomen från tidigare hundar.
Hon har alltid varit väldigt glad och framåt, både mot oss i familjen och andra. Nyfiken och inte särskilt försiktig. Nu har hon blivit otroligt låg i vissa situationer. Första gången var för någon månad sen när jag bad henne sitta och stanna kvar (för att jag skulle göra en övning med vår andra hund). Det hade aldrig varit något problem tidigare, men nu blev hon jättelåg och nästan kröp iväg och visade tydligt att det var jobbigt. Hon undvek mig i flera timmar sen och jag lät henne vara. Nästa dag var hon nästan som vanligt igen och sen har det varit bra fram tills för några dagar sedan. Då hände det igen, i samband med att jag bad henne stanna kvar. Hon undvek mig resten av dagen, men när vi alla gick på promenad på kvällen var det OK igen. Ett par dagar helt utan problem och sen samma sak igen (då hade jag inte bett henne stanna kvar, men vi hade tränat lite ligg med fart (leksak bakom ryggen) och det var först jättekul, men sen "dog" liksom och denna gång var hon tydligt låg även mot husse. Detta var igår och sen dess har det växlat väldigt. Hon har själv kommit fram med en leksak och vi har lekt lite, men så råkade jag säga "sitt" för att gå iväg och gömma leksaken och då var det klippt igen. Omväxlande har hon legat bredvid mig och sovit i soffan och sen tiggt om att bli kliad på magen, så hon är inte avståndstagande hela tiden men undviker mig så fort jag "kräver" något, om det så bara handlar om att jag tar fram en boll. När jag och vår andra hund har lekt så har hon hållit sig långt borta, som för att slippa bli inblandad. Annars är hon som vanligt mot den andra hunden, inte underdånig eller så. Har borstat henne och klippt klorna utan problem, det känns tydligen inte jobbigt alls. Hon verkar otroligt känslig för dominans, fast vi har ju inte alls använt brutala metoder eller så mot henne utan alltid tränat lätt och belönat egna initiativ.
Funderar nu på om vi ska ta en time-out och sluta med alla aktiviteter en period och se vad som händer. Hon äter bra, kissar och bajsar OK, sover lugnt och håller inte på att flåsa eller så. Ingen hälta och ingen ömhet när man känner på henne. Men otroligt låg emellanåt. Hon har inte löpt än så det kan givetvis vara något sånt som är på gång. Är rädd att hon ska tappa förtroendet för oss och vill gärna ha råd om hur vi ska bära oss åt för att inte göra det hela värre. Mvh. Sheltiematte

Hejsan Katinka!

Tack för din fråga, förstår att du är bekymrad.

Jag tycker det låter som att hon kanske kan ha ont, jag skulle uppsöka en veterinär eller fysioterapeut för att undersöka henne. När sådant beteende kommer så plötsligt och uppkommer till och från i olika situationer brukar de ha göra med smärta/obehag. Att hon inte ville vara med i leken kan vara att hon är rädd att det ska göra ont. Hon kan ha förknippat de situationer du beskriver med smärta och blir därför låg i de lägen och undviker.

Givetvis är hon i en typisk könsmognad ålder och hormonerna kan ställa till det väldigt såklart. Men för att vara säker skulle jag kolla upp det med smärta och sjukdom för att utesluta.

Sen skulle jag sänka kraven och pausa träningen i ett tag. Vara försiktig med för stora krav och att luta mig över henne, eller "bestraffa" henne med för mycket dominans.

Lycka till! Hör gärna av dig igen och berätta hur det går och om jag kan hjälpa dig vidare!

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2011-08-25 10:47

Hej
Jag har en underbar ganska lydig rottis som är två år. Mitt problem är att han skäller i bilen när han ser andra hundar men är han själv i bilen så är han tyst när han ser andra hundar. Hur kommer jag tillrätta med detta problem?
Mitt andra är att han gärna vill leka med andra hundar men eftersom han är en rottis så vill ingen leka med honom och han gör utfall mot andra hundar men inte av aggressivitet utan av leklust men det ses inte med blida ögon. Han får mycket motion och stimulans men inte av andra hundar. Vad gör jag?
Hälsningar
Christina

Hejsan Christina!

Tack för dina frågor, ganska vanliga problem.
Att han bara vaktar bilen när du sitter i den är förmodligen att han då känner sig "uppbackad" av dig och har då dessutom även dig att vakta.

Då det är en rottis har de oerhört mycket vakt i sig, det de är avlade för. Så att få bort vakten helt och hållet är mer eller mindre omöjligt. MEN man kan få kontroll på det. Ett "tack det räcker" som ett slut kommando exempelvis. Att han ibland tillåts vakta under kontrollerade former ger utlopp för beteendet och minskar behovet/motivationen för det.

Så trist att han inte får leka med andra hundar, fördomar kan verkligen ställa till det. En hund mår bäst av att ha ett fåtal hundkompisar som de leker med, de har inget behov av att leka med en massa hundar utan har större glädje av goda vänner. Precis som med vakten så får han utlopp för sin lek med goda vänner brukar behovet minska för att leka med andra. Så att hitta några sådana och träffas någon gång i veckan är den allra bästa lösningen.

Lycka till!

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2011-08-18 12:57

Hejsan Jag har haft min jack russell valp i 6 veckor nu han är snart 4 månader o han har börjat morra på folk som går förbi och när vi är ute o går kan han bara börja skälla på andra hundar men han är inte arg eller så för han viftar på svansen o när han får hälsa på pussar han dem o lägger sig ner för dem kan det vara ett tecken på osäkerhet?
Hundägaren Madde

Hejsan!

Att en hund morrar betyder att den vill ha avstånd, det är väldigt viktigt att man inte bestraffar morrning. Då kan hunden sluta morra och istället bita direkt, då morrning är en varningssignal för att jag biter om du kommer närmre. Så en hund som morrar är en sund hund.

Låter som din valp är lite osäker, ganska normalt beteende i hans ålder. Gör ingen sak av det utan låt honom få träffa andra säkra hundar så han får bra möten.

Att han viftar på svansen visar bara på att han är förväntansfull fast det är lite obehagligt samtidigt =)

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2011-08-15 12:49

Hej Kim!

Jag och min pojkvän har nyligen tagit över en 5 årig UNDERBAR dvärgpincher tik. Det finns dock ett problem; när både jag och min pojkvän är med henne så lyssnar hon inte ett dugg på min pojkvän. Utan hon lyssnar BARA på mig och svansar efter mig. Om han försöker ta kontakt med henne så tittar hon på mig ungefär som att hon frågar mig om hon får lyssna på honom. Däremot när min pojkvän är själv med hunden så lyssnar hon jättebra på honom. Varför är hon såhär och hur kan man göra för att arbeta bort det?

Visserligen har jag tillbringat mer tid med henne nu i början då jag är ledig och han jobbar. Så jag har ju myst mer med henne, tagit henne på mer promenader och aktiverat henne mer. Så vi misstänker att hon väljer mig före nu för hon vet att om hon går till mig får hon alltid massa kärlek eller gå på en lång rolig promenad. Men vi vill ändå veta hur man kan jobba bort det som sagt. Gäller det bara att se till att han får mer tid med henne och aktivera henne? Eller kan man göra något annat? Vi vill ha en hund som lyssnar på båda två, annars kommer det inte funka...

Hej!

Det låter som att hon knutit starkare band till dig och det är ju helt naturligt med tanke på att du spenderat mest tid med henne. Sen är det ju så att pinscherraserna är ganska ofta enmanshundar och har en som dom gärna följer och lyssnar på. I detta fallet är det nog du som är "ledaren" när ni är tillsammans allihop. Men när du är borta blir det naturligt att din pojkvän blir ledare.
Kan det vara så att ni har olika pondus gentemot henne? En hund följer gärna en självsäker, stabil och rättvis ledare och förmodligen så ser hon dig som det men kanske inte din pojkvän.

Mitt tips är att din pojkvän börjar ge henne mat och tar kommandot på promenaderna ett tag framöver. Han ska inte söka hennes kontakt för mycket, det ska hon göra istället. Om han börjar med att starta aktiviteter som gynnar henne så blir han väldigt viktig för hon. Det kan vara allt från att ta en promenad till en lekstund på golvet eller bara en träningsstund. Tycker hon om att leka så ska han göra det väldigt mycket. Men se till att avsluta när det är som roligast, då vill hon bara ha mer..

Hoppas att det löser sig!

/Kim

2011-07-01 20:18

Hej!
Vi har fått ett litet problem med våran blandrasvalp (övervägande golden) på 14 veckor. Ibland när vi är ute och leker i trädgården kan hon få för sig att t.ex. gräva i landet. Då försöker vi säga till henne med "nej" och "fy". Men oftast lyssnar hon inte och när vi då ska leda bort henne därifrån lägger hon sig på rygg, rynkar på näsan och morrar. kommer vi för nära glafsar hon även mot händerna.
Är detta något vi behöver oroa oss för, eller brukar problemet växa bort? Om vi ska tillrättavisa henne, hur gör vi då? Nu blir hon nästan mer uppspelt och verkar tro att det är lek. Just att hon visar tänder och gläfser åt oss gör både ont och är oroväckande.
För övrigt är hon frisk och glad:)
Tack på förhand
Mvh Veronica

Hejsan Veronica

Vill börja med att säga att en hund som morrar är en frisk hund, hellre en hund som förvarnar för sitt missnöje än en som biter genast. Så man får aldrig bestraffa en hund som morrar. MEN sen ska man funderar på VARFÖR den morrar.

Ett morr betyder alltid att individen vill ha avstånd, det måste vi respektera. Men sedan skulle jag separat träna på förtroende och kroppshantering under långa former, så valpen lär sig att ni tar i den, rör den och så vidare. Men att det är positivt förknippat.

Valpar har ett enormt stort gräv behov, detta brukar behöva tillgodoses. Men är inte så uppskattat i rabatten, att anlägga en liten grävlåda med bark som hunden får rumstera om i brukar göra underverk.

Lycka till!

2011-06-29 17:34

Hej Kim!
Har några undringar gällande min fars tax. Han har inte internet därför står jag som medlem. Lily är en go och glad tax men hon är mycket. Hoppar upp och ska hälsa. Man blir knockad både här och där. Hon biter gärna min far,som äter Varan, av glädje. Hon är aggressiv mot andra hundar när de möts och hon drar i kopplet hela tiden när hon är ute på en av sina otaliga promenader. Hon kan inte lämnas ensam då hon biter sönder allt hon kommer över. Denna goa tjej tär på mina föräldrars tålamod så nu pratas det om en omplacering. Min far har varit på valpkurs med henne. Detta är tredje hunden han har men de andra två var av en annan ras. Snälla hjälp för jag vill gärna att denna hund finns kvar i familjen. MVH Helene

Hej!
Det låter som att hunden är understimulerad. Taxen är avlad för att jobba och får den inte det kan det lätt bli att energin läggs på andra mindre önskvärda beteenden. Jag skulle rekommendera att ni börjar spåra med hunden. Det passar rasen jättebra och dom blir mentalt trötta och många gånger minskar problemen när hunden får använda nosen och hjärnan lite.

Lycka till!

2011-06-13 14:40

Hej.
Vi har övertagit en Engelsk Springer Spanieltik på 6 år från våra grannar som inte hade tid för henne. Hon är överviktig (ungefär 6kg) och därmed väldigt lat. Kan tänka mig att det går lite hand i hand. Vi jobbar på att få henne att gå ner i vikt genom långa promenade och lightfoder. Problemet är att hon inte har något intresse för lek över huvudtaget. Min chansning är att familjen tidigare inte har lekt med henne alls. Hur ska vi göra för att få henne mer aktiv, så att säga? Det går fortfarande väldigt sakta på promenaderna. Tacksam för svar.
/ Amanda

Hejsan Amanda!

Så fint att ni gett en vuxen hund ett nytt hem, där hon dessutom verkar få det toppen.

Gällande övervikten brukar ett lightfoder vara svårt att få ned hunden i vikt på. Det finns speciella "bantnings" foder att hitta hos veterinären. De ger man tills de fått önskade vikt och sedan går man över på ett light foder för att underhålla/behålla den korrekta vikten.
Har själv testat dessa foder och de fungerar fantastiskt bra!

Har hunden inte fått "lära sig leka" med människor kräver det vid sex års ålder en del tålamod för att "få ingång" leken i hunden. Men pröva er fram, är de dragkamp som får hennes ögon att lysa upp lite, eller jaktlekar, smyglekar eller att få brottas med er? Uppmuntra alla hennes försök till lek även om de är ack så små. Ge henne tid och hon kommer inse tjusningen med er som goda lekkamrater!

Lycka till!

Sandra, Hundsteg

2011-06-07 11:04

Är det bra att träna sin hund under hetta?? Mina jrt verkar slö lydnads träningen funkar uselt. Och spår vill de inte då undrar jag bara vad kan jag göra för min hund då det är sol och varmt i vår trädgård. Kvälls tid är vi på G men ej mitt på dagen.. Mår hunden dåligt att ligga passiv och inte gör ett skvatt men på kvällen får träna???
En funderande matte

Hejsan Lena!

Värmen påverkar de flesta hundar mer än man kan tro.
Det är till och med så att du kan överhetta din hund och få bestående skador på hundens inre organ. Detta kräver dock att du motionerar din hund kraftigt under varma temperaturer. Vad som är varma temperaturer skiljer sig givetvis åt från hund till hund. Polarhundar exempelvis bör man inte motionera kraftigt när de är över 12 grader ute.

Så jag rekommenderar dig att invänta kvällens svalare temperaturer för att träna din hund. Dagtid när solen står som högst brukar de helst vilja hitta en sval fläktande plats och kanske tugga på ett ben eller göra ett godis sök.

Lycka till!

/Sandra, Hundsteg

2011-05-13 17:21

Hej!
Jag har en korsning chiuaua pappillon hane som är 5 år. Han är en mycket snäll och lydig hund som gillar att hälsa på andra hundar, men sen helst vill va för sig själv. Han har varit tränad sen han var liten valp att umgås med andra hundar och det uppstår aldrig något problem när vi t.ex är ute och rastar honom på hundfältet (stort gräsfält med lösspringande hundar i området Limhamn utanför Malmö)
Nu står jag och min sambo inför ett, för oss, stort problem.
Min sambo har sen ett tidigare förhållande en Tysk jaktterrier som är kastrerad. Han är 7 år. Det senaste året har inte min sambo haft honom hos sig, men nu vill vi ha båda hundarna hos oss tillsammans. Nu är det så att tysken är extremt agressiv mot andra hundar och vi vill på ett så pedagogiskt och säkert sätt få det att funka mellan dessa två. Hur ska vi gå tillväga? Vi vill inte riskera att min lilla hund råkar illa ut. Att tillägga är att tysken inte gör några direkt utfall mot andra hundar, utan kan vifta på svansen och verka fullkomligt lugn när den andra närmar sig. Sen plötsligt efter lite nosande så flyger han på den andra och är den då så liten som min så är risken för att skador uppstår ganska hög. Om du känner till någon bra hundexpert i Malmöområdet/Skåne så får du gärna tipsa om det.

Tack på förhand!
Mvh
Anna Petersson

Hej!

Det jag tycker ni ska göra är att börja med att ta en promenad med båda hundarna tillsammans. Dom ska inte hälsa på varandra i början. Att gå tillsammans stärker flockkänslan. När ni känner att dom är avslappnade tillsammans kan dom få träffas på neutral mark , alltså inte inne hos någon av er. För att vara på säkra sidan skulle jag nog sätta munkorg på terriern vid mötet så ingen kommer till skada.

Charlotte Swanstein är en hundpsykolog ni kan ta kontakt med. Hon bor i Helsingborg har jag för mig. Ni hittar henne om ni googlar på hennes namn.

Lycka till!

2011-05-09 19:45

Hej! Min coton de tulur valp som är 19 veckor snart vägrar att kissa och bajsa när man är ute och går med honom. Jag kan vara ute länge typ 1 timme men han är totalt o fokuserad och bara nosar omkring.Jag går inte så långt och jag går till ett grönområde. Han gör sitt på tomten när vi kommer tillbaka. Vi har haft honom i snart 3 veckor och allt annat fungerar bra. Han verkar även kunna hålla blåsan hur länge som helst. Det kan ibland nästan gå en 6 timmar innan han kissar. Han är glad och pig. Han har tills vi fick honnom bott på en kennel med både stora och andra valpar. När vi fick honom hade han aldrig varit någon annanstans en på kennelns tomt. Hälsningar Maria

Hejsan Maria!

Det där med rumsrenhet kan vara knepigt ibland, men oftast så bara lossnar det helt plötsligt och valpen blir nästan rumsren på några dagar - så håll ut!

Här nedan kommer några enkla råd att följa:

RUMSRENHET
• Låt valpen gå ut när den behöver:
efter lek, mat, sömn. Gå ut ofta! 1 gång i timmen.

• Gå alltid till samma ställe ute

• Vänta ut valpen, stressa den inte att kissa och stå KVAR på samma ställe tills hundens kissar

• Beröm när den uträttat sina behov

• Bestraffa aldrig valpen för att den kissat/bajsat inne

Lycka till! /Sandra, Hundsteg

2011-05-05 08:10

Hej Sandra!
Jag har en väldigt glad och genomsnäll wheaten terrier på ca 1,5 år (Ginger). Hon är fortfarande väldigt valpig. Jag har inget emot valpar, bus och lekfullhet men en egenhet vore nog bra att dämpa lite. Hon stressar upp sig väldigt lätt. Hälsar översvallande på gäster som kommer hem till oss, hoppar upp (och står och går på två ben). Ute på promenad letar hon liksom med blicken efter hundar och människor. När hon ser något, eller tror att hon gör det, reser hon sig på två ben och går (ser jätteskoj ut, särskilt i slakt koppel). Hon är alltså jätteglad och lekfull och vill bara hälsa på allt och alla.

Hur kan jag träna lugn / avslappning med henne? Hur kan jag få henne att sluta leta efter allt som rör sig. Få henne sluta skutta på två ben likt en lemur när hon ser något hon vill fram till? Hur får jag henne att vänta på att hälsa på gäster och hålla sig kvar på fyra tassar? Vuxna hundar vi möter börjar tycka att hon är jobbig. De har slutat hälsa på henne. Jag har även en 13-årig blandrashund som gärna blir hälsad på på promenaderna, men den bråkiga unghunden blir starkt ignorerad.

Själv ignorerar jag Ginger när jag kommer hem och innan jag lämnar huset. - Det fungerar för mig. Hon bryr sig inte om när jag kommer och går. Min man blir ganska väl mottagen, med ett hopp i skrevet. Gäster försöker ignorera henne, men det är minsann inte så lätt.Hur ska man nå ner till skona utan att hon tror att man hälsar? Säga ifrån tycker de nog också är svårt.
På promenader har jag tidigare försökt vänta ut henne när hon börjat dra i kopplet (vanligtvis precis före innan hon går på två ben). Men hon har inte riktigt förstått sambandet. Senaste dagarna har jag provat att stanna redan när jag ser att hon börjar stressa upp sig, stirra och öka takten. Då stannar jag tills jag ser att hon lugnar sig och inte är så stirrig. Det fungerar mycket bättre. Har du fler tips? Hon är svår att gosa med på golvet (hämtar bara leksaker), men i soffan ligger hon gärna i knä och gosar.

Hejsan Irina!

Låter som du har en levnadsglad och frisk hund =)
Men förstår din önskan om att kontrollera den energin lite.

Gällande hoppande vid hälsning är konsekvens jätteviktigt, att alla gör likadant, så även gäster och det brukar vara där det blir problem. Att vända sig om och bara uppmärksamma henne när hon har alla fyra tassarna i backen är tveklöst bästa metoden och fungerar kalas så länge alla jobbar efter den modellen.

Gällande koppelträningen har du gjort helt rätt att stanna och vänta ut men det är en tålamodskrävande metod och inte alltid man orkar med. Här nedan hittar du lite fler tips på koppelträningen:

*Låt inte hunden dra iväg med dig! Stanna. Stå stilla.
*Var inte sur, arg och obehaglig. Det är du som ska lära hunden goda vanor.
* Hjälp hunden att göra rätt. Beröm och belöna för det du vill att hunden ska göra.
* Bygg upp ett gott förtroendeförhållande till hunden.
* Undvik skador på hunden. Undvik att rycka och dra i kopplet. Använd gärna sele.
*Är stress orsaken måste du titta på hela hundens livssituation.

Betinga ett neutralt ljud (exempelvis, smack- eller klickljud)

Backa, byt riktning - gå inte lång sträcka åt samma håll.
Går din hund ifrån dig och vill dra i kopplet - smacka innan kopplet har hunnit stramas upp eller stanna och stå stilla helt lugnt om kopplet redan är stramt. Använd ljudet för att hjälpa hunden att slacka på kopplet. Gradvis längre sträckor, gå på olika platser med fler störningar. När hunden börjar bli duktig - trappa ner på godiset. Godis mera sällan, men fortsätt belöna.

Använd smackljudet när du passerar folk, hundar och annat som hunden vill komma fram till. Gå i en liten eller större båge, beroende på vilket avstånd hunden behöver. Sök upp platser med fler störningar - dock viktigt att hunden klarar av störningen.
Gå inte för fort fram.

Man tränar inte länge i taget i början. Då blir hunden bara trött och stressad och själva inlärningen kan börja avta. Vuxna hundar 5-10 minuter beroende på hur de klarar av övningen. När du har tränat lite och fortfarande vill vara ute och gå med din hund måste du antingen:
* Släppa hunden lös
* Sätta dig ner och ta en lugn rast
* Byta utrustning (flexi, annat halsband, halti mm) och låta hunden dra. Använd t.ex sele till promenaderna och halsband till träningen.

Lycka till! /Sandra, Hundsteg

2011-04-28 08:16

Hejsan!
Jag har en vit Herdehund på drygt 5 år som kom till oss för ca 1 år sedan (en omplacering från svängade svansen)

Hon verkar ha grundlydnad så som stanna kvar, sitt, ligg, sök och lite andra saker men hon är hemsk att gå med i koppel, hon drar, kan inte gå fot och vill jaga allt (bilar- har blivit bättre, cyklar, joggare osv) Hon lyssnar inte det minsta när man är ute o går jag har försökt med både godis, leksak och självklart rösten, men i trädgården och inne är hon hur lyhörd som helst och lyder direkt.

Hon går bra med andra hundar men eftersom hon börjar dra o skälla när vi möter en annan hund så har det blivit att de går över på andra sidan och hon får därför väldigt sällan träffa andra hundar.
Hur ska jag få henne att lyssna och gå bättre i koppel.....

Mvh Ann-louise

Hejsan Ann-Louise!

Det verkar som du fått en väldigt trevlig hund, även om koppelproblematiken givetvis inte är rolig.

Kan det vara så att hon är understimulerad? Känns som hon kanske skulle behöva mera att göra på promenaden, att det inte bara är att gå. Balansövningar, små sök och annat brukar kunna hjälpa. Då hennes beteende dels känns inlärt men även brist på annat att göra. Med tanke på hennes ras så känns det som att det är vallningen som kommer fram. Vilket är vanligt när hunden blir uttråkad/understimulerad.

Gällande själva kroppelträningen ska du få några konkreta tips av mig!

*Låt inte hunden dra iväg med dig! Stanna. Stå stilla.
*Var inte sur, arg och obehaglig. Det är du som ska lära hunden goda vanor.
* Hjälp hunden att göra rätt. Beröm och belöna för det du vill att hunden ska göra.
* Bygg upp ett gott förtroendeförhållande till hunden.
* Undvik skador på hunden. Undvik att rycka och dra i kopplet. Använd gärna sele.
*Är stress orsaken måste du titta på hela hundens livssituation.

Betinga ett neutralt ljud (exempelvis, smack- eller klickljud)

Backa, byt riktning - gå inte lång sträcka åt samma håll.
Går din hund ifrån dig och vill dra i kopplet - smacka innan kopplet har hunnit stramas upp eller stanna och stå stilla helt lugnt om kopplet redan är stramt. Använd ljudet för att hjälpa hunden att slacka på kopplet. Gradvis längre sträckor, gå på olika platser med fler störningar. När hunden börjar bli duktig - trappa ner på godiset. Godis mera sällan, men fortsätt belöna.

Använd smackljudet när du passerar folk, hundar och annat som hunden vill komma fram till. Gå i en liten eller större båge, beroende på vilket avstånd hunden behöver. Sök upp platser med fler störningar - dock viktigt att hunden klarar av störningen.
Gå inte för fort fram.

Man tränar inte länge i taget i början. Då blir hunden bara trött och stressad och själva inlärningen kan börja avta. Vuxna hundar 5-10 minuter beroende på hur de klarar av övningen. När du har tränat lite och fortfarande vill vara ute och gå med din hund måste du antingen:
* Släppa hunden lös
* Sätta dig ner och ta en lugn rast
* Byta utrustning (flexi, annat halsband, halti mm) och låta hunden dra. Använd t.ex sele till promenaderna och halsband till träningen.

Lycka till! /Sandra, Hundsteg

2011-04-27 18:35

hej sandra.min schäfer vaktar mig o min familj mer än jag vill...har sambo o två barn,när jag går med barnvagn o även utan,skäller han om andra kommer för nära...har hänt han velat ge sig ut mot människor som då sett lite skumma ut-ex de som går med luva på huvudet....lyssnar ibland jätte bra o sköter sig fint,sen ibland tror han alla är farliga som han inte känner.hur gör jag för att bryta överdriven vakt.mvh Anna

Hej!

Tack för din fråga, med tanke på hans ras så är hans beteende ganska naturligt. Du nämner inte hur gammal han är, men är han mellan 6 månader och 2 år så är han i unghundsperioden vilket innebär en hel del hormoner som spökar och påverkar hans beteende.

Viktigt är att du inte förstärker hans beteende genom att skälla på honom eller ta tag i honom, då han helt säkert uppfattar det som att du är lika upprörd på de han vaktar som han själv.

Försök avleda, ge honom alternativa beteenden att göra. Som ett sitt, ett litet godissök på marken eller en cirkuskonst.

Lycka till! /Sandra, Hundsteg

2011-04-27 18:29

Hej vad gör jag när min hund vill vakta mig o resten av familjen,han skäller om någon kommer för nära....

Hej!
Med hundar som vaktar måste man ha tydliga regler och läsa hundens signaler när han går in i vakt. Signalerna är oftast en låst blick, stelnar till, öronen framåt och korta mungipor. Ni ska bryta när ni ser första tecknet. Han får aldrig vara framför i en vaktsituation. Ni måste gå in med ovillkorlig lydnad så han förstår vad han ska göra i dessa situationer.

Vänd hans förväntan på andra människor genom att belöna med godis så fort han tittar på en annan människa. Låt främlingar kasta godis till honom utan att titta på honom.

Lycka till!

2011-04-17 19:18

Hej! Jag är helt knäckt efter dagens händelse. :(
Vår Rottis/Amstaf som snart fyller 1år har varit rädd och orolig kring barn ända sen han var liten. Men han har aldrig visat sig aggresiv, mer än att han rest ragg och varit lite skygg. Men idag när vi lastade ur bilen, stod ett barn och tittade på honom och då gjorde han ett utfall mot barnet och skällde och morrade med raggen rest och drog nästan omkull mig. Som tur var fick pojkvännen tag i kopplet. Annars vet jag inte vad som hade hänt. Blir så himla ledsen. Han är ju annars en så underbar och vänlig hund. Jag är dessutom gravid så det här bekymrar mig extra mycket. Går det att ändra på hans beteende? Även efter utfört träning kommer detta beteende någonsin försvinna helt? Vad är rådet till hundägare som har sånt här problem?
Mvh Emelie

Hejsan Emelie!

Känner med dig, detta måste vara tungt gå oroa sig för.
Som du nog förstår är det svårt för mig med så lite information om både honom och er ge några konkreta råd. Jag skulle rekommendera att ni uppsöker en hundpsykolog och gör en utredning där de kan gå till botten med vad problemet är och sedan ge er rätta verktygen för att lösa detta.

Om det går att HELT få bort beteenden är svårt att svara på, men absolut inte något jag tror är omöjligt heller. Beror nog mycket på hans tidigare erfarenheter och er tid att träna honom.

Önskar er alla lycka till och hoppas de löser sig för er!
Bor ni i närheten av Järpen eller Enköping kan jag ordna med rabatterad utredning för er.

/Sandra, Hundsteg

2011-04-17 10:14

Hej Sandra!
Jag och min sambo köpte en Amerikansk Bulldog hane när han var 8 veckor. Nu är han 7 månader.
Han är världens mysigaste kille!
Men, han har börjar med en jobbig ovana!
När hag är ute med honom så efter ca 5 min av promenaden, börjar han ha dragkamp med kopplet. Han biter tag i de, och börjar slita...
Jag har försökt avleda honom med godis men de funkar inte.. Ju längre han har haft dragkamp med mig, desto mer taggad bir han, tillslut går de knappt att få kontakt med honom. Han hoppar på mig och försöker bita efter kopplet, mina armar är fulla av blåmärken när han missat kopplet och bitit i min arm istället. Ibland lyckas jag få ner honom på backen, och så försöker jag lugna ner honom. Då blir han så arg! Morrar och hugger vilt runt om krig sig!
En promenad som normalt tar 30 minuter. Tar över 1½ timme för oss.
De här är någat han börjat med senaste veckorna.
Och tyvärr så börjar jag känna att de inte är kul att gå ut med honom längre.
Jag har en chihuahua oxå. Henne vågar jag inte ta med på samma promenad, så får alltid gå dubbla promenader.
När min sambo är ute med honom gör han aldrig nåt sånt. Men sambon jobbar hela dagarna så jag måste ju gå ut med honom.
De här är jätte jobbigt för mig.
Han är världens underbaraste kille innomhus. En riktig gosegris!
MEn vill kunna ta våra sköna långpromenader tillsammans! Får så dåligt sammvete när de bara blir jätte korta promenader. Han behöver ju rusa av sig!

Har börjat kolla runt på olika unghundskurser.

Har du nåt tips på hut jag kan göra för att bryta hans dåliga beteende??

Jätte tacksam för svar!
Vänliga hälsningar/
Pernilla Näslund & Cash

Hejsan Pernilla!

Ert problem är relativt vanligt, speciellt bland unghundar!
Det är väldigt självförstärkande att leka och kampa med kopplet och ännu mer om man får en massa uppmärksamhet av matte dessutom så blir det ännu roligare!

De bästa du kan göra är att släppa kopplet och ignorera honom tills hans slutar, då överöser du honom med uppmärksamhet och börjar han igen så ignorerar du honom helt igen och så vidare.

Att han biter i kopplet är förmodligen ett symptom på att han är understimulerad på era promenader och detta har blivit ett bra sätt för honom att få göra av med energi OCH få din uppmärksamhet. Så försök att göra promenaderna roligare, träna lite vardagslydnad, gör ett godissök eller kampa med en kampleksak (på ditt initiativ). Så kommer det hjälpa MASSOR med att komma till rätta med ert problem.

Tänk på att han är en unghund med mycket energi och massa hormoner. Tålamod är största ledordet och jag lovar dig han lugnar ned sig med lite tid.

Lycka till!

/Sandra, Hundsteg

P.s. Unghundskurs tror jag är en toppenbra idé! Försök hitta någon som arbetar med mjuka/vänliga metoder så kommer ni få massvis av hjälp!

2011-04-12 16:37

Hej!!
Vi har två hundar en dvärg spets 10år (Chico) (stor för sin ras) Också vårat nytillskott en Cane corso 15 Veckor (Olga)som vi haft sedan hon var 8 veckor
Vårat problem är, att Olga är så agresiv mot Chico, närmar han sig henne när hon äter tuggar tuggben eller dricker vatten flyger hon på honom och det blir ett riktigt hundslagsmål
Chico är ju så liten och har inte en chans.
Därimot när dom leker ute beter hon sig som en vanlig valp lägger sig på rygg och visar sin undergivenhet.
Förövrigt är hon jättetrevlig lättlärd och sosial.
Hoppas du kan ge mej ett råd

Per-Arne

Hejsan Per-Arne

Knepig situation ni har, extra svårt blir det när den äldre hunden är så stor. Det jag tror det beror på är att Cane Corson dels har resursvakt i sig (att hon har ett behov av att vakta det som är hennes, ett naturligt beteende som om man inte gör stor sak av inte blir ett bekymmer), sedan att hon har stor kroppzon inomhus, även det relativt vanligt.

Därav att det fungerar så bra ute men inte inne. Det blir helt enkelt lite för trångt och tillsammans med resurser så blir det knas.

Min rekommendation är att inte göra så stor sak av det, kanske inte låta dem vara tillsammans när Olga har tuggben helt enkelt.

Lycka till!

Sandra, Hundsteg

2011-04-03 15:11

Jag har 2st hundar som jag går med varje dag, nu så hat jag det problemet är det en som ser något eller hör något så sticker den ifrån mig för att undersöka saken. desvärre följer den andra hunden med så det blir 2st hundar som springer emot målet. Vad gör jag för att få stopp på detta. Jag har kort koppel på den ena för att det brukar vara den som startar den andra men det kan lika gårna va den andra med, "st killar på 9år och 6år. hjälp.

Hejsan Susanne!

Jag tror att kontaktövningar och följsamhets träning skulle hjälpa er. Att hundarna känner större värde i att lyssna till dig och stanna hos dig. Tips på övningar ser du nedan:

KONTAKTÖVNINGAR

Grunden i att få bort ett problembeteende, förbättra relationen och ledarskapet ligger i att få en bättre och ökad kontakt med sin hund. Det är startplattformen för all framtida träning. Nedan finns exempel på några kontaktövningar du och din hund kan göra, på promenaden, i soffan framför tv:n, när ni väntar på bussen, när helst du har fem minuter över.

’Godis i munnen
Sitt/stå nära hunden. Visa godiset. Stoppa det i munnen. Håll dina händer på ryggen.
Vänta tills hunden hittar godiset, Varsågod! Detta är den första kontaktövningen man tränar för att få fokus på erat ansikte!

’Godis i handen
Sitt/stå nära hunden. Visa godiset för hunden. Göm det i handen. Vänta på ögonkontakt
Varsågod när hunden tittat dig i ögonen! I början kräver du bara en halv sekunds ögonkontakt, sen sakta ökar du kraven till en sekund, två sekunder, tre sekunder osv.

’Godis på marken
Sitt nära hunden, Lägg en hand på bogen. Visa godisbiten, lägg ner den.
Om hunden försöker ta godiset säg vänligt men bestämt nej. Vänta ut hunden på ögonkontakt. Varsågod vid ögonkontakt! Samma gäller här öka tiden för ögonkontakt långsamt.

’Godistuvan
När hunden är vänd från dig / på annat håll. Sätt dig på huk och lägg godis på backen
Börja pilla på godiset och inspektera det väldigt noga. När hunden kommer, dela med dig av din ”skatt”. Gör hunden mer uppmärksam på dig under promenaden ”Vem vet när matte hittar en godishög?”

’Massage
För att massera sin hund behöver man inte vara något proffs, att smekas och knåda hundens muskler lite försiktigt är jätte avslappnade och skönt för hunden. Plus att du tillför något positivt i din hunds liv.

’Lek
Lek kurragömma, brottas, göm godis och leksaker för hunden att hitta, ha springtävling eller tafatt med hunden. Ha roligt tillsammans! Jätte viktigt!

’Kroppshantering
Att känna igenom hunden, titta på tassar, öronen, munnen, känn igenom alla muskler. Ha mysigt tillsammans en liten stund. Bra övning för att öka förtroende för dig i din hunds kroppszon. Använd mycket verbalt beröm samt godis om hunden tycker det är lite obehagligt! Bra alternativ till massage om hunden har svårt att lägga sig ner eller tycker det är obehagligt med massage, kroppshanteringen kan med tiden övergå till massage när hunden blivit tryggare med dig i sin kroppzon.

Lycka till! /Sandra, Hundsteg

2011-03-24 10:51

Hej
Min och min sambos hund är en exemplariskt uppfostrad aktiv hund.
Det finns dock ett problem. När jag spelar piano gnäller hon och efter ett tag övergår det i ett ylande... Det är inte så att hon ogillar musiken, snarare verkar hon vilja vara med. Men det vill inte jag att hon ska vara.
Har övat in TYST som kommando vid andra tillfällen som utfodring, och det förstår hon nu, men det verkat inte gå att få henne tyst vid pianospel hon till och med ylar samtidigt som hon äter (och hon är mkt matintresserad) om man spelar piano då.
HUR SKA MAN GÖRA FÖR ATT HON SKA FÖRSTÅ? GÅR DET???
/Hanna

Hejsan Hanna!

Vilket annorlunda problem. Jag tror tyvärr att detta är svåråtkomligt problem då ditt pianospelande "triggar" ylandet i henne (ganska vanligt). Detta är en instinkt och något hunden har svårt att själv styra, därav att det är väldigt svårt att lära bort.

Bästa vore kanske om du kunde ha henne någon annanstans när du spelar.

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2011-03-11 10:00

Hej!
Jag har en Rottweiler med 6% Labrodor i,han är 8 månader. Min fråga är,hur mycket mat bör jag ge honom?
Han verkar aldrig bli mätt oavsett hur mycket jag tycks ge honom. Han är tunn eligt mig,väger ca 20kg.
Hälsn. Madde

Hejsan Madeleine!

Tack för din fråga, tyvärr har jag lite svårt att svara på den.
Det är väldigt individuellt hur mycket mat varje hund behöver och även beroende på vilken typ av foder som hunden får.

Bäst kan nog en veterinär eller din uppfödare svara och hjälpa dig med detta.

Jag skulle rekommendera dig att avmaska honom, det kan vara en anledning till att han inte lägger på sig.

Varma hälsningar Sandra, HUNDSTEG

2011-02-24 13:38

Hejsan =)
Jag, eller rättare sagt min bästa vän behöver HJÄLP!
Hon har en tibetansk spaniel hane på 10 månader. Han är aggresiv mot andra hundar på promenader, endast då han går i koppel.
Han har börjat märka inne och har bitit min kompis ett flertal gånger när han inte får som han vill.
Han har nu även gjort utfall mot hennes 6åriga dotter som skulle ta ner honom från soffan när hon satt och åt.
Vet du någon som kan hjälpa henne, att komma till henne och hunden i Västerås? Jag sitter och letar men hittar ingenting.
Har du någon idé vad som kan ha hänt för han va inte alls så när han var valp.
Hon har försökt med otaliga tips och trix för att försöka ordna allt, men nu står det still!
Tack för ditt svar =)
Mvh Tina

Hejsan Tina!

Det är jättesvårt att göra något uttalande alls om varför hunden beter sig som den gör med så lite information om bakgrund, vardag med mera. Det är jättebra att din kompis vill komma i kontakt med någon som kan hjälpa henne!

Hundsteg har en problemhundskonsult i Västerås som kan komma och göra en utredning och även göra upp ett väl avvägt träningsprogram för dem.

Be henne kontakta oss på info@hundsteg.se så kan vi boka in en tid.

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg.

2011-02-22 10:01

Hej!
Jag har problem med min tik som är 15 månader och är en blanding av vorsteh/ husky. Hon kan inte vara ensam. Vi har tränat i ett halv år på att vara ensam kortare stunder. Hon har slutat skälla/ yla när hon är hemma men tuggar fortfarande sönder saker.
Nu på senare tid har hon börjat kissa inne när hon är ensam eller när vi är på besök hos någon.
När jag lämnar henne utan för Ica så skäller hon men bara vissa gånger..? Vissa gånger har hon hon har bitit av kopplet. Och jag får leta henne.
Är hon understimmulerad?

Hejsan Frida!

Tack för din förfrågan, problemet du har är ganska vanligt förekommande när man har rasen Sibirien Husky med i bilden. De har väldigt väldigt svårt för att vara ensamma och det kräver massvis av träning i små små steg. Så det är bara att jobba på och ha tålamod. Pressa henne inte.

Är svårt för mig att svara på om hon är understimulerad då jag inte vet hur mycket du gör med henne. Men med tanke på de raser hon har i sig så är det en hund med STORT behov av att få springa och röra på sig. Hon är även i en känslig ålder där behovet av att både få mental arkivering men även lära sig att kunna göra ingenting är jätteviktig.

Inte alltid en helt enkel balansgång.

Lycka till!

Sandra Ohlsson, HUNDSTEG

2011-02-20 14:49

Har en schäfer tik på snart ett år.Har en undran om apportering,hon hämtar med otrolig fart, men spottar den alldeles framför mig, lägger jag den framför henne och går ut och kallar in är det samma sak. Vill ha avlämnandet framför mig, snabb som än vessla är hon i allt.Är mer van med lungna hundar, vill inte göra fel. Har du några bra tips? Tacksam för svar, MVH Sonja

Hejsan Sonja!

Det ni förmodligen behöver träna på helt separat är fasthållande i apporten samt överlämnande.

Jag skulle börja från början med detta för att lära in det ordentligt och sedan lägga till avståndet till apporten när hon kan hålla fast och lämna över det ordentligt.

Stegvis inlärning Apportering!

1. Håll apporten i handen. Hunden kastar ett öga på den –klick!

2. Håll fortfarande i föremålet. Vänta tills hunden vänder huvudet lite i samma riktning som föremålet – klick!

3. Håll fortfarande i föremålet. Vänta tills hunden gör en tydligare huvudrörelse mot föremålet – Klick!

4. Håll fortfarande i föremålet. Vänta tills hunden rör sig lite i riktning mot föremålet – klick!

5. Håll fortfarande i föremålet. Vänta tills hunden närmar sig föremålet –klick!

6. Håll fortfarande föremålet. Vänta tills hunden nuddar/nosar vid föremålet.

7. Håll f…Öppnar munnen mot föremålet

8. Håll f…vidrör föremålet med tänderna

9. Håll f.. Sluter tänderna om föremålet

10. Håll f.. Håller föremålet i tänderna

11. Håll f… lyfter föremålet ur dina händer

12. Håll f.. lyfter föremålet och lägger tillbaka i din hand.

Lycka till!

Sandra Ohlsson, Hundsteg

2011-02-18 19:47

Hej! Min valp som är 14 veckor tycker att andra hundar är lite läskiga... Så fort han ser en annan hund börjar han morra och tar svansen mellan benen. Sist när jag var ute med honom gick han till "attack" för han blev rädd när en annan hund ville nosa på honom. Undrar om du har något bra tips som kan hjälpa min valp. Tacksam för svar! MVH Madde.

Hej Madde!
Vissa hundar är lite osäkra redan från början och det är lätt att det eskalerar om man inte börjar vänja honom vid hundar. Det är viktigt att han får träffa äldre snälla hundar som nästan ignorerar honom. Socialiseringen är väldigt viktig för en valp, både med hundar och människor.
När han reagerar är det viktigt att du INTE reagerar. Låtsas bara om som att inget hände men finns där som ett stöd som han kan söka sig till. Men ömka honom inte!

Du kan även börja med att försöka ändra hans känsla inför andra hundar genom att ge han något gott så fort han ser en annan hund så han associerar hundar med trevligheter.

Hoppas det går bra!

Mvh Kim

2011-02-15 12:18

Hej Sandra!
Det är såhär att vi har en 10mån Rottweiler/amstaff blandning och problemet är när jag ska gå ut med honom. (Han har bott med sin husse första halvåret utan mig, nu har jag flyttat in och är den som är med honom mest) Minst en gång varje gång vi är ute hoppar han på mig och biter tag i min ärm (eller vad som helst som kommer i hans väg) och drar och slänger med armen jätte hårt så det är jätte svårt att ta sig ur hans grepp. Jag har försökt allt möjligt, att säga till han på skarpen (vilket inte alls fungerar) dra han i nackskinnet eller dra i kopplet uppåt. Ibland funkar ingenting och då är ända utvägen att göra illa honom genom att typ nypa honom i sidan eller nåt annat som får honom att släppa. och jag vill ju inte göra illa honom :( Dessutom är det ju väldigt pinsamt att han gör såhär mitt ute bland folk! Det kan ju se ut som han attackerar mig, men jag ser ju på honom att han bara tycker att det är kul. Han viftar på svansen och han morrar ju inte och så. Det jag har märkt är att om han blir rädd för nånting så gör han samma sak. Idag gick vi förbi 3 stora män som han blev rädd för, då vände han sig direkt till mig och hoppade upp för att ta tag i min arm! Han har även gjort så när vi gått förbi barnvagnar och sånt också. Jag vet liksom inte varför han gör som han gör. Skulle jag veta det kanske jag även skulle kunna göra något åt det.
Hoppas du kan hjälpa mig! Mvh /Emelie

Hejsan Emelie och tack för din fråga!

Det du beskriver är ett ganska vanligt problem faktiskt och det kallas omriktat beteende eller överslagshandling.

Han blir rädd, uppspelt eller liknande på något i er omgivning och frustrerad över att inte kunna hantera situationen och vänder sig till det som är närmast för att få ut frustrationen och energin, dig.

Inte alltid helt enkelt att få bukt med, men går absolut man måste bara ha lite tålamod och lugn. Hans beteende hänger tveklöst tillsammans med hans ålder, där han har mycket energi och massa hormoner som ställer till det för honom. Detta kommer att gå över och lägga sig med tiden och man får bara ha tålamod med att han inte riktigt kan kontrollera sina handlingar och framför allt inte alltid leva upp till de kraven samhället och ni har. Så sänk gärna kraven lite på honom så blir det lättare för honom att lyckas.

Hanterar du hans beteendet med våld och dominans kommer de förmodligen ändra karaktär från lekfullhet till en kamp med dig, då du faktiskt bjuder in till det.

Försök att avleda honom, få honom att bryta med hjälp av att erbjuda honom andra roliga aktiviteter han kan göra av med sin energi på. För det är just det de handlar om, han behöver få ut energin.

Försök att förutse när dessa incidenter kan komma att ske och förekom honom och hindra beteendet att förekomma genom att distrahera honom med något annat att ödsla sin energi på.

Lycka till!

Sandra Ohlsson, HUNDSTEG

2011-02-15 08:44

Hej.
Jag har en blandras (labrador, schäfer och korthårig collie) som är kastrerad och fyller 3 år snart. Det är så att han har börjat morra när man kliver över honom på kvällarn, och han ser deppig ut. Jag går 5-6 promenader långa som korta om dagarna, han får springa lös minst en gång om dagen, och jag leker en halvtimme med honom inomhus men även på promenaderna. Jag undrar om han har blivit knäpp eller om det är att han är uttråkad på vintern.
MVH ;Marina

Hejsan Marina!

Att han morrar när du kliver över honom på kvällarna kan vara så enkelt att det är mörk och han inte ser riktigt att du kommer och blir obehaglig till mods. De kan även vara trötthet och större behov av avstånd och eget utrymme. Man ska alltid respektera en hund som morrar, så låt honom vara då och undvik att kliva över honom.

Han kanske behöver förändring i sin aktivering, testa att göra nya saker med honom, gå promenader på nya ställen och låt honom få nya intryck. Han kanske vill prova på spår eller leta efter leksaker.

Lycka till!

Sandra, HUNDSTEG

2011-02-08 12:35

Hej!

Jag har en schäfer på lite mer än 2 år. Hon är världens härligaste, men problemet är att hon verkar vara så uttråkad hela tiden. Hon får all uppmärksamhet hon kan få och upp till 5-6 promenader per dag, både långa som korta, men hon blir aldrig nöjd! Vi vill ju att hon ska vara aktiv och må bra men hon är nästan hyperaktiv istället vilket inte familjen har tid med eftersom vi också har skola och jobb att sköta med fritidsintressen. Vi har ju fått henne att bli så aktiv men går det på något sätt att avvänja henne alla dessa promenader och lek en smula så man får någon tid för annat? Folk tycker vi går ut med henne sjukt ofta, men det är ju bara för att det är det hon kräver!? Finns det något vi kan göra för att dra ner på det och få henne lugnare? Mamma börjar tröttna eftersom hon får ta allt nu när jag har flyttat till annan ort för att studera. Jag vill verkligen inte att mamma ska hitta en ny ägare till henne som hon funderar starkt på! Jag har tyvärr ingen makt att bestämma över det och vill absolut göra något så att hon lugnar ner sig lite trots att hon är väldigt ung fortfarande!

Tack på förhand

Hej Veronica!
Jag tror att problemet är att hon just får så många promenader per dag så hennes kropp är inställd på att röra sig. Ni borde jobba mer med passiviteten. Att bara göra ingenting. När ni väl ska göra något så är det NI som bestämmer när det ska starta. Prova att ignorera henne när hon kommer fram och "kräver" saker.

Sen kan det vara så att hon behöver göra något som stimulerar hjärnan och inte bara kroppen. Hon behöver nog få aktiveras med spår, sök, lydnad eller liknande där hon får använda nosen och hjärnan. Det blir dom flesta hundar mentalt trötta av.

2011-02-06 16:34

Hej Sandra!

Vi har fått en extremt jobbig situation med vågra tikar Molly & Alice. Molly är en 8-årig Bichon Frisé och Alice en 2-årig Cocker Spaniel.

Vi är tre personer i familjen: Jag, min yngre bror och min mamma.

Dem kommer inte överens och vi vet inte vad vi ska ta oss till. Just nu har vi tagit ut Molly till en stuga bredvid huset då dem inte kan vara i samma rum utan att flyga på varandra.
Det har inte alltid varit så här, detta har pågåt i ca 2 månader.

När vi har var testat att ta ut dem på promenad så kan dem i bästa fall blänga på varandra i några sekunder, gör dem det för länge så börjar dem slåss. Annars kan dem gå hela promenaden utan problem.

Snälla hjälp oss, vi vill inte göra oss av med någon av hundarna.

Mvh Linus, Jesper och Birgitta.

Hejsan Linus!

Jag önskar jag hade ett recept på en lösning för er på detta problem. Tyvärr är sådana här problem inte alltid helt enkla.

Det är djur och individer och inte alltid helt lätt att förstå varför de beter sig som de gör.

Alice har precis kommit in i den psykiska könsmognaden, vilket skulle kunna förklara beteendet i att de är en rangfråga som måste redas ut. Slås de så att det skadar varandra allvarligt är de inte en lösning att låta dem slåss. Men är de så att det bara blir ett par skrapsår kan de vara en idé att inte bryta dem och se om de reder ut det.

Tyvärr är det dock så att har de upprepat detta beteende så många gånger mot varandra brukar de inte fungerar. De har liksom "bestämt" sig för vad de tycker om den andra och de kan vara svårt att ändra på.

Löper eller ska någon av dem löpa så brukar de kunna ha en stor inverkan på beteendet.

En lösning som ofta fungerar men inte alltid är att kastrera. Jag skulle då rekommendera att kastrera den yngre tiken, Alice. Det kan dock ta upp till några månader ett halvår innan du får se det slutgiltiga resultatet av kastreringen.

Lycka till!

Sandra, Hundsteg

2010-12-30 17:15

Hej!
Jag är 13 år och har en tillsammans med mina föreldrar och syskon. Vi räddade honom från att avlivas. Han är frisk men beter sig lite konstigt sen vi fick honom. Han heter Tass och är en Labrador men hans mormor var Collie så han är inte renrasig. Nu ska jag berätta var som är fel. Jag har ADHD och brukar bråka ofta med mina föreldrar och det gillar han inte. Han går ifrån och darrar. Ute är han en helt normal labbe men inomhus liger han bara i min mammas och pappas sov rum. Han kommer ibland när han ska ha mat men sen går han och lägger sig igen. När det har varit mycket bråk den dagen så skakar han och vägrar att äta. Ibland går han och lägger sig i tvättstugan och skakar. När man höjer rösten går han skakigt in i sovrummet. När det är gäster då är en normal labbe. Han sitter inte still och svnsen går hela tiden. När han är bilen och han ska gå ut då får dra ut honom. Snälla hjälp! Mamma och pappa tycker att han är tråkig så dom tänker avliva honom. Det går jag inte med på. Han är rädd för mig för att jag skriker jämt när jag är arg. Kan man få honom till en vanlig labbe som inte bara ligger och är rädd. HHJJÄÄLLPP!!

Hej Ewelina!

Vilken jobbig situation ni hamnat i. Som jag ser det så har ni en känslig hund som reagerar på era sinnesstämningar. Därför går han undan och skakar och blir rädd. Det är många hundar som reagerar så när man höjer rösten och skriker. Hundar vill ju vara med dem i flocken som är balanserade och som han känner sig trygg med. Och jag tror att han blir lite osäker på dig om du skriker när han är i närheten. Hunden vet ju inte om du skriker på han eller dina föräldrar. Han kan ju även ha utsatts för tråkigheter i sitt förra hem som gör att han är som han är.

Jag rekommenderar att ni försöker kontrollera ert bråkande om det är möjligt. Försök hålla igen när hunden är i närheten även om det kan vara svårt, men för hundens skull.
Tycker även att du ska börja träna lite enklare övningar med honom såsom ögonkontakt och lite konster för att stärka er relation. Belöna med mycket smek och lite godis. Om du har möjlighet så massera honom med lugna händer.

Avlivning anser jag vara en sista utväg om man har en fullt frisk hund. Börja med att ändra ert förhållningssätt mot Tass.

Lycka till!

2010-09-22 14:35

Hej!
Jag frågade tidigare om våra siberian huskies, vi ahr tagit över en gammal draghund o har en snart 14-månaders. Båda tikar.
Nu har "vaktandet" avtagit från vår unghund, men hon känns fortfarande väldigt vakande o "dominant". Har några frågor till som skulle vara guld att få något tips om!
1. Vår 14-månaders ställer sig över 9-åringen ofta när 9-åringen ligger på golvet o vilar. Hon står stilla, eller kliver nästan på 9-åringen. Hög stolt svans. vad betyder det? Känns ju som en ganska dominant handling? Den äldre ser lite obekväm ut i det....

2. Vår yngre "biter" mot den äldres öron o kinder både inne o när vi går i koppel ute, hon liksom kastar sig mot 9-åringen. Men det är ju inte hårt, o 9-åringen säger inget om det, bara flyttar sigeller vänder bort huvudet.
Det blir lite svårt när man går i koppel, lätt trassel.... Vad kan det betyda? När vi går i koppel och hon kastar sig på 9-årinen så måste vi ju stoppa henne, det blir ju rörigt annars.

3. Sedan vi tog den nya hunden har 14-månaders tiken börjat bita o kampa med kopplet jätteofta. Hon gjorde det förut när hon var yngre, men det har avtagit o sedan försvunnit. Men nu händer det flera ggr om dagen o främst när vi går med båda hundarna samtidigt.
Och ofta om hon inte får kasta sig på 9-åringen o naffsa....
Ibland även när hon går själv med någon av oss, då oftast i början eller i slutet av promenaden.
Hon är svårt att avbryta, och lyckas man så sätter hon igång strax igen.
Det finns ju massor av tips på hur man ska göra, vad tycker du? Och hur ska vi hantera det när båda hundarna är med?
Den äldre blir lite "skrämd" av tumultet, men är ur snäll som helst, "märks" knappt...

Förutom vanliga promenader, får 14-månaders tiken alltid långlineträning med lydnad eller cykling med dragsele varje dag. Dragträningen med cykel är oftast 9-åringen oxå med på.
(Vintertid blir det på skidor)
Har svårt att avgöra om hon kanske kan vara över eller under-stimulerad. Kanske det är förvirrande o uppspelt att ha nya hunden hemma? Däremot har hon ju blivit mycket lugnare o tryggare i att bli lämnad hemma och hon verkar trivas med nya hunden, de ligger tätt ihop o sover på dagar o nätter.

Mvh camilla

Hej igen Camilla!

Trevligt att höra att vaktandet har avtagit, steg i rätt riktning!
Ska försöka fortsätta svara på bästa vis på dina frågor..

1. Är som du skriver ett "dominant beteende", hon testar helt klart den äldre tiken som verkar hantera det hela ypperligt bra.

2.Tycker det låter som rena "unghunds fasoner" och ni gör helt rätt i att bryta henne. Det är bara dumheter och förmodligen något hon gör mest för att "hon kan" och i brist på annat att sysselsätta sig med (när hon är uttråkade med andra ord). Inte sagt att hon behöver mer aktivering, utan kanske snarare lära sig att koppla av mer.

3. Även här tycker jag det låter som typiska unghunds fasoner, det är inte ett ovanligt problem och är ofta återkommande under hundens uppväxt. Det bästa är att inte göra för stor grej av det, då hon får massa förstärkning för beteendet och det fortgår. Släpp kopplet så hon inte får något "motstånd" och ignorera henne tills hon lugnar ned sig och då uppmärksammar du det beteendet. Verkar som de ibland är en överslags handling när hon blir frustrerad över att inte få "busa" med den äldre tiken.

Jag tror att passivitet träning är ett måste för andra hundar. Framför allt en ung huskey. Att hon får mycket träning och uppmärksamhet är toppen, men jag skulle nog rekommendera minst en gärna två dagar när hon inte erbjuds aktiviteter. Jag tror hon nog är mer överaktiverad än underaktiverad.

Hjärngympa är alltid att föredra på unghundar innan motion. Så lägg in lite mera sånt kanske?

Lycka till!

Sandra Ohlsson, Hundsteg

PASSIVITETS TRÄNING

Mål: Hunden ska lära sig att kunna koppla av och hantera en av/på knapp

I passivitet tränar man på att hunden inte är aktiv, den håller inte ögonkontakt och är tyst och avslappnad.

Förstärkning av aktivitet och passivitet
Ett vanligt sätt som vi omedvetet förstärker aktivitet hos hunden på, är då den är orolig och vi vill lugna hunden.

När hunden gnäller t ex på kursen då deltagarna har ett teoripass och föraren lägger handen på hundens rygg för att lugna den, förstärks istället gnället. Hunden uppfattar också en tillsägelse som något positivt (tillsägelsen förstärker felbeteendet).

I den här situationen förstärker man aktivitet genom att ta kontakt med hunden då den är orolig. Kontakt är att ta i hunden, prata med den och titta på den.

Titta inte på hunden, ta inte kontakt, var tyst och håll bara hunden i kopplet. När hunden blir passiv kan beteendet förstärkas med en klapp. Belöna passiviteten.

Fysisk kontakt är belönande i de flesta situationer om inte hunden lärt sig att det är en signal till passivitet.

Ryggsäcken
• Sätt dig på huk med hunden mellan knäna, sittande med ryggen mot den egna magen.

• Hunden som troligen vill loss hålls på plats med dina händer på dess bröstkorg.

• Håll kvar hunden vänligt men bestämt, när hunden är helt passiv i dina händer kan du släppa
• Själv är man tyst, inga "nej" får förekomma. Det är viktigt att förmedla trygghet och mycket kärlek i den här situationen.

• Har man en väldigt uppjagad hund kan man få börja med att bara kräva att hunden ska sitta still. Upprepa detta då ofta och många gånger

• Hunden lär sig att passivitet ger kontroll, dvs. den hålls inte längre fast när den slutar streta. Sedan ökar man successivt tiden som hunden ska sitta stilla innan den får ett "varsågod". Till slut kommer den snabbt att slappna av då den hamnar i positionen framför husse eller matte. Den har lärt sig passivitet.

• En förutsättning för att få hunden att lära sig passivitet är förstås att man själv är lugn i inlärningssituationen. Den egna känslan förmedlas till hunden när man sitter så nära.

Parkbänken
• Tag med en filt och en bra bok, kanske lite kaffe/te/saft, slå dig ner på närmaste gräsmatta, parkbänk eller sten och sätt dig och läs eller bara gör ingenting. Ha hunden kopplad men bry dig inte i den.

Uppbunden hund
• Hunden som gnäller när den är uppbunden kan tränas till att förvänta sig passivitet. Det gäller att fånga sekunden då den är tyst. En uppbunden hund följer ofta ett mönster där den skäller, snurrar runt och sedan sätter sig ner.

• Fånga beteendet just som den är tyst och sätter sig ner. Lär hunden vad den ska göra genom att förstärka rätt beteende. När hunden är passiv, ska vi undvika att ta ögonkontakt, vi ger inga kommandon, men då kommer belöningen. Tänk på att all ögonkontakt är aktiverande.

Träningen påbörjas i en neutral miljö, t ex hemma.
Ryggsäcken är grunden för passivitetsträningen. När hunden har lärt sig passivitet hemma och utan störningar, tränas samma sak i andra miljöer. Det tredje steget är att träna passivitet i de miljöer där jag som förare vill ha en lugn hund.

Genom passivitetsträning ger man hunden kontroll i situationen. Det är lönsamt för hunden att vara passiv.
Genom att vara lugn får man tillgång till saker och ting.

2010-09-11 13:02

Hej Sandra! =)

Jag och min far har fått ett stort problem med vår lilla tax, då vi precis har flyttat hemifrån till en lägenhet. Problemet är att vår hund är helt fast vid pappa, och varje gång han lämnar lägenheten så kan vår tax inte hålla sig från att skälla. Detta har skapat problem med fastighetsskötaren och våra grannar. Och jag vill inte ens tänka på alternativen som måste göras om detta inte fixar sig på något sätt. Frågan är alltså, hur ska man göra för att han ska sluta skälla varje gång vi går ut? Han är nu 10år gammal, han får många timmars promenader om dagen och är förövrigt en väldigt frisk hund.

Tack så jätte mycket på förhand! =)

Vänliga hälsningar,
Mikael

Hej Mikael

Tack för din fråga och jag hoppas jag ska kunna ge dig lite vägledning.

Jag utgår från att ni tidigare bodde i hus, detta är såklart en stor omställning för er Tax och det är inte konstigt att han blivit väldigt fäst vid din pappa och att han har svårt att vara ensam. Han är helt enkelt otrygg i den nya miljön och situationen, det är då obehagligt att bli lämnad ensam och din pappa blir hans stora trygghet i livet.

Jag skulle rekommendera att ni ensamhetstränar honom som om han vore en valp. Göra det från början helt enkelt. Här nedan kan du se lite tips på det!

Lycka till! Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

Träningsråd.
’ Börja träna hunden att vara ensam i ett annat rum. Först med ett kompost galler, sen med en stängd dörr. Korta korta stunder så hunden aldrig få chansen att misslyckas. Det kan vara så kort som 5 sekunder första gången. Öka långsamt tiden. Gå aldrig in till hunden när den låter vänta ut en tiondels sekund av tystnad och gå in då och belöna.

’ Försvåra sen med att gå ut genom ytterdörren. Ni får då backa i träningen igen och kanske bara vara ute i 5 sekunder igen. Öka sen långsamt tiden.

’ Lämna något personligt, tröja eller klädesplagg som luktar matte/husse. Trygghet för hunden.

’ Ensamhetsgodis. Ex. Märgben. BARA för den ensamma stunden. Plocka bort den om hunden inte rört vid den när ni kommer hem. Snart förstår hunden att det här godiset får jag bara när jag blir lämnad ensam.

’ Begränsa utrymmet. Ett mindre utrymme gör hunden tryggare. Täck över fönster om de jagar upp hunden att stå och titta i.

’ Ritualen (avskedsord). Kom på ett ord som du säger när du lämnar hunden själv. Säg alltid samma sak och gör alltid på samma vis. Ex. ”Matte kommer snart”, klappa hunden lugnt, ge den sitt ensamhets godis och gå lugnt ut genom dörren.
Ritualen gör ni BARA när ni tränar. När ni bara går så länge hunden klarar av att vara själv. Så den inte får panik i samband med att det ordet/ritualen ges. Ordet och ritualen ska ge en trygghet för att ok matte kommer snart tillbaka.

’ Avskedsord. Viktigt att ALDRIG smyga iväg! Hunden kommer bara bli nervös av det och känna sig stressad att hålla reda på er så han säkert ser när ni lämnar honom.
’ Inte vara glad när ni kommer hem till hunden. Säg kort hej och låtsas inte om hunden. En stund senare kan ni mysa och kramas med hunden. Det ska inte vara något att längta till när matte kommer hem, det ökar bara stressen att matte ska komma tillbaka.

’ Hunden ska vara rastad och gått ner i varv när ni lämnar hunden. Inte slänga in hunden efter en promenad. Ge hunden en chans att varva ner och känna sig trygg innan ni går ifrån den.

’När hunden stressar upp sig tillverkar hundens kropp hormoner som gör hunden kissnödig. Kan leda till att hunden kissar inne. Bestraffa inte det.

2010-09-01 19:59

Hej!
Vi har en 14 månaders siberian husky tik och har nu på prov tagit hem en 9 årig siberian husky tik som ”gått i pension” från livet som ledarhund i hundspann. 9-åringen är uppvuxen i hundgård, men van att vara inne och trivs med det. Hon är uppfostrad med hårdare metoder än våran unghund som vi kört mycket klickerträning o mjukare metoder med. Det har funkat bra för ossoch hon har alltid varit glad o lekfull mot andra hundar o människor. Nu när vi tagit hem 9-åringen märker vi tydligt en krock mellan denna 14-månaders som bara haft goda upplevelser OCH levt som ”ensambarn”och 9- åringen som är försiktig och smyger med svansen mellan benen. Hon vågar inte röra sig som hon vill runt i lägenheten för så fort hon går upp från sin sovplats så kommer 1-åringen springande o ”vaktar” på henne,. Ropar vi på henne så sätter 1-åringen av oxå och liksom skrämmer bort 9-åringen. Och eftersom hon är så försiktig så vänder hon direkt o springer tillbaka till sin bädd, med svansen mellan benen.
När hon är på sin bädd så gör 1-åringen allt för att ”få igång” henne. Då ignorerar hon 1-åringen och även visar tänderna o morrar. Men på sin höjd rycker 1-åringen undan men är strax där igen o petar o skäller o gör sig till.
Vi har fått gå in och styra 1-åringen o säga till och hon lyssnar på oss och kan då oftast sluta och gå och koppla av tillslut. Men vore det inte bra om det var den äldre hunden som sa ifrån hårdare?
Och hur ska vi kunna få vår yngre hund att sluta flyga upp och skrämma bort den äldre när hon väl gör försök att komma och vara med eller gå runt o strosa i lägenheten?
Hon har aldrig varit såhär med andra hundrar men då har det ju oftast varit hemma hos någon annan eller yngre hundar som velat leka, samt äldre som varit betydligt tuffare.
Några tips?

Hej Camilla

Vill börja med att säga vilken fin sak ni gjort som ger en pensionerad draghund ett kärleksfullt hem.

Det är lite knepig situation och tyvärr finns inga givna svar. Ni gör helt rätt som avstyr er yngre tik och jag tror mycket ligger däri, att ni får sätta gränserna för åt den äldre tiken.

När hon känner sig mer hemmatad och trygg (vilket kan ta en tid) så kommer hon helt garanterat att sätta egna gränser och visa tydligare för er yngre tik.

Kom ihåg att ha tålamod så kommer bitarna att falla på plats. Hör gärna av er och berätta hur det går och om ni behöver med coaching!

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2010-06-08 11:33

Hej!
Jag har en Siberian Husky tik som snart är 1 år gammal. Det mesta funkar bra med henne, vi tränar mycket med positiv förstärkning, men hundmöten är svårt. Hon har enda sedan hon var liten lagt sig ner när hon ser en annan hund och ibland även människor. Sedan är det nästan omöjligt att få henne att flytta på sig. Om hunden hon lagt sig ner för kommer nära så kastar hon sig fram, även om hon ibland låter den andra hunden nosa lite först.Hon hoppar fram o lägger tassarna runt huvudet på den andra hunden, stor som liten.
Det hade börjat gå bättre, och hon la sig mer o mer sällan ner och vi tyckte att hon kunde passera andra hundar på avstånd utan att bry sig så mycket om dem(hon behövde ganska stor marginal) men nu har vi varit hemifrån i ca 2 veckor och när hon nu kom hem igen har hon backat tillbaka och "smyger" fram när hon ser en annan hund (låg kroppshållning,den blir lägre o lägre tills hon parkerar på marken...). Hon visade inget sånt på resan, då var hon inte fixerad vid andra hundar. Men det började direkt när vi kom hem igen.
Vi försöker gå med avstånd till andra hundar, så att hon ska bli lagomt intresserad, men ibland är det omöjligt, det kryllar av hundar i hundstaden Kiruna ;-) Och det är mycket lösa hundar utan ägare i närheten som kommer ram, så det är svårt att köra taktiken att långsamt minska avstånden i den takt hon klarar det.
Har du något tips, något vi kan pröva?
-Camilla

Hej Camilla!

Tråkigt att höra att er träning fick sådant bakslag, ofta är det dock just så att när hunden tas ur en situation och sedan hamnar där igen efter en tid så får man bakslag och hunden tycks ha glömt tidigare träning.

Jag tycker det låter som ni gjort helt rätt och ett väldigt bra arbete med hennes träning och mitt främsta råd är nog att backa i träningen och börja om lite. Jätte trist jag vet, men är nog enda vägen att gå.

Jag vet hur knepigt det kan vara att träna sin hund när resten av omgivningen inte riktigt är "med på noterna", det finns inga bra svar på hur man ska lösa det mer än att försöka skapa de avstånd möjligt kan och faktiskt säga till folk att hålla koll på sina hundar och be dem respektera att man tränar sin hund, man får vara lite hård ibland.

Önskar jag kunde ge er mer tips, men är faktiskt så att ni gjort ganska mycket helt rätt själva!

Lycka till! /Sandra Ohlsson

2010-04-20 19:42

Hej! Jag har bl a en engelsk jack russel, snart 6 år. Han är med familjen överallt o aldrig haft problem att åka bil. För ca 1 år sedan började han skaka i bilen o flämtar, typ hyperventilerar. Han är knappt kontaktbar.Bryr sej inte om man klappar på honom el pratar med honom, bryr sej inte om godis, kan hålla en grillad kyckling bredvid o han nosar inte ens på den. Vi har provat o satt honom på liten yta i bak, fällt hela baksätet så han får ligga där, haft honom i fram i knät o ingen skillnad. Han verkar inte vara bilsjuk, kräks inte, dreglar inte. Har provat med DAP-spray utan respons. Detta är ett stort problem när man ibland måste ta med honom i bilen o han blir totalt slut efteråt o som han flåsar är man rädd att det ska påverka hjärta el annat. Något måste hänt då det inte varit så här förut. Har du något tips el ide så man kan komma förbi detta vore jag evigt tacksam. Vänligen Annelie.

Hej Annelie!

Så tråkigt att höra att det blivit så här - så duktiga ni varit som testat er fram. Ni har gjort det allra mesta jag brukar råda till i denna frågan.

Vore mycket intressant att kunna fått veta varför han blev så här, något har ju helt klart skett som skrämt honom. Kom man till botten med det vore det enklare att träna bort det - så vet man vilken väg man ska gå och vart skon klämmer. VAD det är som gör honom upprörd.

Några saker ni kan fundera kring för att lista ut vad ni ska träna på/kring är:

Är det när han hoppar in i bilen han jagar upp sig?
Är det när luckan stängs? När motorn startar? Är det i alla bilar? Spelar det någon roll vad han gjort innan (vilat, promenerat, ätit)?

Att åka till roliga platser så bilåkning får en positiv förknippning och att inte åka långa bitar. Åk kort kort och sedan ta ut honom och gör något kul.

Träna honom att vara i bilen utan att den startar eller åker iväg, ge honom hans mat i bilen (utan att den startar eller kör iväg), tuggben i bilen med mera. Så bilen blir en resurs - något roligt! Åh börja på den nivån som han kan hantera - stillastående och med dörren öppen..

Lycka till!

/Sandra Ohlsson, Hundsteg

2010-03-23 14:20

Hej! Jag har en Siberian Husky hane på 4 år som inte går ihop med andra hanhundar, när vi möter andra hanar så gör han utfall etc. vet du något bra sätt att träna bort detta?
Dessutom så har jag problem med att han sticker när jag har honom lös, har du något bra träningsknep på detta.. känns som jag försökt det mesta. Han är jätte duktig på inkallningen i lydnaden men när vi är ute på promenad så sticker han bara.
tacksam för hjälp.
MVH Angelica Wilke

Hej Angelica!

Tack för dina frågor - jag kommer med båda positiva och lite tråkigare nyheter. Gällande att ha en Huskey lös måste jag säga att det är svårt. Det kräver ihärdig "antijakt" träning med hunden från väldigt ung ålder. Har man en äldre hund är det svårare - jag vill inte säga omöjligt. MEN oerhört mycket tid, tålamod och träning ligger i att få det att fungera.

Rasen är känd för att vara "omöjlig" för att ha lös och jag är den första att säga att inget är omöjligt. Man ska bara veta vad de innebär i träningsväg. Prova gärna att lära honom vissepipan som inkallningsform. Tips på det får du här:

VISSELPIPSREGLER

Börja med att vissla varje gång du ställer ner matskålen till din hund. Sen kan du börja med att vissla på hunden inomhus och belöna som nedan. Försvåra sen successivt efter riktlinjer nedan.

-Alltid riktigt riktigt gott godis vid vissling. Rikligt med godis likaså! Exempelvis 3 hela köttbullar, en hel hotdog etc. Ha gärna ett speciellt visselpips godis, som ni bara använder till visselpipan. 90% av anledningen till att visselpipan fungerar så bra som den gör är att hunden vet att den är garanterad en toppen belöning.

-Vissla ALDRIG om du inte är 99,99% säker på att hunden kommer. Varje gång du visslar och hunden inte kommer så avbetingar du visselpipan. Vissla i svårare och svårare situationer i långsam takt. Börja med att vissla inomhus och sedan på tomten, sen på promenad och så vidare.

-Vissla max 2 gånger på en promenad. Hunden ska längta och se framemot när du visslar. Men vissla helst minst 1 gång varje dag under någon av promenaderna för att hålla igång det.

-Vissla ibland/oftast utan störning. Annars kan ni råka betinga visselpipan på annan aktivitet. Att hunden lär sig att när du visslar så betyder det att det händer något spännande en bit bort. Exempelvis att vissling bli lika med att det finns en hare i närheten. Så därav att det är mkt viktigt att oftast vissla utan anledning och belöna, så den gången du visslar och verkligen behöver att hunden kommer trots stor störning så kommer det fungera fint. 8 av 10 gånger är lagom att vissla utan märkbar störning.

-Variera avståndet hunden befinner sig på när du visslar. Allt från 2 meter ifrån dig till kanske 60-70 meter. Träna visselpipan på mycket korta avstånd först.

-Tränar ni med visselpipan i långsam takt och inte kräver för mycket av hunden för snart (tänk på 99.99 % regeln) så kommer ni sen att ha en hund ni alltid kan ha lös. Att ha en 100% inkallning på sin hund är ganska unikt och värt lite arbete. Jag har börjat arbetet åt er hoppas ni fortsätter! Tumma inte på ”reglerna” för då kan jag lova att det inte kommer fungera.

KOM IHÅG ATT ALDRIG VISSLA OM DU INTE ÄR 99.99 % SÄKER PÅ ATT HUNDEN KOMMER.

.......................................................................

Här kommer några tips på att lära honom passera andra hundar på promenaden:

SIGNALERNAS FUNKTION
Konfliktlösning!
Hundar som får möjligheten att utvecklas i kommunikation med andra hundar, och inte förlorar signalerna på grund av vår påverkan, förstår varandra och råkar faktiskt aldrig/sällan i konflikt med andra. Hundar ÄR konfliktlösande djur. Normalt sett är det vi människor som skapar konflikter mellan oss och våra hundar.

Träningsråd
• Gå i båge
• Strama inte upp kopplet + tillåt hunden ha långt koppel
• Använd häråtljudet
• Mycket godis och uppmuntran
• Ignorera utfall (belöna innan och så snart hunden gör utfall)
• Uppmuntra/belöna/ skapa förutsättningar för hunden att göra lugnande signaler
• Belöna alla beteenden som är frånvaro från utfall
• Belöna hunden för att den tittar på den andra hunden (vi vill ju att hunden ska kunna titta på den andra hunden utan att skälla. När vi kräver ögonkontakt med vår hund gör vi hunden osäker genom att inte kunna se den andra hunden)
• Skapa förutsättningar för hunden att lyckas

Gör inte:
- Ryck inte i kopplet
- Bli inte arg på hunden
- Gå inte rakt emot hunden
- Tvinga inte hunden att ha ögonkontakt med dig

Lycka till!

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2010-03-01 12:34

Hej igen
Min hund schäferhane 2 år slickar en boxerhane som är 1 1/2 år i mungipan är det för att min hund är undergiven boxern eller betyder det något helt annat.
Min hund skäller ofta, medans boxern aldrig skäller, jag har för mig att min hund är osäker det är därför han skäller, är det så? Hälsningar Annika

Hej Annika!

Att slicka i mungipan är en undergiven/snäll signal som talar om att man är fredlig och inte vill bråka.

Ofta är skall ett osäkerhets tecken men även ett rasdrag eller inlärt beteende.

Ha en fin dag!

Varma hälsningar Sandra Ohlsson

2010-02-24 11:47

Hej!

Jag har en snart 8-månader gammal blandrasvalp, en stor schäferblandning. Det är en glad och energisk hund. Sedan ett par månader tillbaka har vi tyvärr haft problem med honom på promenaderna som vi inte lyckats lösa. Det är en hanhund och han är på väg att bli könsmogen. Problemet är att han busar på promenaderna med koppel. Oftast börjar han ta tag i kopplet och ha dragkamp eller så tar han något han hittar på vägen och far runt som en galning. Problemet är ju inte att han leker utan att när vi säger till (nej eller tack för överlämning, kommandon som han kan) börjar han bita oss. Ibland går det att få honom att sluta ganska snabbt, men ibland blir det väldigt utdraget och det är väldigt jobbigt när han inte slutar eftersom han också gör illa oss och människor runt omkring blir förskräckta. Vi har provat flera olika metoder och inget fungerar bra. Att ignorera det gör det bara värre, att hålla honom stilla gör honom frustrerad och han lyssnar för det mesta inte när man säger ifrån. Det är jättetråkigt för annars är han ju alldeles underbar. Att ha honom lös fungerar bra. Han kommer när man ropar och håller oss under uppsikt. Hemma är han jättesnäll. Det är en hund som får mycket aktivering och promenader och sällan är ensam hemma någon längre tid. Jag har fått alla möjliga bra och dåliga råd. En del tycker jag ska ta i mer fysiskt när jag säger ifrån andra att jag ska ignorera det. Jag har provat att pipa till för att visa hur ont det gör - det hjälpte ett tag och han tar lite lösare nu. Andra säger att det går över vid ca 10 månader och att han blir lika duktig som när han var en liten valp igen då. Jag läste dina råd och det tyckte jag var bra råd, men det fungerar för det mesta inte att säga till honom. Jag har funderat på att kastrera honom men vet inte om det skulle förändra något. Klart är iallafall att det började samtidigt som könsmognaden startade. Vad ska jag göra? Har du något råd? Mvh Alexa.

Hej Alexandra!

Detta är ett väldigt vanligt problem - framföra allt med unghundar. Jag vill starkt avråda dig från att ta i hårdare med honom. Det kommer bara resultera i att du måste ta i mer och mer + att hans förtroende för dig kommer skadas vilket kommer leda till att ni får alla möjliga problem på andra områden som följd till detta.

Det bästa rådet är att ignorera - nu vet jag att det gör ont och inte alltid är möjligt. Men försök släppa kopplet och vänd honom ryggen - så han inte får förstärkning för sitt beteende. Ofta förstärker vi beteendet utan att riktigt mena det genom att bestraffa hunden.

Ett annat tips är att ta första bästa träd eller lyktstolpe och binda upp honom vid, gå tillbaka till honom när han lugnat ned sig. Detta kan du behöva upprepa flera gånger. TÅLAMOD!

Har skrivit en artikel om inlärning och utsläckning jag tror du kan ha glädje av. Jag klistrar in den här nedan.

Lycka till! Sandra, Hundsteg

........................................................

Inlärning och brandsläckning.
Något som en del verkar ha svårt med inom hundträning är skillnaden mellan inlärning och att släcka bränder. Vi jobbar ju med dessa såkallade ”mjuka metoder”, föredrar att inte använda termen då de skapar så mycket förvirring i onödan. Men så är det i alla fall.

”Mjuka metoder” är för många att man ska ge massvis med godis (vilket vi i och för sig gör, fasen de ska väll ha betalt för jobbet. Jag betalar bra – de levererar bra. Enkelt), och att man inte får säga nej, man får inte ta tag i hunden och man ska i princip tillåta alla beteende. Hmm. Men nej det så är det inte.

Har haft elever på utbildning som blygt och lite oroligt frågat mig -Nu när jag jobbar med ”mjuka metoder” får jag inte säga nej till min hund? SJÄLVKLART får du det.
I samband med mjuka metoder får man ofta också läsa termen ”Vi belönar korrekta/önskade beteenden och ignorerar felaktiga” – så som även står på Hundsteg´s hemsida. Men har varit med viss betänksamhet jag ändå skrivit ut det där.

FÖR, man måste skilja på inlärning och släcka bränder – vilket inte alla gör. Om min hund är på väg upp på köksbänken för att stjäla mat, visst fasen måste jag säga ”NEJ!” (släcka branden). Hur skulle de se ut om jag ignorerade det – hunden får hur mycket förstärkning som helst för beteendet och det skulle garanterat då upprepas. Så ja, då säger man ”Nej”. Sen kan jag efteråt fundera på VARFÖR hunden gjorde så och träna förebyggande så det inte händer igen.

Och då är vi inne på inlärning. Ska jag lära hunden något, då använder jag inte ”Nej” och förbud, då ignorerar jag de felaktiga beteendena och belönar när de gör rätt. I alla lägen där det är möjligt att ignorera de felaktiga beteendena så gör jag det. För inlärningen går såååå mycket snabbare då!

Exempel: Hunden ska lära sig snurra. Han testar att sätta sig, han testar att ligga ned, han lyfter en tass. SEN vrider han huvudet i rätt riktning – BELÖNING. Hade jag istället sagt nej till alla hans felaktiga försök att komma på vad jag ville av honom hade jag:

1. Minskat på hans inlärningsglädje – han misslyckas ju varje gång jag säger nej

2. Minskat hans initiativ förmåga – bättre att inte pröva alls och slippa få nej

3. Gjort träningen trist – matte är missnöjd (det var jag ju inte, var glad att han försökte sig fram även om det var fel)

Allt detta hämmar inlärningen oerhört mycket och gör det tråkigare för både mig och hunden att träna.

Ett annat bra exempel är: Hunden hoppar upp på mig när han ska hälsa – jag vänder ryggen till och ignorerar. Andra metoder är att knäa hunden i bröstet (gör du illa hunden – tappar den förtroende för dig), säga till hunden nej, bestraffa den. Vad sker då? Kanske så slutar hunden hoppa i rädsla för bestraffningen (vill du att din hund ska vara rädd för dig och vad allt vad de innebär för er relation?) eller, vilket som är vanligast är att hunden fortsätter hoppa. Den får ju trots allt uppmärksamhet även om den är negativ = beteendet lönar sig.

Att vända ryggen till/ignorera fel beteende kallas utsläckning – vi ignorerar beteendet tills de försvinner. De lönar sig inte längre att hoppa. Vad som lönar sig mer är att sitta – då får jag både uppmärksamhet och glädje av min matte.

Kruxet med detta är att när man ska släcka ut ett felaktigt beteende så blir det först värre, hunden kommer överdriva sitt hoppande och ta i ännu mer för att få en reaktion från dig. Då och där säger många (läs de flesta) att nej det fungerar inte att vända ryggen till/släcka ut beteenden. Åh tänk då, då är de så nära så nära att lyckas. För precis innan beteendet försvinner blir det värre. Tålamod tålamod och ännu viktigare KONSEKVENS från din sida.

Tänk efter nästa gång, är detta något jag behöver säga nej till (och på sätt och vis förstärka genom min uppmärksamhet) eller är det något jag kan träna eller släcka ut? Inlärning eller släcka branden - och släcker jag en brand ska jag fundera på vad jag ska göra för att slippa släcka just den branden igen. För ägnar jag min mesta tid åt brandsläckning och inte inlärning - då är de knas någonstans.

Och hunden lär sig sällan på brandsläckning - det blir bara ett tjat för hunden (som kan och oftast ignoreras).

Sandra Ohlsson, Hundsteg

2010-02-20 13:18

Hej
Hur kommer det sig att en kasterad hane rider på tikar, även hanhundar ibland, är det dominans? Ibland skäller han när han möter en hund, det verkar som han är osäker på den mötande hunden och tar till skällandet för säkerhets skull, oftast lägger han sig ner och väntar att den andra hunden ska komma fram och hälsa, det tycker jag är skönt, men är den andra hunden en feg och rädd hund då känner min hund ett övertag och då blir han lite stöddig tycker jag. Har jag en dominant hund?
Han är en schäferhane på 2 år.
Annika

Hej Annika!

En kastrerad hund kan ha flera inlärda beteenden sedan tiden innan kastreringen. Dessa försvinner oftast inte för att du kastrerar hunden, utan du tar bort "motorn" för dem men du måste lära bort dem också.

Att rida på andra hundar är ofta en dominant handling, men kan även vara en överslagshandling (stress) och en sexuell handling.

En hund kan inte vara dominant i sig själv, det är igen egenskap. Hunden kan bara vara dominant i förhållande till något annat, exempelvis en annan hund. Men det är relativt och kan variera och ändras baserat på olika yttre faktorer. Så man kan inte säga att man har en dominant hund - men man kan ha en hund som ofta agerar dominant.

Jag tycker det låter som (vilket ofta är fallet) att din hund är lite osäker och tar det säkra före osäkra och skäller för att skapa avstånd till den andra hunden.

Detta kommer du till rätta med självförtroende övningar, samarbetes övningar med dig och nya verktyg för honom att hantera möten. En del träning - men det ger snabbt resultat ändå och är givande för både dig och hunden att jobba med.

Lycka till!

Soliga hälsningar från Sandra Ohlsson, Hundsteg

2010-01-21 14:01

Hejsan Sandra!
Jag har en blandrastik som blir 2 år i maj. Vi har endast haft henne 1 år dock , hon är omplacerad hos oss. Rasen i henne är bland annat schäfer , annat vet vi inte men hon ser ut lite som en labrador blandat m schäfer.
Nu till mitt problem. Hon är väldigt vaktig av sig. Vi har 2 småbarn hemma o hon är världens gulligaste mot dem , men när det kommer folk på besök ..barn eller vuxna som hon inte känner igen så skäller o morrar hon så kraftigt att de blr rädda,hon reser ragg.Hon hoppar även när hon ska hälsa. Jag blir också lite nervös för jag vet inte riktigt vad som händer. Så nu vågar jag inte ha henne i huset om tex någon bekant , och särskilt med barn , ska komma utan det blir att jag stänger in henne i sovrummet.
Vad ska jag göra? Hon morrar även o skäller när vi går på promenad , emot andra hundar blir hon helt hysterisk och det är jättejobbigt att hålle emot eftesom hon är stark.

tacksam för svar , jenny

Hej Jenny!

Det är alltid knepigt med omplaceringshundar eftersom vi inte helt säkert kan hela deras bakgrund.

Jag tycker det låter som din tik är osäker och stressad. En inte alltid så bra kombination. Det är även en ras med uttalade vaktegenskaper - något man kan dämpa och kontrollera men inte helt ta bort.

Jag tycker du ska göra en stressreducering på henne, se texten nedan, för att få henne att "landa" och lättare kunna lyssna på dina instruktioner och hantera möten.
Försök göra gäster och andra hundar till en resurs, något positivt. Ge henne en godisbit varje gång ni ser en hund och hon inte gör utfall, det gäller då att vara snabb och se till att hålla de avstånd till andra hundar som krävs.

Samma sak gäller egentligen när det kommer besökare, gör dem till en resurs, något positivt. Lär in ett alternativt beteende, att sitta när de kommer gäster exempelvis och det då lönar sig för henne då hon får riktigt gott godis och trevlig uppmärksamhet av er.

Detta tar tid och är tålamodskrävande, kanske hjälp av en hundinstruktör kan vara ett bra stöd.

Åh glöm inte stressreduceringen, avgörande för hur hon kommer kunna lära sig de nya förhållningsätten till världen.

Lycka till! Varma hälsningar Sandra Ohlsson, Hundsteg

STRESS REDUCERING
Ta bort orsaken till stressen

Ha det avstånd hunden behöver till det som skapar stress (ex andra hundar)

En stressad hund ska inte ha för mycket protein i sin mat. (Blir som anabola steroider för hunden.)

Öka antalet måltider, dela upp mat mängden på flera tillfällen. Upp till fem gånger inga problem.

Ge mycket att tugga på: ben, märgben och dylikt. Har lugnande effekt.

Koppelträning är viktigt för en stressad hund, promenaderna ska vara trevliga för hund och ägare. Fokusera på detta i första hand, träna annat när den biten fungerar. Koppelpromenaderna blir annars en enda lång stressutveckling.

Ta bort all pinn och bollkastning. Ger fruktansvärt påslag i stresshormoner. Lek lugna lekar, ex hitta gömda leksaker eller godis.

Belöna lugnt. Ta bort bestraffningar så mycket det går, undvik de situationer du måste bestraffa hunden istället.

Ordentliga viloperioder mellan aktivitet. (Minst 3 timmar)

Ta bort tjat. Fokusera på ett par punkter som är viktiga och ta dem först. Träna inte hundra saker samtidigt och sen bestraffa för att hunden inte kan. Fokusera på koppelträning, passivitet. Lägg på övrig träning när hunden kan dessa bitar. Börja träna i lugn miljö hemma.

Nosövnigar! En hund kan inte använda nosen och stressa samtidigt. Lägg enkla korvspår, godissök i högt gräs. Ge maten utkastad över golvet eller gräsmattan så hunden får ”jobba” för den.

Massage. Massera din hund lugnt och metodisk. Kroppen producerar då ett eget välbehagshormon kallat endorfiner.

Tålamod!

Kom ihåg all träning är utmattande för hunden, speciellt en stressad hund! Kör korta pass och sluta när det går som bäst! Begär inte mer och mer hela tiden, nöj dig med små små framgångar varje dag!

Stress är alltid ett symptom aldrig en orsak. Ta reda på varför din hund är stressad och ändra på det i första hand, sen kan du arbeta med symptomen – stressen!

2010-01-20 16:35

Hej
Min schäferhane blev kastrerad när han var 7 månader gammal. Han fyller 2 år i mars. Nu undrar jag om han också hamnar i en sk spökålder och trotsålder? Han är väldigt busig och jobbig just nu, han har en överskottsenergi som heter duga en typisk ADHD hund kan man säga. Han skäller som en galning när vi går ut genom dörren varje dag, det finns inget att skälla på (men tystnar när vi har kommit ifrån vårt område) han stressar upp sig så fort han ser andra hundar, eller barn med pulkor (som han tror är hundar som är på väg till honom)han hoppar och nafsar mig när vi är ute så jag blir tvungen att lägga ner honom för att få honom lugn. (inte alltid)
Vi är ute ungefär 3 timmar, (ibland längre) sammanlagt om dagen, och tränar honom under promenaderna, sk vardagslydnad. Vi brukar gömma saker som han får leta efter men inte varje dag. Jag hoppas att det är övergående. Man kanske ska säga att han var en riktigt busig valp också, sedan var han lugnare en period.
MVH Annika

Hej Annika!

Jag tycker det låter som att din hund är i lite trotsålder och även kanske lite understimulerad. Jag tror han skulle må bra av att få jobba lite med hjärnan och få ett riktigt "arbete" och då tänker jag främst på bruksarbete. Börja spåra och träna lydnad med honom. Det finns många bra kurser man kan gå och lära sig det.
När en hund har mycket uppdämd energi så visar det ofta sig i överslagshandlingar, dvs det som du nämner att han gör.

Jag skulle även lägga mycket energi på passivitet, att bara kunna sitta och titta på hundar och människor utan att själv vara delaktig. Sätt dig på en bänk och ta med ett märgben som han får gnaga på. Att tugga är väldigt lugnande.

Lycka till!

2009-12-14 19:58

Hej igen!
Jag har en labrador så det blir lite svårt att lyfta upp honom:) Har tyvärr varit med om det men denna hund backade inte trotts att jag röt åt honom. Jag råkade bli biten och till sist ramlade jag över honom och det var först då han kom av sig. Funderar på om ett deospry eller hårspry hade funkat att spruta mot ansiktet på hunden. Vad tror du? Tack för alla svar!! Mvh Sara

Hej igen!

Det finns något som heter "Dogdefense" som du kan köpa är som en försvars spray du kan spruta mot den andra hunden. Är helt ofarligt, gjort på örter och naturliga tillsatser.

Du hittar det på välsorterade djuraffärer och på www.dogdefense.se/

Så lite, var rädda om er!

/Sandra

2009-12-13 17:25

Hej! Vad är det bästa man kan göra för att skydda sin hund om det kommer en lös ilsken hund?

Hej Sara!

Beror på storleken givetvis, är det en liten hund ska du helt klart lyfta upp hunden och skydda den.
Har du en större hund du inte kan lyfta upp, ställ dig framför hunden/ ta hunden bakom din rygg och tydligt visa dig som front person och ryt åt den andra hunden att försvinna. Att luta sig framåt och stirra på den andra hunden är tydliga dominans tecken som ofta fungerar på en hund som springer emot, så att den stanna och backar.

Hoppas du slipper vara med om det!

Snöiga hälsningar Sandra Ohlsson

2009-12-08 08:57

Hej! jag har en finsk lapphund på 18 månader som jag tränar eftersök med. Tror att jag har övertränat honom. Är det för mycket med spårträning 2 eller 3 ggr i veckan. Promenerar i skogen ca 3 timmar varje dag. Leker med andra hundar nästan varje dag. Har en del Nina Ottossonleksaker som används flera gånger i veckan. Han går några meter ibland flera hundra i spåret sen viker han av och börjar jaga möss eller vad han kan hitta, kissar ofta och struntar i klöven. Tacksam för svar Marita o Rex

Hej Marita!

Det låter som att han har en bra vardag med mycket aktivering men det kan ibland kanske bli för mycket. Förmodligen så kanske han börjar tröttna och därför så tappar han intresset för själva spårandet och det som ingår i det. Ni borde nog dra ner till spår en gång per vecka och variera mycket i spåret. Lägg ut störningar i form av godis och kanske leksaker som han bara ska ignorera och förstärk klöven istället med lek eller godis. Det viktiga är att han förstår att markeringen av klöven är slutet på aktiveringen och det måste vara attraktivt för honom.

Min spontana känsla är att han är överstimulerad med både långa promenader, spår flera gånger per vecka och dessutom massa lek med andra hundar. Så dra ner lite på aktiveringen så blir det mer intressant för honom när ni väl gör det.

Lycka till!

/Kim

2009-11-11 11:53

Hej Sandra!
Jag har en 6 månaders busig, men underbar Golden Retriever. Han älskar kattbajs. Vilket varje vecka kommer ny i vår trädgård, samt i skogen utomhus. Är vi precis i närheten och säger nej så lyder han. Men vi är inte alltid precis där. Efteråt stinker han, och ofta kräks han ett tag efteråt. Har du några tips på vad vi kan göra åt detta otrevliga beteende? Hälsningar Ulrika

Hej Ulrika!

Kattbajsande hundar finns det gott om! =)
Vad som kan hjälpa är alger, de innehåller mineraler och spårämnen som finns i kattbajset och ofta är anledningen till varför hunden äter bajs (för att få i sig det kroppen saknar).

Alger ger du i pulverform och strör över hundens mat. Det kan du köpa via nätet hos "algbörje" (www.alg-borje.se)

Lycka till, Sandra Ohlsson

2009-11-09 01:36

Hej, jag har en härlig lagottokille på 9 månader som för ca en månad sen gick klart sin valpkurs. Grejen var bara att han är väldigt snabblärd och kunde i stort sett alla grejer vi gick lära oss redan innan vi började. Han blev frustrerad över att behöva öva på sitt och ligg osv som han kunde för länge sen. De flesta hundarna i gruppen var totalt ouppfostrade och ägarna verkade tro att koppeldrag, handbitande och konstant skällande försvinner av sig själv. Alltså vi talar om vuxna människor som blir omkullslitna av sin 7 månaders golden. Men inte visar dom för hunden på något sätt att det där beteendet är oönskat.
Jaja nu till våren har vi en given plats i valp 2 om vi vill men då kommer vi troligtvis hamna med samma hundar och tempot kommer troligtvis vara för lågt för vår Hugo. Han går fin i koppel, kommer bra på inkallning, klickertränar och kan ca 15-20 kommandon bra. Då är frågan om vi ska gå valp 2 med risk för ännu en kurs vi lika gärna kunde varit utan, det enda bra med den tidigare kursen var hundkontakten. Eller ska vi gå vardagslydnad istället? Vi vill samtidigt inte gå för fort fram och riskera att hamna mitt i en tonårstrots.

Hej Sandra!

Måste du redan nu ta beslutet? Jag tycker det låter som vardagslydnads kursen helt klart är ett bättre val för er. MEN som du säger skulle Hugo i vår komma in en väldigt "trotsig" unghunds period kan det kanske just då vara bättre med en enklare kurs med lägre krav som han kan hantera.

Hoppas du förstår hur jag menar =)

Lycka till!

Varma hälsningar Sandra Ohlsson

2009-11-08 18:37

Hej Sandra!
Jag bor just nu i Härjedalen och vargar har nyligen synts till i området. För någon månad sedan dödades en jakthund när den var ute på jakt av en varg. Jag är mkt ute i skog och mark med min vovve (en labrador) och undrar om vargen skulle våga sig fram till oss och vad jag då ska göra? Jag har min vovve kopplad eftersom han tycker mkt om att spåra och det även finns björn i området.
Mvh Sara

Hej Sara!

Det är högst ovanligt att en varg attackerar en hund, om hunden är i koppel skulle jag vilja säga att chansen är så ytterst ytterst liten att den är obefintlig. Vargen är mer rädd för dig än du någonsin skulle vara för den.

Att den dödar en hund, är i försvar eller revir och då menar jag en lös hund som råkar komma för nära inpå en varg som känner sig trängd och med enda utväg attackera.

Så har du din hund kopplad kan du nog känna dig helt lugn!

Varma hälsningar Sandra Ohlsson

2009-11-08 16:09

Vi är en väldigt aktiv familj och tar med oss Diwa i stort sett vart vi ska!
Eftersom vi inte har bil blir det per cykel eller per fot!!
Hur mkt aktivite är lämpligt för henne hon är ju trots allt bara 10 mån! Diwa är en blandras tik Dvärg Pincher/JackRussel med en väldigt dominant läggnig!

Hej Maria!

Tack för din förfrågan, en lite svår sådan =)
Är svårt att säga exakt hur mycket motion som är bra för en ung hund. En bra måttstock är att så länge hunden ligger före er i kopplet och inte hamnar bakom er så är det ok.

Men kan kan även ha en väldigt aktiv hund som heller inte riktigt känner när den blir för trött fören den är långt för mycket än hunden egentligen klarar.

Du får gå på din magkänsla lite helt enkelt. Det är en liten hund så det är inga överväldigande risker med höftproblematik i alla fall.

Lycka till i framtiden! Sandra Ohlsson

2009-10-04 21:37

Hej! Jag har en kuvaszvalp på 9 månader. Han är jättesnäll för det mesta förutom att han går lätt upp i varv och då använder gärna tänderna. Han försöker gärna dominera oss också. I förra veckan var jag tvungen att lägga ner honom för att visa vem som bestämmer - under tumult, för han väger 39 kg. Han lyckades bita mig ordentligt i ren rädsla, antar jag, för han är ganska feg av sig. Hur kan jag undvika det i framtiden? Kan jag göra nåt annat istället för att lägga ner honom för att visa vem som bestämmer?
Tacksam för tips! Jag har aldrig haft en hund som har bitit mig.

Hej Karl!

Tack för din fråga, en bra sådan! Som rör ett viktigt ämne!
Du ska absolut INTE brotta ned din hund, du kommer få absolut motsatt effekt. Hunden kommer tappa förtroende för dig och du tappar då per automatik även ditt ledarskap. Litar inte hunden på dig så kommer den heller inte se dig som en ledare.

Undvik uppspelta lekar och gör hellre leksak och godis sök, övningar där han får använda nosen.

För att träna ledarskap finns flera övningar där du inte tappar hundens förtroende men ändå tydligt visar att du är den som bestämmer.

.............................................................

LEDARSKAPSÖVNINGAR
Här finns enkla övningar som stärker ditt ledarskap och tydligt visar för hunden dina avsikter.

’Be om lov.
Lära hunden att be om lov för att få mat, gå ut genom dörren, hoppa ur bilen, blir släppt, jaga en pinne och så vidare. Detta är en förlängning av kontaktövningarna. Titta er i ögonen för att få ett varsågod på det hunden vill ha. Ni tar över kontrollen för när, var och hur hunden ska få det den önskar. Ni tar på er ledarskapsrollen tydligt men vänligt.

’Tydligt kroppsspråk
Var tydlig i vad du vill och menar, i ditt egna kroppsspråk. Låt aldrig hunden undra över vad du försöker tala om för den. Var tydlig i dina rörelser och överdriv gärna om det behövs. Att ställa sig lutad över sin hund och tala med mörk röst gör det väldigt tydligt för hunden att förstå att den har gjort fel, utan att alls höja rösten.
Likväl kan man var tydlig i sitt kroppsspråk i beskyddarrollen, ställa sig tydligt framför din hund.

’Beskydda
Ta över flockledarrollen genom att vara den som går först ut genom dörrar och i trånga passager. Visa tydligt att du är den som ”tar smällen” om det skulle behövas. Visa att du beskyddar hunden i obehagliga situationer. Var överdriven i din beskyddarroll att titta efter spöken utanför dörren osv, så hunden tydligt ser att du är den som söker av för faror inte hunden.

’Ligg
Att be en stor tuff hund att lägga sig ner är en klar dominanshandling mot hunden och visar tydligt vem det är som bestämmer (Helt utan våld). Var tydlig och säg
” DU lägger dig ner!”

’Gå i en båge vi hundmöten.
Visa att du väljer vägen och bespara din hund det psykiskt stressande att behöva möta en annan hund rakt på.

’Var tydlig – Förbered hunden på vad som ska komma
Exempelvis ta för vana att säga – ”Hund kommer” när ni möter en hund, speciellt om din hund inte märkt den andra hunden. Så hinner din hund förbereda sig och slipper bli överraskad, du visar också ditt ledarskap genom att vara observant och tydlig för din hund.

......................................................

Jag har även skrivit en artikel för tidningen Hundsport som berör ämnet och jag tror du kan ha glädje av att läsa. Klistrar in den här nedan.

Lycka till med träningen! /Sandra, Hundsteg

----------------------------------------------------

En krönika om: Hunduppfostran

Fick ett mail av en trevlig kvinna som nyligen skaffat en Alaskan Malamute och var lite rådvill hur hon bäst skulle hantera och uppfostra sin hund. Råden från uppfödaren löd: “Du kan inte vara för hård mot en Alaskan Malamute.”

Just precis det här möter jag mer eller mindre dagligen i mitt arbete med hund och i otaliga mail från förvirrade hundägare som har fått en hund de inte vet hur de ska hantera. 9 av 10 gånger har beteendet hos hunden skapats av just precis sådana råd som ovan, “Du kan inte vara för hård”, “Du måste brotta ner hunden “, ”Hunden får inte morra, det måste du bestraffa” och så vidare. Tv program om hunduppfostran sänder tyvärr ut i mångt och mycket precis samma budskap och hantering av hund.

Jag själv har fem Alaskan Malamute och tycker det är mycket märkligt att jag kan ha mina 5 Malamutes levandes tillsammans i en flock och de inte helt och hållet tagit över ledarskapet över mig. Ja varken brottar ner dem på marken, sätter mig på dem, rullar dem/s.k. alfarullning, hanterar dem hårdhänt eller kastar dem i väggen. Jag med mina 50 kilo tror inte ens jag skulle klara av att göra ovanstående utan enorm kraftansträngning. Ja.. Så sen då? Då har hunden förstått att du bestämmer?

Nej. Hunden har lärt sig att du inte är att lita på, du har förlorat det viktigaste av allt i ditt ledarskap. Hundens förtroende för dig.

Om vi ska återgå till rasen Alaskan Malmaute står det i otaliga beskrivningar av rasen (lika så som i många andra rasers) att det är en: “Intelligent, självständig hund med värdighet.” Att den typen av hund ska acceptera liknande beteende från sina ägare/ledare utan att protestera är helt osannolikt. Du kan säkert, om du tar i tillräckligt, även skrämma en Malamute till lydnad/undergivenhet. Men vem vill ha en sån hund? Vem vill ha hund på det sättet?

Jag vill att min hund/ar ska lyda mig för att de vill det (jag har bevisat mig vara bäst lämpad att följa), inte för att de är rädda för konsekvenserna av att inte lyda.

Hunden är en varelse med stor signalkänslighet som knappast behöver övertydligheter i att förstå genom att bli fysiskt hårt hanterad. Hundar är otroligt signalkänsliga och imponerar oftast med enorm språktydlighet. Men yes, det är en hund, en hund som behöver en fast hand, en tydlig ledare, rutiner och regler. MEN det behöver inte läras in genom fysiskt våld. Då tappar du din hunds förtroende och dennes vilja att lära sig.

Men det är klart, har du börjat vara lite hårdhänt och du inte får önskad effekt, tar du i lite mer, ytterligare lite till, påhejad av den skaran människor som får vatten på sin kvarn “Du ser, det fungerar inte att mjäka med hunden, bara att ta i ännu mer.” Börjar du höja rösten förlorar den sin effekt och du får hela tiden öka styrkan för önskad effekt. Det hela eskalerar till en väldigt obehaglig situation för både hunden och hundägaren som lämnas någon av följande kategorier…

1. Du lyckas knäcka din hund och får lydighet baserad på inlärd hjälplöshet
2. Du kan inte hantera hunden och avlivar alt omplacerar den.
3. Du lever i en ständig konflikt med din hund med en konstant obalans

Du kan leda en hund tydligt med din röst och ditt kroppsspråk. Genom att luta dig över hunden och med mörk röst långsamt säga något i stil med “Nuuu går du å lägger dig”, när den behöver korrigeras, kommer du säkerligen få en reaktion med bakåtstrukna öron, slickningar kring munnen, gäspningar och bortvänd blick. Då besvarar din hund din tillsägelse med alla dessa lugnande signaler som visar på undergivenhet.

Något som jag ofta använder mig av då jag vill förstärka min korrigering, är att ömka hunden när den visar sin undergivenhet/lugnande signaler. Jag kan “trycka ner” den med ord och säga “Stackars lilla Frost, vad han har gjort bort sig, ojoj nu ligger du risigt till”. Jag förstärker då hans undergivenhet genom att ge den bränsle. Jag uppmuntrar de beteendet jag vill ha, undergivenheten. Han lär sig att den lönar sig.

Visst kan jag ibland behöva ta tag i dem och se dem i ögonen, och höja rösten lite. Men då det så sällan behövs, får den typen av korrigering en väldigt stark reaktion hos hunden och ökad effekt. Att se hunden i ögonen är en hotande signal som jag kan använda mig av i just de situationerna, men tvingar aldrig hunden att se mig tillbaka i ögonen. Det vore rent vansinne då det skulle vara att uppmuntra hunden att anta min utmaning och ge hotande signaler tillbaka. De vänder bort blicken och hela huvudet, tydligt visar att de INTE vill bemöta mitt hot.

Det är ganska enkelt egentligen. Förstår inte varför en del måste krångla till det så.

Sen behövs det givetvis att hunden har tydliga regler och rutiner. Får en arbetsuppgift och en vettig aktivering. Det är en helhet som måste fungera. MEN jag anser det vara vansinnigt att få hunden att lyda dina regler eller underkasta dig som ledare genom våld och obehag.

Morr. Ett annat ämne som ofta debatteras och framför allt hanteras fel.

Ska först klargöra: Morr och tandvisning är inte en “ledarskaps” signal. Det är en signal om önskat ökat avstånd ofta baserat på osäkerhet. Om vi utmanar den signalen genom att hota hunden får vi bara en ökning av signalen.

Även valpar och unga hundar morrar och visar tänder mot äldre individer och det accepteras oftast av de äldre.

Har vi fått en hund som visar mycket tänder och ofta morrar mot oss, har vi en hund som inte litar på oss. Vad är primärt att göra då? Öka hundens förtroende för oss. Hur gör vi det? INTE genom bestraffningar och obehag som att brotta ner hunden, skrika på den, bestraffa den. Ett morr ska egentligen aldrig bestraffas. Hunden har rätt att visa sin osäkerhet och önskan om avstånd.

Har vi hamnat i den här situationen måste vi bygga upp relationen mellan oss och hunden på nytt. Där vi fokuserar på förtroende, trygghet och respekt. Förtroende genom att inte tillfoga hunden obehag. Trygghet genom regler och rutiner. Respekt genom respektera hunden som ett djur avlat för olika ändamål som den agerar instinktivt efter. Sen är det upp till oss att skaffa oss rätt ras, ha rätt förutsättningar och kunskap att hantera den.

Sandra Ohlsson, Hundsteg 2009

sandra@hundsteg.se
www.hundsteg.se

2009-09-30 14:47

Hej sandra,

Jag har en jrt här hemma som tydligen dels är kräsen med mat men skall ej äta själv. Vi har gjort allt som står i ens makt med detta. Jag handmatar hunden i dags läget då han total vägrar äta annars. Vi har haft fram skålen en viss tid och lika så från en tiden minskat mängden osv. Ja du vet säkert vart jag vill komma hur får jag han att äta själv?

bedömd av ärrendet av veträner som menar att man får handmata han till han blir fullt vuxen men stämmer det? Vi har även byt fodert mot unghund foder då han la på sig en del med valpfodert. Han är 8 månader. Är tack sam för alla tips som man kan få.

Hälsningar
Lena

E- mail. len.joh@hotmail.com

Hej!

Här kommer lite tips för hundar som matvägrar:

’Stimulera aptiten – Sorbvit B finns att köpa på veterinärkliniker och stimulerar aptiten. Alternativt B vitamin ökar aptiten.

’Ta bort skålen efter tio minuter, låt inte hunden ha tillgång till maten hela tiden. Då blir det så småningom om viktigare att äta när maten finns framme.

’Minska mängden, lägg bara i två ”kulor” mat, öka antalet kulor när hunden äter. Om hunden äter de två kulorna så lägg i fyra nästa gång etc.

’Jobba för maten, utföra konster, leta efter maten med mera. Ge måltiderna mer menig.

’Laga egen mat (kostsamt och tidskrävande men fungerar!)

´’Viktigt med lugn och ro vid maten

’Variation äta utomhus, andra rum, kasta ut maten på gräsmattan)

’Varm mat kan vara aptitligare för hunden. Men inte för länge i mikron för så försvinner alla näringsämnen.

’ ”Toppa” maten. Med lite olja,bulljong, filmjölk etc.
Tänk bara på om ni börjar ”toppa” maten så räkna med att få göra det resten av hundens liv. Har de lärt sig att man kan få maten godare kommer de vägra äta något annat. Men det kan vara värt det för att få hunden att äta!

Lycka till! / Sandra Ohlsson

2009-09-28 23:33

Hejsan!
Jag har en boderterrier på ca 3år, jag anser själv att jag har en ganska så god lydnad på honom så länge vi inte är i närheten av andra okända hundar.
Så fort han ser en annan hund så börjar han först pipa, resa lite ragg och när den andra hunden är nära så skäller han som en galning.

Jag har försökt att sätta honom, gå undan en bit i skogen, ha honom fot gående jag har till och med mutat honom med godis. Och allt jag har testat funkar ibland men långt ifrån alltid.

Varför håller han på så här? Är han osäker? Hur tycker du att jag ska "lösa" problemet?

//Monika

Hej Monika!

Det är svårt att säga helt säkert varför han gör som han gör utan att ha sett det själv och träffat honom. Men jag tycker det låter som förväntan. Att han vill fram till den andra hunden och när han inte lyckas med det blir han frustrerad och börjar skälla. Det här i sin tur har nog blivit ett inlärt beteende och då gör han så i mer eller mindre alla hundmöten.

Du gör rätt i att försöka gå undan en bit, skapa avstånd till den andra hunden, även att ge honom godis är bra för att vänta förväntan till dig istället för den andra hunden.

Tänk på att aldrig låta honom träffa andra hundar i koppel, så han inte har den förväntan. Att alltid se till att träffas med andra hundar sker när han är lös. Försök bli en större resurs och därmed viktigare att hålla koll på än den andra hunden. Uppmuntra honom att han inte skäller innan han börjar och ignorera honom när han gör, så snart han slutar skälla börjar du belöna honom igen. Han borde lära sig med lite tid och lagom avstånd till den andra hunden att det lönar sig med att ta kontakt med dig och vara tyst än försöka komma fram till den andra hunden.

Lycka till!

2009-08-30 10:44

Hej Sandra!
Jag blev så glad när jag hittade någon som kan svara på frågor om drag. Det verkar inte finnas nån att lära sig av där vi bor (utanför Göteborg). Jag har en 3 hundar, 2 boxer och 1 amstaff, som jag tror skulle funka till drag. Vi har nästan aldrig snö, men jag vill gärna att dom ska dra en kärra. Tror att barnen skulle älska att åka med:)
Nu undrar jag: Hur kommer man igång? Vad ska man tänka på? Vet du om det finns några kurser i närheten av Göteborg?

Hej Karin!

Det första du behöver är en bra dragsele, kan varmt rekomendera Mr-koppel som syr dem på måttbeställning till ett lågt pris. Du hittar dem på www.mrkoppel.se

Man börjar sedan med att låta hunden dra en pinne bakom sig, mest för att de ska lära sig att det inte är konstigt att det kommer något släpande bakom dem. Du kan sedan övergå till ett lättare däck, så hunden får känna på lite tygnd bakom sig. Det är oerhört viktigt att hunden aldrig blir skrämd av det som kommer bakom dem. Att ni är med och uppmärksamma på att de som sitter bakom hunden inte komma farande när hunden stannar är också väldigt viktigt.

Sedan är det bara att skaffa en skrinda och börja träna med den utan "last". Vart ni hittar det vet jag tyvärr inte, kör själv bara med slädar och dragcyklar. Cyklar kan du hitta på Mr Koppel och slädar på www.oinakka.se

Kom ihåg att aldrig träna för länge så hunden tröttnar, du får du snabbt en hund som inte vill dra alls.

Lycka till!

2009-08-17 11:14

Hej!

Jag har en blandrashane som heter Sigge, han har bland annat Schäfer,Labbe och Bordercollie i sig. Han är väldigt aktiv, känns ganska osäker och rädd för en massa saker. När det åskar stormskäller och gnäller han och bara springer runt. När han ser en katt, rådjur, kanin el dyl, reser han ragg, stormskäller och blir okontaktbar. Han kommer inte när jag kallar och jag kan absolut inte ha honom lös. Jag har stora problem att ta fästingar på honom och klippa klorna. Han gör allt för att komma undan, han är dessutom väldigt stark. Detta har gjort att istället för att vara kul att ha hund har det blivit jobbbigt. Jag har försökt allt och inget hjälper. Han har några gånger morrat och försökt bitas när jag försöker ta fästingar på honom. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och behöver verkligen råd. Det är min första hund.
Hälsn. Tina

Hej Cristina!

Vill börja med att påminna om att han är unghund, de har en väldigt massa hormoner i kroppen som gör att de kan ha svårt att hantera de mest vardagliga ting. Unghunds perioden brukar vara upp till omkring 2 års ålder och under den här tiden är det tålamod, tålamod och tålamod som gäller. Man får sänka sina krav och bjuda på mycket uppmuntran och trygghet.

En unghund behöver mer hjärngymnastisk än fysisk gymnastik. Så viktigt att lägga fokus på att få honom trött i huvudet hellre än i benen. Mycket nosövningar är bra!

Sen tror jag det är viktigt för er att träna på förtroende och kontakt. Lägg fokus på kontaktövningar och mycket hantering. Massage är superbt att göra för att dela stärka era band men mest för att träna på passivitet och förtroende att vara i hans kroppzon.

Att du inte kan ha honom lös skulle jag inte fundera så mycket på nu. Han är som skrivit unghund och för tillfället är det onödigt att tjata på honom i den frågan. Försök hitta inhägnade områden där han kan få rusa av sig och invänta lite mognad hos honom innan ni börjar träna inkallning.

Jag vill också rekommendera er att gå en kurs för att få mer handledning och hjälp i rätt riktining.

Tror detta kommer lösa sig fint, ha bara tålamod, kom ihåg att det han behöver allra mest är tydliga regler, din kärlek och omtanke just nu.

Lycka till!

2009-07-28 15:16

hej

har du några bra tips hur man får sin hund att gå ner i vikt ? Humla är en borderterrier som snart är 15 månader. Hon är inte tjock men ganska stor för rasen tror jag. Hon väger ca 8 kg. Vi ska cykla och jogga 2 km varannandag och dra ner lite på hennes foder . Hon får 2 dl Purina varje dag.
tacksam för tips
mvh annika

Hej Annika!

Precis som för oss människor är det för hundar, det bästa och mest hälsosamma sättet att gå ner i vikt är att äta rätt och motionera.

Variera gärna träningen så ni inte bara kör cykling/jogging då det blir ganska enformig träning. Skogs promenader i kuperad terräng ger bra koordinations träning och bygger en helt annan typ av muskler men bränner bra med fett.

Lycka till!

/Sandra, Hundsteg

2009-07-11 21:39

Jag har en jourhund (whippet-korsning på ca. 4 år) som var väldigt stressad när hon kom. Hon hade bott i en permanent familj i ca. två år innan de av ändrade omständigheter var tvungen att omplacera henne. De hade i sin välmenande omvård av henne trott att hon var stressad pga. understimulans, när det snarare var tvärt om. Hennes stress uttryckte sig genom att hon kissade stora pölar inomhus, skällde mycket, drog och rusade i kopplet och var ganska okontaktbar utomhus.
Nu har hon varit här i ca. 4-5 månader, och mycket har jag lyckats jobba bort. Har nu en mycket mer harmonisk hund hemma.
Så till min fråga :) Hon är väldigt lättmotiverad, och därför har jag i en lugn takt försökt berika hennes vardag i den mån hon klarar av det. Det är först nu den senaste månaden som det har fungerat att göra saker med henne. Där man ser att det får rätt effekt = hon blir lugnare (istället för att gå upp i varv). Det vi har gjort är mycket att söka upp sin frukost på gräsmattan där jag kastat ut den. Det funkar jättebra. Men att aktivera inne med lugna saker såsom att öppna toarullar eller liknande fungerar inte. Hon håller på en stund, sedan går hon och kissar en stor pöl i hallen, för att sedan komma tillbaka och fortsätta. Jag upplever henne inte som stressad, och jag sitter med henne en liten bit bort som stöd om hon skulle bli osäker. Samma sak när jag lade ut hennes torrfoder på golvet och la ett kompostgaller över. Hon förstod rätt snabbt vad hon skulle göra, men gick och kissade i hallen då med. Vet inte om det gör någon skillnad att hon bara kissar stora pölar och inte små?
Hon är hos tidigare ägaren utredd hos veterinär för sina problem med kissandet inomhus, och de konstaterade att hon varken har UVI eller inkontinens.
Jag har en hund till, men när jag har aktiverat dem, har jag stängt in en hund, och jobbat med den andra, för att de inte ska känna någon konkurrens av den hunden. Samma sak i matsituationer.
Vad är det som går fel, och hur gör jag för att hon ska klara av att utföra enkla övningar inomhus?

En annan fråga om min egen tiks beteende har jag också. Det är en greyhoundtik på snart 5 år. Hon kan dricka ur en vattenpöl eller liknande, för att sedan sätta sig och kissa i den. Hon kan försöka göra samma sak om jag har en vattenskål med vatten med mig ut. Det är ingenting jag stör mig på så. Är mest nyfiken på varför hon gör det.

MVH Hanna med Molly och Bettan

Hej Hanna!

Vi börjar med kissandet i vattnet, det är faktiskt ett ganska vanligt beteende. Får relativt ofta frågor om det. Har inget direkt svar på det, men man tror att det är revir helt enkelt. De vill markera att detta är mitt.

Vill först säga -Vilket bra jobb du har gjort! Roligt att få höra om era framgångar och att hon haft turen att få komma till någon som förstår henne och kan hjälpa henne. Gör mig varm och glad i hjärtat.

Jag önskar nu att jag hade ett väldigt bra svar på varför det inte fungerar att göra övningarna inne, men är lite rådvill. Det enda jag kan komma på som du säkert redan vet är att hon helt enkelt blir för stressad i de situationerna och behöver mera tid och träning för att klara av de övningarna inne. Kanske du kan börja med att göra de övningarna ute en stund för att sedan avsluta inne, så man suddar ut gränsen lite. Tyvärr har jag inte mycket bättre svar, jag tycker det känns som du gör helt rätt och att de som behövs är mer tid..

Lycka till!

/Sandra, Hundsteg

2009-07-09 00:28

Hej, jag skulle vilja ha nått bra tips på hur man ska hantera när hunden gör utfall mot andra hundar? De funkar inte att sätta honom ner och få honom på andra tankar. Jag har testat att fånga hans uppmärksamhet med godis och leksaker men de funkar bara någon gång. Han är 7 år, och detta har alltså startat efter han blivit överfallen av 2 hundar så jag antar att det bygger på osäkerhet. Han har hundkompisar som han träffar och umgås med och då är han inte alls osäker utan är lugn och glad. Jag upplever detta som jobbigt både för han och mig, då folk tittar dömmande på en att man inte kunnat uppfostra sin hund när man i själva verkat hade en exemplarisk hund som blev förstörd av andras dumhet. Detta gör nog också att han känner att jag blivit osäker då jag tycker dessa hemska blickar från andra hundägare är så jobbigt.

Jättetacksam för svar och råd! /Mvh Hanna

Hej Hanna

Eftersom det handlar om osäkerhet så skulle jag försöka programmera om hans känsla inför andra hundar. Och det kan man göra genom att låta han titta på andra hundar på avstånd och samtidigt äta riktigt gott godis. Var gång han tittar på den andra hunden så får han en godisbit. Då kommer han att koppla ihop andra hundar med belöning och förhoppningsvis efter ett tag börjar han skvallra på dem istället för att göra utfall. Med skvallra menar jag att han så fort han ser en annan hund förväntar sig en godbit och tittar då på dig för att få sin belöning.
Du måste även lära dig att läsa honom i situationer där han gör utfall. Oftast så börjar utfallet långt innan han slänger sig ut i kopplet och då gäller det att bryta honom redan i första stadiet. Det första hunden gör i ett utfall är oftast att dom stannar upp och stirrar på den andra hunden. Mungiporna går framåt och bildar ett U, alltså korta mungipor. Raggen reser sig, ofta över hela ryggen när det handlar om osäkerhet. Detta kan gå snabbt! Dessa signaler måste du titta på i hundmöten. Det är viktigt att bryta honom innan han går för långt in i utfallet. När han väl gått över sin egen tröskel är det svårt att få kontakt.
I akuta situationer då ni kanske har kommit för nära en annan hund så kan man göra en sk splittring. Den går till så här:

1. När han börjar spänna sig och börjar stirra tar du lugn men bestämt ut honom ur situationen genom att gå i en cirkel bakåt. Detta bara för att bryta beteendet snabbt. Du säger inget till honom utan bara agerar.

2. Sen går du in i samma situation igen kanske några meter längre ifrån den andra hunden.

3. Är han fortfarande spänd gör du samma sak igen. Detta kan man få göra några gånger innan han "släpper det".

4. När han slappnar av när ni går in i situationen igen, dvs långa mungipor, slutar stirra och han lägger tyngden bakåt och helst sätter sig ner är det dags att belöna med lugn röst och eventuellt godis. Inte lek, för vi vill ju ha en avslappnad och lugn hund.

5. När han har lugnat ner sig går ni vidare. Obs! Det är viktigt att han inte får jackpot av utfallet, alltså att den andra hunden försvinner. Den andra hunden försvinner när han är lugn.

Och försök att inte bry dig om vad andra tycker om dig eller din hund. Koncentrera dig istället på din hund. Det är även viktigt att du slappnar av i hundmöten och se de andra hundarna som kompisar till din hund istället för att spänna dig och bli orolig. Han känner av det direkt. Jobba på avstånd som fungerar för er båda.

Lycka till!

/Kim

2009-07-07 21:37

Hej Sandra!
Jag har en omplaceringshund som jag nu har haft i lite mer än ett år. Han blir 3år i aug, men är ofta ivrig och "klumpig" som en valp. Mitt stora problem med honom är att han skäller så fort man lämnar honom och att han fortsätter skälla hela tiden han är själv. Har du något tips på hur man ska träna bort det. Misstänker att han har blivit lämnad (ev instängd) mycket själv där han bodde innan. Det verkar också som han endast finner full trygghet hos mig och inte med min man och mina barn (18 och 16 år). Tycker att det här med att lämna honom blir värre och värre, har försökt med dom "klassiska" sätten dvs dom som man oftast gör med valpar för att lära dom att vara själva, men det funkar inte. Den enda gången det går att lämna honom själv utan att han skäller är när vi går ut på balkongen och stänger till balkongdörren (han får inte vara där för han stressar våra kaniner), men då ligger han i min dotters säng och kan se/höra oss ändå. Hur ska jag kunna få honom att känna sig trygg fast jag är borta ett tag? Vill tillägga att jag motionerar honom mycket och försöker även hitta på olika sorters "hjärngympa" för att han ska få utlopp för all sin energi (brukar kalla honom för ett outröttligt energiknippe) samt att det är inte ofta han är själv eftersom jag jobbar natt och är hemma det mesta av dygnet (när jag jobbar så är det ju alltid nån annan hemma), men det räcker med att jag går ut för att slänga soporna för att han ska stå och skälla hela tiden. Börjar bli jobbigt för grannarna, men jag tro att det är jobbigast för Zippo själv. Mvh Gerda och Zippo

Hej Gerda!

Du har tänkt i rätt banor med att börja om ensamhetsträningen som om han är valp. Det är precis så man måste göra. Jag skulle rekommendera dig att börja ensamhetsträna honom när ni är hemma, med andra ord låta honom vara i exempelvis sovrummet (med en grind eller kompost galler) medan ni är i ett annat rum. Börja med korta korta stunder och avancera långsamt. Varje träningspass måste vara lyckat (att han inte blir ängslig) annars får tränings passet bara motsatt effekt. Detta är tålamods krävande men kommer ge utdelning, bara man inte går för fort fram.

Jag skulle också rekommendera lite mer kontinuerlighet i hans ensamhets träning. Som du skrev är han sällan hemma och det blir då desto mer dramatiskt att vara ensam. Ha som mål att lämna honom ensam en lien stund varje dag. Behöver inte vara mer än 10-15 minuter (2-3 minuter till en början i ett annat rum) men just att det att det inte är något märkligt i att vara ensam.

Att han tyr sig med till dig är ganska vanligt med omplacerings hundar. Att din man och barn är delaktiga i att ge honom mat, tar promenader och erbjuder aktivering kommer hjälpa.

Lycka till!

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2009-06-22 15:35

Hej.
Jag går ut med en bullterrier två gånger per dag.
för tre veckor sedan blev han skrämd av gräsänder, när han var ute med sin ägare, och nu är det nästan omöjligt att få honom att gå ut genom porten. Man får dra ut honom och då har han svansen mellan bena, örona bakom darrar och smackar, han kissar och sedan vill han inte ta ett steg, utan han vill in. vad kan jag göra för att få honom att gå en promenad?
MVH Marina

Hej Marina!

Vilken olycklig händelse!
Han har uppenbarligen blivit ordentligt skrämd av änderna och förknippat detta med att vara utomhus.

Här får du nog jobba med mycket godis och motivation. Något riktigt gott som han inte kan motstå. Lägg ut ett litet spår av de goda med början utanför dörren, låt honom gå i sin egen takt och uppmuntra honom. När han väl kommit utanför fortsätt belöna honom och kanske gör några roliga övningar som får honom att glömma bort att han är utomhus. Detta kan ta lite tid och det är viktigt att inte stressa honom, hellre en liten kort stund ute och det fungerar bra än en längre stund utan tvång. Sen ska du se att det löser sig ganska snabbt.

Lycka till!

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2009-06-21 09:25

Hej.
Min 1 åriga blandras (schäfer, labrador och korthårig collie) vill inte gå i trapporna som finns i trapphus, ute är det inga problem att gå i trappor.
När jag försöker få honom att gå i trappan så rusar han till ena hörnet och sitter där och trycker. Finns det nått sätt jag kan lära honom att gå i trappan? Jag kan ju inte bära honom när han är en stor kille.
MVH Marina

Hej Marina!

Min första undran är om det har hänt något i trapphuset som gör att han inte vill gå upp, eller ner? Tycker han att det är halt kanske?
Du kan försöka med att göra trapphuset lite roligare. Innan ni går i trapporna kan ni ju göra ett litet godissök som långsamt avancerar till att han ska leta vid första trappsteget och sen två trappsteg osv.
Kan han gå fot med fokus på dig och ögonkontakt kan ni ju göra det i trapporna.

Vad gör du själv när ni kommer till ett trapphus? Du kanske spänner dig och oroar dig redan innan ni börjat gå?

Försök att vara avslappnad och prata med honom när ni går in i trappan så han fokuserar på dig och inte på trapporna. När han är avslappnad och fokuserad så går du bestämt en liten bit upp i trapporna med honom. Stanna efter några steg och kör lite kontaktövningar. Då sätter du honom i lite jobb samtidigt.

Det är viktigt att få hans uppmärksamhet innan han låser sig och bara sätter sig ner och trycker.

Lycka till!

/Kim

2009-06-16 10:30

Hej Sandra!

Har ett problem med vår blandras bordercollie/flatcoated som är 2 år och är en jättego hund egentligen. Det här är vår första hund och vårt problem är att han skäller/morrar och reser ragg när det kommer in barn i vårt hus som han inte känner så väl, för vissa som han känner är det inga problem alls, då skäller han bara och sen är det bra. Jag tycker han har börjat visa aggressivitet när "okända" barn kommer, och är nu rädd att han ska bita dem. Jag brukar nu alltid gå ut på altanen där han får vara när vi har barn hos oss och jag har förstått att det inte är det bästa men vet inte riktigt hur vi ska få bort detta beteende. Det har hänt att han har nafsat till i kläderna eller gjort utfall mot dem och jag vill verkligen inte att han gör nåt barn illa. Så snälla hjälp oss om ni kan för jag vet inte alls hur jag ska bära mig. Det vi har gjort är ju att vi har blivit arga på honom och det kanske har förstärkt beteendet?! Kan säga att han började skälla vid halvårs ålder om det kom någon och sedan har det blivit värre, speciellt med barn tyvärr.

Mvh Maria

Hej Maria!

Förstår att detta känns som ett obehagligt problem.
Du är lite rätt i att ni har förstärkt beteendet genom att bli arg på honom, han är med största sannolikhet osäker och er bestraffning (genom att bli arg på honom) stärker bara hans osäkerhet och ger honom vatten på kvarn att barn är något obehagligt som man ska passa sig för.

Gör barnen till en resurs, låt dem gem honom godis, hans mat eller om barnen är lite äldre att träna enkla saker och sitt, ligg, stanna kvar (med en vuxen närvarande givetvis). Det gör barnen till en resurs, de blir något kul som generar tillgångar, godis och mat!

När barn kommer sätt dig ner med honom och prata uppmuntrande, belöna honom med godis när han är tyst och sitter och bara tittar. Ömka honom inte, bestraffa honom inte, uppmuntra honom. Gör han utfall eller morrar, avleder du antingen honom (gör ingen stor sak av det, då förstärker du beteendet) eller ta honom helt enkelt ur situationen och prova en stund senare.

Lär barnen hur man hälsar på hundar, att de inte ska titta rakt på honom eller klappa honom på huvudet, att de ska låta honom komma fram om han vill. Att de kan gäspa för att visa sig välvillig inställda och att man inte ska luta sig över hunden eller gå rakt fram emot hunden. En del av dessa saker kan även ett litet barn förstå till viss grad.

Han behöver bara lite bättre självförtroende och tid på sig att lära sig att barn inte är farliga.

Barn rör sig på ett annorlunda sätt från vuxna och många hundar reagerar på detta som något konstigt och till och med hotande ibland. Så då måste vi lära dem att de inte menar något illa utan bara är så. Ge honom verktygen att klara situationen, en utväg, uppmuntran och barn som respekterar hans osäkerhet.

Det kommer helt säkert lösa sig om bara han får lite tid!

Lycka till!

Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2009-06-10 09:33

Hej Sandra, jag har en 5-årig blandrastik (golden/labrador)som nu när sommaren kommer med flugor och andra flygfän blir helt hysterisk när det finns en fluga inomhus. Vad kan man göra? Hon blir helt okontaktbar och fokuserar helt på flugan. Hälsningar Bitte Harju

Hej Britt-Marie

Oftast när det handlar om att jaga flugor och flygande fän handlar det om stressbeteenden. Vet inte om du tycker hon verkar stressad för övrigt, är svårt att ge ett riktigt bra svar med så lite information för övrigt om er. Oftast säger man att jagandet av dessa bara är ett symptom på att hunden är stressad för övrigt och då är det meningslöst att försöka arbeta bort symptomet, hoppas du förstår hur jag menar.

Rent generellt sätt kan ja ge råden att försöka avleda henne från det, ge henne annat att tänka på. Tyvärr har jag ingen universalösning på problemt och önskar jag kunnat vara till mer hjälp.

Mvh Sandra Ohlsson

2009-05-23 22:09

Hej Kim!
Jag har en engelsk springer spaniel på 2år. Vi tränar lite viltspår. När han var 15månader blev han svch. Har lite frågor om bl a, att ,Malte, kan vara lite ivrig ibland när han spårar i början att han flamsar runt lite men sen tar sig an spåret. Kan man göra något innan man går spåret, så han inte blir så ivrig.
Sen att jag har hittat några fler hundkompisar som också lägger lite viltspår. Den ena är jägare och han säger att hundarna kan gå samma spår efter varandra, alltså att den ena hunden går spåret först och när den har gått så kan t ex min hund gå samma spår direkt efter. Vi provade det och det fungerade bra. Men blir det inte upptrampat mycket i spåret då? Jag talade med min uppfödare om det och de gör aldrig så och så har ju jag lärt mig att man inte gör. Vill ju inte göra något som förstör maltes spårning.
Vad tycker du och vad har du för erfarenhet om detta.
Ska om 2 veckor gå ett ordinarie öppen klass spårprov och har kommit igång och tränat lite så jag vill ju inte att man gör något galet. Malte är duktig att spåra och löser uppgiften bra. Tror att han tycker att det är jättekul.

MVH Carina J & Malte

Hej Carina
Va kul att det gått så bra med viltspåret. Och grattis till SVCH, inte dåligt!
Vad man kan göra för att få bort flamsandet och intensiteten är att göra sk sittningar. Han får helt enkelt sitta ner och lugna ner sig när han fått på sig spårselen. Så fort han lugnat ner sig så går ni fram mot spårstarten. Skulle han fortfarande vara för ivrig så blir det en ny sittning. Han ska inte få spåra (belöning) när han är ivrig och stressad. I värsta fall får han inte spåra överhuvudtaget den dagen om han är för ivrig för då förstärks hans flamsande. Men så kan man göra med en hund som har hållit på ett bra tag med spårandet.

För att träna sittningar så kan du lägga flera korta spår och gå från spår till spår och belöna honom med att han får spåra när han är lugn. Skulle han inte vara lugn vid första spåret så går ni vidare till nästa spår osv. Var konsekvent!

Givetvis kan hundarna spåra i samma spår efter varandra men jag skulle inte rekommendera det om ni vill vara säkra på att han inte går på fel doft. Tyvärr kan det vara svårt att veta om hunden går på bloddoften, klövdoften eller människodoften i ett viltspår och då ska man inte lägga in ytterliggare en hunddoft som gör det ännu mer otydligt. Det är vad jag tycker i alla fall.

Lycka till på öppenklasspåret!

Mvh Kim

2009-05-13 11:33

Ville bara tacka för svaret,det klokaste jag har hört hittills o också överrensstämmande med vad jag själv tror,vet o tycker.Hur arbetar du med en hund som är signalkänslig/gör utfall?Vilka Verktyg"som du skriver" kan vi ge honom?
Vi gör såhär nu:Om jag hinner se utfallstendensen innan säger jag nej,sen tex gå fint,eller här ska vi gå,godis o beröm.Hinner han göra utfallet gör jag ingenting står stilla tills han slutat o går sen vidare.Är det något jag ser han reagerar på som han tycker är obehagligt försöker jag gå i båge runt samtidigt som jag antingen berömmer verbalt+godis eller klick o godis.
Är det bra eller ska jag göra på nåt annat sätt eller göra nåt annat jag inte tänkt på??
Mvh Carina

Hej igen!

Du gör precis som jag skulle råda dig.
Det jag menar med verktyg är att ge honom olika möjligheter att lösa situationen utan att göra utfall, exempelvis gå i en båge, distrahera honom och så vidare.

Jag jobbar mycket med handtarget för att ge hunden ett alternativt beteende, något annat att fokusera sin energi på. Byta ut det oönskade beteendet mot ett önskat beteende med andra ord. Att ta bort ett beteende utan att ge hunden andra önskvärda beteenden kommer resultera i att du misslyckas med att det du vill ta bort/lära om.

SÅ en handtarget ger hunden något annat att göra i de situationerna och ett annat "verktyg" att ta sig igenom de för hunden obehagliga. Det är väldigt enkelt och det enda du behöver göra är att lära honom sätta nosen mot din öppna handflata, träna detta i alla möjliga situationer och sedan presentera handen när ni närmar er en för hunden obehaglig situation, belöna att hunden "duttar" på din han med både röst, godis och dig själv. Hunden kommer snart finna det väldigt roligt och skönt att få en annan sysselsättning än utfall. Dock måste man befinna sig på tillräckligt avstånd från de obehagliga för att hunden ska ha en chans att klara det. Sen kan ni minska avståndet vartefter det fungerar.

Tänk också på att belöna honom för att han tittar på de obehagliga och är tyst. Vi fokuserar ofta på att hunden ska titta på oss och belönar det. Hunden tappar då "kontoroll" på de obehagliga då den tvingas se på dig. Tillåt hunden att se och titta och belöna den för att den är tyst, lugn när den gör det. På så vis lär vi hunden att det inte är farligt, att vi kan pasera utan att det händer något och att matte gillar när jag bara tittar men inte agerar.

Givetvis ska du även belöna den spontana kontakten som Tiger ger dig i dessa situaioner! Men jag vil nog hellre fokusera på att belöna honom för att han tittar på obehaget och är tyst. Det är ju DET vi vill lära honom klara av.

Lycka till och hör gärna av dig hur det går!

Soliga hälsningar Sandra, Hundsteg

2009-05-12 20:04

Okej,får se om du kan ge mig svar på mina frågor.Har frågat flera men ej fått tillfredställande svar,tycker jag.
Fråga 1:Tiger,Labrador Retriever 2 år,kastrerad hane(ca 4 mån sedan han blev kastrerad),när han var ca.15 mån börjande göra utfall,inte bara mot andra hundar utan även mot människor som såg "konstiga "ut,sopsäckar uppställda mot väggar,plast för att täcka nysådd gröda på mark o.s.v o.s.v.Han har inte slutat än,men vi jobbar på det.Har gått valpkurs,unghundskurs,viltspårkurs,hundmöteskurs,prova-på kurs o nu fortsättningskurs.Mjukträning,med klicker godis beröm o.s.v.Tycker vi har gjort rätt från början.Tiger är inte min första hund,o min förra blev hur bra som helst(labbe-flatte blandras hane,ej kastrerad)
Att vi valde att kastrera Tiger beror på att vi ville reducera hans stressnivå,då vi tänkte att problemen kunde bero på stress.Han är varken understimulerad eller överstimulerad,vi håller det i balans.Han är ensam ca.3 timmar 3 ggr/vecka.Väl aktiverad.Varför gör han såhär o hur får vi stopp på det.Han går mycket bra ihop med andra hundar när han är lös,men gör utfall i koppel.Är inte dominant,är inte "hanig",rider inte.Vi tyckte vi valde en bra valp då vi inte valde den mest dominant ej heller den mest undergivna.I valpåldern var han tuff,men reagerade när han blev skrämd.backade men gick sedan direkt fram o undersökte,han är socialtränad,miljötränad,ensamhetstränad,lydnadstränad,kan mnga tricks,kommer på inkallning o.s..v.Vad är felet???
Fråga 2:Efter att han blivit kastrerad började hans icke kastrerade hanhundskompisar att rida på honom.Jag förstår att doftkörtlar ej längre luktar hane utan tik ,men...dessa hanar som numera rider på Tiger har aldrig förut ridit på kastrerade hanar,varför rider de på min.De var kompisar innan kastreringen.
Snälla ge mig adekvat svar!!!!!

Hej Carina!

Låter som ni givit Tiger underbara förutsättningar i livet och det är upplyftande att höra!

Kastreringen har ni ännu långt ifrån sett färdigt resultat på, det tar upp till 1 år innan man kan fullt ut vad kastreringen hade för inverkan. Så ha tålamod.

Hans beteenden har nu förmodligen blivit inlärda vilket innebär att även om du tagit bort triggern (testesteronet) så kan beteenden ligga kvar och släpa ändå, på ren rutin. Så det gäller att lägga in en extra växel nu för att i samband med kastreringen och då med nya förutsättningar lära/träna bort beteendena.

Ni verkar ha gjort allt rätt från början, från att valt valp med omsorg till miljöträning och aktivering. Hundar är individer precis som vi och vi kan bara påverka dem så mycket med yttre faktorer, arv/genetik får sitt sagt också. Jag har själv en Alaskan Malamute kille på 10 månader som jag anser jag gett ALLA förutsättningar i världen att bli en trygg, säker individ. Men han är ändå väldigt försiktig, oerhört signalkänslig och väldigt långt ifrån mina andra 5 hundar som fått exakt samma uppfostran. Detta har lärt mig att det faktiskt är så att vi bara kan göra så mycket med träning och alla goda förutsättningar i världen.

Låter som Tiger också är väldigt signalkänslig då han överreagerar mot märkliga föremål och händelser i er närhet. Detta är en medfödd egenskap som är svår att arbeta bort, vi kan göra det bästa av situationen och ge dem verktygen för att klara av vardagen, men vi kan nog inte radera vilka förutsättningar de föddes med.

Så mitt svar till dig är nog helt enkelt, att ibland finns inte anledningar till hundens beteende. De är individer som föds med olika förutsättningar. Just din Tiger en känslig kille. Jag blir glad av att han fått komma till dig som gett honom de bästa förutsättningarna för att klara av vardagen. Hade han hamnat hos någon annan som inte haft tålamod och kärleken att lägga ner så mycket tid på honom skulle han nog med största sanolikhet må vara en väldigt olycklig hund.

Att hans kompisar rider på honom, kan jag nog tyvärr inte ge mycket annat svar än att de ofta blir så med kasterade hanar. Att de inte rider på andra kasterade hanar kan ha många orsaker, de andra hanarna kanske inte tillåtit det eller de inte känt den hunden så väl att de vågat sig på en sån "nära" handling.

Lycka till med allt nu och hör gärna av dig igen!

Ta hand om er! Varma hälsningar Sandra, Hundsteg

2009-04-20 10:36

Hej! Ibland kommer det en hund som rymmer hemifån o skäller vid våra grindar, o vi har en hanhund som är ute på gården själv ibland,men vår hund har då inte gått ända fram till grindarna utan stannat en bit ifrån och skällt, o när jag kommit ut har den andra hunden dragit. Men nu var vi ute på promenad och den här hunden kom och överrumplade oss och flög på min hund som var kopplad,Jag försökte få bort den andra hunden,o han drog iväg,men vi kunde inte fortsätta för han stannade o kollade på oss så vi vände o gick tillbaka från det håll vi kom ifrån. Hur ska man göra i såna här situationer,när hunden inte har nån ägare med sig? Jag vet nu vem ägaren är men har inte kunnat nå dom. Mvh Inger

Hej Inger.

Det är trist när sådanna här situationer uppstår, och de enda rådet jag kan ge dig är att komma i kontakt med ägaren. Skriv ett brev om inte annat. De är skyldiga att ha sin hund kopplad eller under sådan uppsikt att den inte försvinner iväg på egna äventyr.

Tala sakligt om just detta för dem och säg att om de inte tar sitt ansvar blir du tvungen att anmäla dem till Djurskyddsinspektören som är dem som hanterar sådanna här frågor.

Tycker inte man ska behöva göra det utan kunna lösa det ändå, men lyssnar de inte till dig får du kanske lov att göra det för att få förändring.

Lycka till!

2009-04-19 16:27

Hej Sandra.
Jag skrev till dig tidigar om mitt problem med min hund som skäller. Du hade lite funderingar om detta. Så jag ska berätta lite om det.

Min hund är en engelsk springer spaniel hane på 2 år. Han är rätt lugn för att vara så ung säger många. Har även blivit mycket lugnare tycker jag på sista tiden. Men så är det ju det här att han skäller (jag bor i lägenhet)bl a när det går folk i trappuppgången eller att det ringer på någon dörr hos någon granne eller hos mig. När han var liten valp så skällde han inte. För det mesta skäller han nog nästan varje dag. Han skäller även inne när han vill ha uppmärksamhet vid lek eller annat. Han kan stå och skälla på t ex en boll, ben eller vad det nu är och han skulle lätt kunna ta den för han når den. Säger jag åt honom så hjälper det inte förens jag ger honom den (har gjort det för att få tyst på honom). Det hjälper inte att ignorera honom för då skäller han ännu mera och det är väl det grannarna hör.

Jag jobbar inom vården 87% så jag jobbar dag-kvällstid samt helger, då är min hund hos mina föräldrar. Är jag hemma så lämnar jag honom hemma högst 3 timmar, men det är inte varje dag. Hemma hos mina föräldrar som bor i hus lämnar de honom ensam kanske också några timmar men där har det aldrig varit några problem.

Min granne som är värst att klaga sa för ett tag sen(kommer inte ihåg men jag tror det var förra sommaren) att Malte skäller både dag,kväll och nätter och han har aldrig skällt på nätterna för då är jag ju hemma och hör. Jag tror att hon överdriver mycket men klart är det ju att han skäller det ska jag ju säga. Hon påstår att det är fler som har klagat på Malte till henne men det har jag inte hört.
Jag drar mig för att lämna honom ensam hemma för länge ifall han skulle skälla.
Oftast när jag går så är han tyst och likaså när jag kommer tillbaka. Om han skulle råka skälla så skäller han en kort stund och sen börjar han yla.

Han har blivit betydligt lugnare nu.

Jag försöker aktivera honom så mycket jag kan. Vi tränar lite lydnad, apportering, viltspår personsök.

Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att han inte ska skälla.

Han är jätteglad när det kommer folk hit då hoppar han och nästan knuffar ikull dom och andra gör han inte så på det är också lite konstigt. Mina föräldrar, mina syskonbarn hoppar han på men min syster och några fler gör han inte det. Försöker arr ignorera men det är inte så lätt när man vänder ryggen till och får en knuff som man flyger fram.

Hoppas fått lite mera information nu så du kan hjälpa mig med lite tips på hur han ska sluta skälla.

Mvh Carina & Malte

Hej Carina!

Tack för ditt lite mer utförliga mail. Jag tycker det låter som en inlärt beteende att skälla för att få uppmärksamhet eller aktivitet.

För att få bukt med det måste han lära om sig och mycket av det handlar om precis det du nämnde, ignorera felaktigt beteende. De kan vara nog så tålamodsprövande ocg framförallt besvärligt om man har grannar som stör sig på skällande. Det gör att man hamnar i en sits där de är svårt att vänta ut honom.

Börja därför denna träning i andra situationer där du har möjlighet att vänta ut honom, du får ha tålamod och jag lovar att till slut så tystnar han om än bara en en kort stund. FÅNGA DET OCH BELÖNA! Använd 3 sekunders regeln, är han tyst i tre sekunder, belöna honom snabbt me din uppmärksamhet!

Låter som du är medveten om att det är en aktiv ras och aktiverar honom. Det kan vara bra att tänka på att han även behöver lära sig passivitet, att koppla av. Gå ut och träna på att ni bara sitter på en parkbänk och iaktar omgivningen, belöna honom lugnt med rösten när han ligger/sitter still.

Känns som han gränsfall är stressad vilket gör träningen svårare. Det gäller att hitta en balans mellan passivitet och arbete. Viktigt att han har just ett arbete, inte bara "Hobbies" som godisök, lek men andra hundar, vardagslydnad med mera, utan ett arbete. Ett arbete är något han ska göra 1 gång i veckan och bli ordentligt trött av, gå ett klurigt spår, simma, apportering med mera.

Lycka till och återkom gärna om du behöver mer feedback eller bara för att berätta hur det går!

Med vänliga hälsningar Sandra Ohlsson, Hundsteg

2009-04-16 08:23

Hej.
Jag har en blandras(schäfer, labrador och KH collie) som är 1 år kastrerad, och det är så att han vaktar min kolonilott folk får inte gå förbi för än han börjar skälla. Jag undrar vad jag kan göra för att få honom att sluta vakta?

Jag har en fråga till. Det gäller min daghund som jag har mån-fre, och jag har henne mellan 12-16 tim varje dag är det för många timmar för henne?
MvH
Marina

Hej Marina!
Det kan vara svårt att få honom att sluta vakta helt. Det ligger lite i hans natur att vakta reviret (tomten). Det du kan göra är att begränsa hans utrymme genom att sätta honom i en lina så han inte kan komma ända fram och vakta.
Du kan även ändra hans förväntan när det kommer folk förbi med att sätta upp en skål med godis vid staketet eller gränsen som folk får ta och kasta in till honom. Då kommer han istället att förvänta sig en belöning när det kommer nån.

På din andra fråga så beror det på hur ni spenderar tiden. Om hunden både aktiveras och kan slappna av så ser jag inga problem med det.

Lycka till!

/Kim

2009-04-15 10:29

Hej.
Har ett stort problem, det är nämligen så att min hund skäller mycket inne när jag även är hemma, kanske för att få uppmärksamhet eller att det kommer folk i trappuppgången. Grannarna har klagat iallafall. Vet ej hur jag ska få honom att sluta. Jag vågar knappt lämna honom ensam hemma ifall han skäller. När jag jobbar är han hos mina föräldrar. Jag tycker det är jobbigt för man kan aldrig veta om han skäller när han blir ensam hemma och när det springer folk i gången. Det bor 3 äldre tanter och 2 medelsålder män i gången så det är inga barnfamiljer som tur är för då skulle det ju vara mera spring i gången.
Problemet är kanske att jag måste vara mera bestämd eller?

Tacksam för svar om du kan hjälpa mig innan jag blir vräkt.

Carina

Hej Carina!

Min första fundering är vad du har för ras?
Vaktande och vilket typ av vaktande är mycket baserat på rasen.

Hur gammal är hunden och har du alltid haft problemet?
Är det en tik eller en hane?

Är det problem dagligen eller i perioder? Hur länge lämnar du hunden ensam varje dag? Lämnar du honon ensam dagligen? Har inte de problemet hos dina föräldrar eller lämnar de honom aldrig ensam?

Många frågor =) Men för att kunna ge dig bästa hjälp är det nödvändigt!

Mvh Sandra Ohlsson

2009-03-18 11:38

Hej.
Jag är dagmatte åt en 9 mån blandras (tibetansk spaniel, malteser och pekingnes), och jag undrar vad jag ska göra när hon skäller på allt ute? Det spelar ingen roll om det är hundar, människor, bilar eller cyklar, hon skäller på allt och reser raggen och viftar på svansen.
MvH
Marina

Hej Marina!

Tack för din fråga. Jag tycker det låter som osäkerhet från tikens sida, vilket det oftast är när det gäller skall och utfall i kopplet. Det värsta man kan göra är att bekräfta hundens osäkerhet genom att skälla och bestraffa hunden. Istället vill man uppmuntra rätt beteende hos hunden och stärka hundens förtroende.

För att förstå varför hunden gör utfall är det viktigt att förstå hur aggression fungerar hos hund. Nedan finns lite stolpar om aggression.

-Aggression är för att öka avstånd.

-Aggression är ett beteende för att förändra/påverka en situation.
En hund som gör utfall mot andra hundar, gör det för att öka avståndet till den andra hunden oavsett anledning. Aggressions beteendet förändrar situationen, hunden den gör utfall mot ökar avståndet (vanligtvis).

-Aggression förhindrar slagsmål.
Aggressions signaler (morr, vissa tänder, utfall) ger tydliga signaler till mottagaren att hålla sig undan! Dock är det inte alltid det fungerar mottagaren kanske svarar med aggression, och vi vill inte ha en hund som ger aggressiva signaler men det är viktigt att veta vad det betyder och framför allt varför hunden gör det.

-Aggression uppstår hos hunden vid bland annat:
Osäkerhet, en resurs, trängd i sin kroppszon, revir, löp, rädsla, inlärt beteende.

-Hur behandlar man aggression?
Lugnande signaler, öka avstånd till aggressions källan, vara konsekvent som hundägare, öka förtroendet för dig som matte/flockledare, öka tryggheten för hunden. Eventuellt hormonbehandling (i samrådan med vet och hundpsykolog).

Träningsråd:
Om er hund gör utfall/skäller mot andra hundar/människor/cyklar på promenaden, eller morrar eller skäller så ska ni absolut INTE skälla på hunden, rycka i kopplet eller brusa upp. Det kommer GARANTERAT leda till att beteende bara bli värre och värre, hunden kommer uppfatta ditt beteende som en bekräftelse att den andra hunden måste skällas på och att du backar/stödjer er hund i det. Vad ni däremot kan göra är att varje gång ni möter en annan hund, redan innan han börjar "knorra" eller tjaffsa ge honom en godbit (super gottgodis), upprepa vid varje hundmöte och beröm honom överdrivet när han tar kontakt med dig eller nosar i backen, tittar på den andra hunden men är tyst osv. Beröm ALLT beteende som inte är åt det aggressiva hållet. Snart kommer hunden förstå att andra hundar betyder godis hos matte/husse och han kommer få en trevlig koppling till andra hundar. Vill hunden inte ta er godisbit eller inte går att få kontakt med så tar du bara tag i kopplet och går åt andra hållet, säger inte ett ord men visar tydligt med att släpa iväg hunden åt motsatt håll att det där beteendet accepterar jag inte. Så fort hunden blir kontaktbar så berömmer du honom rikligt med godis och röst igen! Det handlar om att lära hunden ett alternativt beteende vid hundmöten, att skälla eller banna hunden för de felaktiga beteendet (morr, skall, ufall etc) förstärker bara beteendet. Ignorerar istället det och belöna hunden för rätt beteendet. Hunden kommer då snart sluta med de beteende som inte ger en respons från er och öka beteendet som ger uppmärksamhet från er, godis, beröm och en glad matte/husse.

Hundar som gör utfall är oftast bara osäker och testar olika metoder att möta världen, de ni ska göra är att visa hunden rätt genom att belöna önskvärda beteende och ignorera fel. Det är det absolut mest effektiva sättet att lära hunden.

Lycka till!

Varma hälsningar Sandra Ohlsson

2009-03-02 17:47

Hej Sandra!
Har du några bra tips på inkallningsövningar. Jag kan inte ha min hund lös och han lyssnar inte på mig, för så fort det kommer någon annan person med hund eller utan så sticker han direkt mot dem och lyssnar inte alls på mig. Det är ju inte så bra detta. Så jag har faktiskt inte honom så mycket lös som jag skulle vilja ha. Om jag har honom lös åker jag bort till platser som jag tror att jag inte möter andra människor eller hundar men det är ju inga garantier. Finns det inga andra i närheten går det bra då lyssnar han på mig.Hur ska jag göra för att få bra inkallning på honom vid störning? Och i andra fall med.
Tacksam för all hjälp.
Carina J

Hej Carina!

Här kommer lite tips på inkallnings träning!

Inkallning
Vi och hunden har inte samma uppfattning om vad en inkallning är.
Om din signal handlar om att hunden ska avbryta en aktivitet bara för att följa dig utan att ett alternativ erbjuds, leder det ofta till att hunden uppfattar signalen för inkallning som ett förbud och inte som ett tillfälle till samarbete.
Grundförutsättningarna för att inkallningen ska fungera är att du lär din hund att det sker något positivt när den spontant tar kontakt med dig. Har du inte tränat din hund att det lönar sig att vara följsam är det mycket svårare att lära hunden
inkallning. Förstärk hundens spontana vilja att vara nära dig annars riskerar du att din hund, oavsett vad du än lockar med, stannar upp en bit ifrån dig och undviker närkontakt. Sluta aldrig att förstärka din hunds spontana vilja att söka kontakt med dig. Inkallning bygger på samarbete.

Dela upp inlärningen

Dela upp inlärningen av inkallning i två delar och försök själv att analysera vilken del du behöver träna. Det är inte svårt att få inkallningen att fungera, även om hunden är långt bort, om dessa två grundkriterier är uppfyllda:

-Hunden ska vara förväntansfull när den kommer nära dig, och beredd på att olika typer av belöningar och aktiviteter kan inträffa
-Hunden ska direkt vända på huvudet och söka kontakt när du ropar.

Hundar har sällan samma förutsättningar. En del hundar behöver träna allmän följsamhetsträning. Andra har så starka anlag för att hålla ihop flocken att man nog
kan säga att de är födda följsamma. Även på hundar med samma ras kan lyhördheten variera.

Träna inkallning under rätt förutsättningar

Ofta börjar vi träna inkallning under alltför svåra förhållanden, gärna när hunden är lös och upptagen med en viktig aktivitet. Störningen blir för svår för hunden att lystra till inkallningen. - Som hundägare blir man irriterad och springer kanske fram
korrigerar hunden. Hunden svarar ofta med att antingen börja röra sig mot oss, för att försöka blidka oss, eller så flyr hunden undan för att undvika vår korrigering.
Använder man endast inkallningsordet när en oväntad händelse uppstår, exempelvis en annan hund, så uppfattar hunden din signal på fel sätt. När vi tränar hunden lös, är det en aktiv träning. Det ska vara positivt och roligt att komma in på en inkallning.
Träna följsamhetsövningar under de korta stunder den går utan lina. Det handlar om att skapa rätt beteenden hos hunden, så att felaktiga bilder inte byggs upp. I de situationer där vi inte har allt under kontroll är det bättre att träna i lina.

ÖVNINGAR

Lystringsträning

Hundar lär sig snabbt vilken röst som är mest intressant att lyssna till, resten sållar de bort. För att vi ska kunna träna våra hundar till att lyssna i alla situationer måste vi tänka i termer av signal och snabb association, det vill säga lystring och belöning.

Lystring är inte inkallning…

En lystringssignal innebär inte att hunden ska komma, utan enbart att den vrider huvudet och tittar på dig. Börja inomhus med att lära hunden det ord du tänker
använda. Det kan vara hundens namn, en visselsignal eller något annat ljud som du väljer och som du är noga med att inte bruka till något annat ändamål än just lystringsträning.

Lär din hund att lystra inomhus

Börja nära dig själv och säg ordet i samband med att du ger hunden någonting som den svarar positivt på, exempelvis en godbit eller en boll. Så länge hunden aktivt deltar, lär den sig också något. Tappar den intresset, ta en paus på minst fem minuter. Som i all träning är det viktigt att du, beroende på individ och ras, noga läser hundens signaler för att den ska kunna tillgodogöra sig inlärningen. När hunden förstår kan du försvåra övningen. Träna fortfarande på en armlängds avstånd och vänta med att säga lystringsordet tills din hund har nosen riktad från
dig, men utan distraktion från människor eller andra störningar. Omedelbart när hunden vänder sig om på din signal ger du godbiten eller börjar leka. Du kan också spotta ut godbiten, eller sätta dig ned så att hunden får ta den ur din mun.

…och utomhus

När det fungerar kan du fortsätta att träna på samma sätt utomhus. Arbeta i olika situationer och i varierande miljöer. Var konsekvent med att din hund vänder på sitt huvud och tittar på dig vid lystringsorder, innan du omedelbart ger hunden godbiten eller börjar leka med den. Nästa steg är att arbeta med lös hund, eller med en lång lina som släpar efter hunden. Träna hunden genom att säga lystringsordet på varierande avstånd från dig samtidigt som hunden går framför dig. Lystrar hunden
på din signal så belönar du med att slänga godbiten eller leksaken i samband med ett varsågod.

Träna lystring med störningar

Börja träna med störningar. Prova att säga lystringsordet till hunden när den antingen får se en bil eller när bilen passerar er. Dra och ryck inte i kopplet, eftersom hunden då lätt lär sig att din signal i samband med störningar betyder obehag. Hunden förlorar den positiva förväntan som du har lärt den att förknippa med sitt namn, vilket förstör inlärningen. Kan du inte få din hund att på en promenad i koppel lyfta nosen ur marken när du ger den en lystringssignal, är risken stor att den inte heller lyder dig när den är lös och du inte har något att dra i. Träna vid möten med människor och andra hundar, och arbeta i olika miljöer. Prova också att viska hundens namn så att den lär sig lyssna. Målet är att din hund lär sig bli lyhörd och motiverad för att lyssna på dina signaler.

Skulle hunden inte lyssna första gången, upprepa inte ordet och ge heller ingen belöning. Fundera på varför det inte fungerade och tänk över vilken förändring du
bör göra till nästa gång. Låtsas som om du aldrig sagt något även om hunden tre sekunder senare tar kontakt. Inlärning är en fråga om att du har kontroll över
inlärningssituationen, så att hunden inte lär sig att associera på ett felaktigt sätt.

Trotsar hunden - eller dålig inlärning?

Målet med inkallningen är att kontrollera hunden i alla situationer. Därför måste träningen leda till något positivt för hunden. I annat fall kommer hunden
att associera lystringsordet till ett undanglidande beteende - något som vi människor ofta betecknar som envishet och tjurighet. Inte bara från något - utan också till något

När hunden står och nosar på en intressant lukt säger du hundens namn. Omedelbart när den tar kontakt slänger du ett par godbitar till den. Genom att arbeta så leder din träning till att hunden förväntar sig något gott av dig. Ganska snart har du en hund du med lätthet kan avbryta även vid en smaskig doft. Framför allt de som har hanhundar kommer ofta i konflikt med sin hund när den fixerar sig vid en lukt. Detta leder till en irriterad och tjatig kommunikation som både ger en sämre kontakt och sämre vilja till samarbete. Rätt tränad lär hunden sig att han inte alltid behöver gå ifrån det som är spännande, utan att du istället tillför någonting. Då uppstår inte heller konkurrens och konflikt om lukten. Det är i många fall bättre att
slänga en godbit som hunden får leta efter på marken än att ge den ur handen, eftersom hunden blir stimulerad av själva uppletandet. Var dock uppmärksam
på att din hund verkligen tittar på dig innan du slänger godbiten, annars blir effekten att du lär din hund att leta godis när du säger hans/hennes namn.

Variera berömmet

När din hund svarar snabbt med ögonkontakt på lystringsordet, börjar du leka lite med olika variationer. Ibland får din hund små godbitar slängda i diket att leta reda på. Nästa gång berömmer du med klapp och kel. En tredje gång kanske du säger sitt
till din hund, för att därefter säga varsågod och slänga iväg en leksak eller godbit. Försök att variera situationerna och belöna aldrig hunden om den inte omedelbart tar kontakt.

Den färdiga inkallningen

En färdig inkallning får du genom att koppla ihop lystringsord och inkallningsord. När hunden tittar på dig säger du lystringsordet tillsammans med inkallningsordet : Winston hit! Kommer hunden, så belöna med att kasta en boll långt bakom dig. Då kommer du samtidigt att träna hunden att hålla en hög hastighet på vägen in. När hunden börjar förstå kan du leka med att variera tidpunkten för när du slänger bollen: ibland med detsamma, ibland på en tredjedel av sträckan och ibland först när hunden kommit ända fram till dig.

Se delarna i helheten
Eftersom en färdig inkallning består av många olika delar måste varje del underhållas. Om du ständigt belönar när hunden är framme hos dig förstärker du
egentligen bara den sista delen av inkallningen. Då måste hunden utföra en kedja av olika beteenden innan den får sin belöning: lyfta och vända på huvudet, vända på kroppen, påbörja närmandet, utföra själva närmandet som pågår en stund och sedan avslutningen. Kom ihåg att inkallning inte handlar om att avbryta - utan om att istället få komma till en rolig aktivitet. Träna inkallning genom att gömma dig bakom ett träd och låta hunden leta efter dig. Kliv fram när du märker att den verkar orolig och kalla in den.

Lycka till! Varma hälsningar Sandra Ohlsson

2009-02-04 10:10

Hej.
Jag har en kastrerad blandras (schäfer, labrador och kort hårig collie) på 11 månader. När han var mindre så bet han mej, sen var det ett uppehåll efter det han bytt tänder men nu har han börjat igen. Vad ska jag göra för att få honom att sluta bita mej?
En sak till hur får man honom att sluta skälla både ute, inne och på balkongen?
MvH Marina

Hej Marina,
Om jag uppfattar frågan rätt så biter han när han vill leka och inte aggressivt. Det du ska göra är att ta bort det han vill ha, dvs dig själv. Lämna honom och titta inte ens på han. När han lugnat ner sig så kan ni uppta leken igen men så fort han börjar bita är det slut på det roliga. Är du konsekvent med detta så kommer bitandet att upphöra. Skulle det mot förmodan inte hjälpa så ta lite ättika på händerna och låt han försöka bita. Då garanterar jag att han backar undan.

Att få tyst på en hund som skäller kan vara både svårt och lätt. Det du har emot dig är att både schäfer, labrador och kort hårig collie har lätt till skall. Det jag skulle göra är att lära hunden skall på kommando och sen kommandot TYST.
Att lära han skall är nog inga problem. Belöna när han skäller med godis/leksak och säg samtidigt SKALL. När han kan det så gör du samma sak med TYST. När han varit tyst i minst 5 sek efter ett skall belönar du med godis/leksak och säger TYST.
Hoppas detta hjälpte dig lite.

/Kim

Hemsidor Stockholm

Som medlem i ActiveDog.se kan du ställa frågor till våra hundexperter.

Här under ser du svaren på några av de frågor som våra hundexperter har svarat på tidigare.